Bordsplacering PROBLEM??!!

Ts, jag har läst din andra tråd också. Är det relationen till brudens föräldrar som är det som stör dig, mer än relationen till makens son? Det låter så.

Jag tror såhär - de vet själva inte riktigt hur en situation med "nya familjer" ska hanteras. Faller man tillbaka på etikett och tradition kan det inte "bli fel" - även om månag är alltför fyrkantiga i tolkningen av det (det ser man ofta här på BT). Och det är ju trots allt brudparet och deras relationer som ska lyftas fram den dagen, så för att någon annan än biologiska föräldrar ska få honnörsplats ska det finnas ganska starka skäl. Personligen skulle jag sätta en ny respektive sådär lagom fint bland släkten, men det beror ju helt på vilken relation man har.

Vi slapp som tur var frågan - makens föräldrar är gifta, mina är skilda, men min far hade avlidit innan vårt bröllop och mammas hade då ingen respektive. Däremot satte vi förrättaren på "pappas plats" bredvid mig, med svärmor till bordet - men vi var så få. Men så är vi hyfsat vana bordsplacerare också - så det föll rätt lätt på plats - har man aldrig gjort det förr så blir det såklart mer våndor kring det.

Målet med placering ska alltid vara att folks ka ha trevligt där de är! Etikett är inte tvångströja utan stöd i knepiga situationer.

Jeg skal ha min bestefar til bords, vil ikke sitte ved siden av min far. Han fortjener ikke å ha den plassen når ha aldri har stilt opp for meg, og abre gjort mitt liv vanskelig. Vi skal ha ett rundt honørsbord og der skal min mamma, bestefar, jag, m2b og hans foreldre samt min mammas nye mann sitte. Hvorfor, fordi det er de menneskene jeg setter mest pris på.

Tycker egentligen det är ganska fånigt att definiera sig själv som "mindre värd" bara för att man råkar hamna långt från brudparet vid middagen. Precis som Mirri så blandade vi bordsplaceringar vilt vid vårt bröllop. Vi ville att folk helt enkelt skulle ha trevligt med varann (jag har själv varit på bröllop där jag i egenskap av "släkt" till brudparet hamnat vid någon sorts "ärofylld" släkt-tunga, och haft jättetrist). ALLA våra gäster var lika mycket värda. Jo, vi hade våra föräldrar vid honnörsbordet, men våra syskon och övriga nära släktingar satt spridda runt i rummet och en del ganska så långt bort och ingen kände sig mindre värd för det. Och vi splittade upp så gott som alla par (utom de som inte kände någon annan alls).

Jag tycker du ska släppa ditt självömkande och vara glad för din mans son. Att hans föräldrar sitter vid honnörsbordet är inte konstigt, och du är inte mindre värd för att du inte sitter där. Om du inte klarar av att sitta utan din man under en middag så har du problem...

Det är knepigt med bordsplacering med alla nya familjekonstelationer som finns nu för tiden, men det är brudparet som gör bordsplaceringen, punkt slut. De har fler än dig att ta hänsyn till när det gäller placering och för min del (sitter själv och knepar med bordsplacering just nu) tycker jag det är viktigare att placera folk där man vet/tror de kommer att ha trevligt än att strikt följa att ju närmare släkt/vän, ju närmare brudparet. Om vi skulle placera helt enligt etiketten tror jag det skulle bli en dötrist middag... Några kanske kommer att ha synpunkter på vår placering (svårt att göra alla nöjda) men de får helt enkelt lita på att vi har gjort vårt bästa. Jag tror säkert att din bonusson och hans blivande fru också kommer att slita med bordplaceringen i många timmar och göra sitt yttersta för att folk ska få en trevlig middag.

Ang. det du skrev att du och din man skulle skiljas åt så där officiellt och tydligt och ev. i olika ändar av lokalen förstår jag ingeting. Gifta sitter väl aldrig tillsammans? Och vi tänker då inte alls på att placera gifta hyfsat nära varandra, utan där vi tror de får trevligt helt enkelt.
Du får helt enkelt acceptera att du kan bli placerad var som helst och gå dit med inställningen att ha trevligt. Vet du att du kommer att ha svårt att acceptera bordsplaceringen skulle jag råda dig att tacka nej till inbjudan. Det är brudparets dag och man är där för att vara glad för deras skull och fira dem, inte för att få ett metermått på hur omtyckt/betydelsefull man är!

Jag är på andra sidan av situationen. Gifter mig i vår, och mina föräldrar har varit skilda sedan jag var liten. Jag har inget emot min styvmor (även om vi inte har någon nära kontakt), och kommer bjuda henne eftersom hon varit min pappas fru 20 år, men min prioritet under bröllopsdagen gällande bordsplaceringar kommer ligga på hur min mamma, som inte gift om sig, ska känna sig mest bekväm. Om det innebär att placera min styvmor längst bort i hörnet, so be it. Kanske låter hårt, men faktum är att de är mina föräldrar, och hon är det inte. Min mammas välbefinnnande går denna dag framför min styvmors. Om man ser det ur sonens synvinkel är det inte ens i närheten av ett svårt val skulle jag tro. Du får helt enkelt denna dag ta ett steg bakåt och låta din man och hans fd fru stå i förgrunden. Om det känns tufft kan du ju alltid fråga försiktigt om du kan få sitta bredvid någon annan du känner på bröllopet som du vet att du trivs med.

Mina föräldrar är skilda och har båda nya resepektive. Kommer bra överens med dem, så det är inget problem. Men jag skulle nog tycka att det skulle kännas lite konstigt att ha ett honnörsbord utan min mammas man, som har ställt upp mycket på mig.

För att slippa tänka på saken med honnörsbord har jag och min h2b bestämt oss för att sitta själva vid ett bord med två tungor ut. Sen är det bara resten av bordsplaceringen som ska göras...

Asajo! Problemet är inte av den arten du antyder. "Problemet" grundar sig på annat men det är oviktigt här.
Brud 08! Jag vet absolut att gifta inte sitter ihop på middagar. Men de få personerna jag känner kommer att sitta vid honnörsborde och jag skulle inte ha något emot att kunna ha lite, bara lite ögonkontakt med min man. Jag antar att gästernas antal blir runt 150 pers, och det är ju inte en vanlig middag direkt.
Artist! Jag förstår absolut att du ser till din mammas bästa. Det handlar inte om det egentligen för min del. Jag har inte skrivit detta inlägg för att beklaga mig över att jag inte kommer att sitta vid honnörsbordet. Det jag är intresserad av är hur andra löst liknande situationer. Men när jag har skrivit tidigare, så har det även kommit med lite annat. Men fäst inte så stort avseende vid det, hörni. Det är inte det som är "grejen". Släpp det!

Det var ju det jag förklarar; hur vi kommer "lösa" situationen (som inte är en situation tycker jag), min styvmor får ta ett steg tillbaka, och nöja sig med att sitta snällt där vi placerar henne (vi placerar henne bredvid någon vi tror hon fungerar med). Känns det inte bra för henne är det bara att tacka nej till inbjudan. Mammas och pappas roller är de viktiga under den dagen!

Har inte last naga inlagg, vet ej vad som redan sagts...

Tycker absolut du ska placeras nara, bland mor- och farforaldrar och syskon och den skaran!!

090208! Ja, egentligen kan jag hålla med dig. I den här saken kan jag ju inte komma med några som helst synpunkter till någon av de inblandade. Nån måtta får det ju vara. Det blir ju vad det blir faktiskt. Men jag hör ju i alla fall till familjen.
(Det är en otroligt liten släkt, inga morföräldrar eller farföräldrar till någon av brudparet. Två syskon sammanlagt till paret, och ingen av dem har någon partner. Så det är lite skralt med släktingar. Om brudgummens mor hade haft en ny man, hade det förenklat hela situationen dessutom)
Jag är alltså nyfiken på "etikett" i sådana här lägen.

Mina "styvföräldrar" kommer att placeras nära honnörsbordet men inte på det. Mina föräldrar är mina föräldrar och förtjänar att sitta "ärofyllt i flera timmar" på MITT bröllop. Det är brudparets dag, du kanske kan finna dig i en lite mer undanskymd roll en dag för deras skull...?

Och jo, jag gillar mina styvföräldrar och vill inte vara dum mot dem men det är vår dag och de är INTE mina föräldrar!

Jag kommer inte bjuda med mina "styvföräldrar" till vårt bröllop, de är välkomna i kyrkan men inte på middagen tror jag, är inte helt bestämt ännu, men jag är 99 säker på att det blir så.

Pappas flickvän och jag kommer inte överrens..

och då känns det bättre att inte bjuda mammas kille heller så inte pappa blir ledsen..