Bordsplacering PROBLEM??!!

Hej ts, tråkigt för dig att du känner oro inför den kommande bordsplaceringen, men som många redan påpekat får du nog faktiskt svälja detta och acceptera din placering. Självklart vill sonen ha sina föräldrar vid bordet, oavsett om de är skilda eller ej (min partners föräldrar är skilda, men vi kommer att ha dem vid honnörsbordet, inte deras nya). Tror ingen tittar snett på dig, utan jag tycker du ska le, stråla och vara glad, visa att du är där för brudparet och för att ha trevligt, oavsett var du blir placerad. Du hinner säkert mingla med gästerna under kvällen.

Ja, visa dig större än så. Ingen kommer kolla snett på dig. Det är trots allt dig hans pappa väljer att leva med. Men som sagt, försök att ställa dig i sonens skor den kvällen och göra hans kväll behaglig. De kommer älska dig för det, och det är den finaste presenten du kan ge dem!

Precis som övriga säger, lägg inte in för mycket i bordsplaceringen.
Honnörsbordet är som sagt för biologiska föräldra, men jag tror inte att man ska bry sig om man hamnar nära honnörsbordet eller inte.

Det är ett stort jobb, och svårt, att få ihop en bra bordsplacering och jag tror inte att man numera tänker så jättemycket på att placera gäster nära honnörsbordet eller inte.

Förresten, vad är det som är så lockande med att sitta på parad på ett honnörsbord i flera timmar? Det är betydligt trevligare att ha bordsgrannar runt omkring sig och mittemot som man kan konversera med under middagen.

Min mans föräldrar är skilda och har svårt att umgås och min pappa är död. Vi valde därför ett helt annat koncept. Vi satt ensamma vid ett bord med två tomma stolar framför.
Övriga gäster satt vid bord om tolv stycken och under middagens gång kom gästerna och satt hos oss en stund för att prata.

När jag var tärna satt jag, den andra tärnan och marskalken på mittersta bordet (tungan) och närmast honnörsbordet. Om några av föräldrarna varit skilda hade säkert bonusföräldrarna hamnat där.

Jag förstår din situation. Jag är bonusmamma själv. Den biologiska mamman stack för några år sedan. Nu har föräldrarna på pappret delad vårdnad, men hon har dem bara varannan helg = jag träffar dem betydligt oftare än hon = jag lär känna dem bättre och kommer närmare dem. Nu har vi en bra relation, men om/när det blir dags för giftermål en gång i tiden skulle det kännas konstigt att plötsligt inte räknas mer, när man nu varit en så stor del av barnens vardag under flera år.

Men som andra sagt i tråden, det är inte mycket du kan göra. Släpp det och försökt helt enkel ha kul!

Just det Sebastiana! Jag har min roll här i livet som den jag är. Men plötsligt "räknas" jag inte. Har ett rikt liv med min man, umgås med brudens föräldrar då och då, och vi har jättekul ihop.(De umgicks aldrig tidigare med min man och hans x-fru, de har lite svårt för henne) Hans barn accepterar mig, men älskar mig ju inte direkt. Jag gör definitivt inga anspråk på att sitta vid något honnörsbord. Det handlar inte om det, verkligen inte. Men det känns knepigt att min man och jag skiljs åt även om det är för bara några timmar så där officiellt och tydligt.Han och jag hör ju ihop sen 10 år tillbaka och plötsligt så har jag inte den positionen. Han ska sitta, kanske i andra änden av lokalen. Händer ju aldrig annars. Kanhända hamnar jag nånstans nere i nån hörna, för att deras mamma ska vara nöjd. Även om jag inte kom emellan henne och min man,de var överens om skilsmässa innan jag fanns med i bilden, så har hon alltid inför andra utmålat mig som "häxa". Hela situationen är så "skruvad". Jag svartmålar kanske alltihop, men jag är egentligen ute efter att få veta hur andra löst liknande situationer. Det är egentligen det som gjort att jag skrev mitt inlägg från början.Jag skulle inte ens kunna andas ett enda ord inför hans son med blivande fru, om bordsplacering. Det får bli efter deras önskemål, även om jag vet att de känner sig tvingade till vissa lösningar pga min mans x-fru. Hur har andra i liknande situationer gjort?

Om man ska vara noga så sitter man ju närmare honnörsbordet ju närmare man är brudparet, och du har ju faktiskt inte någon biologisk relation till någon av dem, så det är inte så konstigt om du skulle hamna lite längre ner.
Du skriver även att det känns konstigt att separeras från din man i flera timmar. Enligt etiketten är det ju bara nyförlovade och nygifta som sitter tillsammans, så det är ju inte konstigt att ni delas heller, så 10 år, inte räknas som så nytt...
Var glad att du blir bjuden - är inte alla bonusföräldrar som blir det, vad jag förstått här på BT. Det blir den kväll du gör det ditt, så oroa dig inte i onödan! För mig låter det som du är väldigt osäker, och inte vet hur du ska hantera att sitta från din man, men du blir säkert placerad vid någon annan trevlig!

Jag har ett liknande dilemma fast jag är bruden med skilda föräldrar som inte tål varandra. Min far har sedan 7 år tillbaka en "ny" och hon och min mamma tål inte heller varandra. Mina syskon accepterar henne "nästan" och jag känner henne inte då jag och min far förlorade kontakten under några år. Jag och min blivande har nog kommit fram till att vi ska strunta i vett och etikett, istället ska vi ha dem vi verkligen vill ha vid vårt bord och sedan placera gästerna i mindre bord med folk de känner och trivs med. Detta är vår lösning :)

För ts kan jag säga att om valet stod mellan att ha mamma glad eller att min fars nya ska vara nöjd så är mitt val lätt, förmodligen samma sak med din sambos son. Vet inte om det besvarade din fråga men nu fick du iaf lite av sonens perspektiv hoppas jag.

Jag tror nog som du säger att han och hans blivande våndas otroligt över detta, jag får huvudvärk bara jag tänker på att mina föräldrar (som inte sett varandra på 7 år) ska vara i samma lokal!!

Hoppas det går bra iaf!

hej har ej läst alla inlägg men vill bara ge dig ett råd : Tänk på att hon sitter där i rollen som Sonens MAMMA inte Som din nuvarnade mans EX. Tänk positivt ha en kul kväll och var en positiv fläkt även om du hamnar längst ner. Ge inte sonen mer salt att strö i såren utan via inte att du tagit illa vid dig.

Jag accepterar absolut att min man kommer att sitta vid honnörsbordet, det handlar inte om det. Och jag gör inga som helst anspråk på att sitta vid nåt honnörsbord, jag har full förståelse för att sonen vill ha sin mamma och pappa nära. DÄREMOT vill jag bara veta hur andra har löst liknande situationer. (Däremot kan jag tycka att det skulle kännas ledsamt att hamna nånstans i nån hörna långt ifrån, pga att tillfredsställa sonens mamma.)
WinterorSummer! Du, det är inte lätt minsann med nya konstellationer!

Upp med hakan TS Det är inte säkert att du hamnar ute på kanten. När vi gifte oss bestämde vi oss för, delvis på grund av sådan här problematik, att strunta i klassisk bordsplacering. Vi placerade alla huller om buller utan att lägga någon inbördes värdering i platserna utan bara utifrån vilka gäster vi trodde skulle trivas ihop, och förklarade också detta för gästerna. Det betydde i vårt falla att även om man hamnade ute på kanten hade inte vi lagt någon värdering i detta och vi hoppas att gästerna förstod det. Kanske kommer din mans son tänka lika. Man kan ju hoppas