Skiljsmässa!?

Förr var man nog beroende av varandra för att överleva, äktenskapet var helt enkelt nödvändigt. Iaf där jag komemr från, i en liten by i övre norrland. Idag klarar vi oss ju alla, ogifta som gifta, på ett helt annat sätt.

Då var det närmare en livförsälring att vara gift. Är det knappast idag.

Pengar brukar vara ett känsligt ämne och är väl kanske en av de största anledningar till att folk bråkar? Men jag skulle kunna tänka mig att en del håller ihop just för att de kanske inte klarar sig utan den andre i "sämre tider".

Har inte last nagra inlagg alls...

Men jo, vi har diskuterat det. Vi lever ju inte i nan drom-varld, "vi 4-ever". Man maste vara realistisk.

En grej som vi funderar over (forutom den livsviktiga kommunicationen) ar beroringen. Eftersom vi ar nara varann hela tiden, och speciellt han vill halla pa och gosa och mysa jamt. Tank om vi skulle sluta kramas, shit! Att han inte skulle vilja halla i mig, eller jag inte skulle lata honom. Forodande!

Kvalitetstid med bara varann ar oxa super-viktigt. Sen nar vi har kids alltsa. Att vi far vara ensamma ibland. Inte bara vara foraldrar, man ar ju manniska oxa...

Och sa anser vi att det ar battre for bade oss och eventuella barn att vi lever lyckliga ensamma, istallet for olyckliga tillsammans!

Btw, INGEN i min familj som skilt sig!! Forutom syrran som separerat 1 gang.

Jag håller med dig om både för- och nackdelarna med skilsmässa.

Det måste väl vara bättre att möjligheten finns, att man kan skiljas om det är enda utvägen? Att man stannar i ett förhållande för att man vill det och väljer det varje dag, inte för att man "måste".

Kan man inte se äktenskapet som att man lovar varandra att göra sitt allra bästa, att stötta varandra i glädje och sorg och så, och att man vill leva med varandra livet ut, men att villkoren kan ändras på vägen?

vi lovade varandra i våra löften att vi "vill älska varandra" etc etc.. man kan aldrig veta vad som händer längs vägen.

Vi ser till att "vårda" vår relation genom att inte ta varandra för givet. Verkligen uppskatta varandra genom komplimanger samt att uppmärksamma det vi gör för varandra (detta kommer oftast naturligt, det är inget jag går runt och tänker på). Vi kommunicerar alltid! Vi låter aldrig någon irritation ligga utan att prata om den. Oftast handlar ju irritationen inte om ens partner, men den går ändå ut över denne. Så därför är det bättre att prata om det.

Jag pendlar till skolan (tar ungefär 2,5h fram och tillbaka med tåget) och sen läser jag mycket hemma, så vi måste se till att TA oss tid tillsammans. Det ska vara kvalitetstid (alltså tid utan att bara hänga framför tv-n eller städa). Vi kan ta en middag med levande på en ljus tisdag (mat måste man ju äta), eller ett bad, en promenad osv. Tid då vi får prata med varandra om lite allt möjligt och inte bara det absolut viktigaste för stunden. Sen gör vi också göra små saker för varandra som vi vet att den andra uppskattar (jag kliver ex. upp lite tidigare än Johan på helgerna för att sätta på hans morgonkaffe).
Vi pratar också ofta om framtiden och är överens om karriärer, giftermål, barn, hus osv. Vi vet hur den andra vill ha det och anpassar oss också efter varandra.

Men som sagt, kommunikationen är absolut viktigast. De som söker parterapi har ofta problem med kommunikationen.

Håller med, beröring är jätteviktigt! För det första så mår man ju bra av beröring i sig, men sen så får man också känna närhet till sin partner. Det är jag jätteberoende av!

Det är också så, att ibland de 50%:en, är det några (?) % som skiljer sig och gifter om sig o skiljer sig igen... Så jag tror att %:en som "bara" gifter sig en gång, är fler än 50%

Jag har börjat digga Birro:

www.expressen.se/debatt/1.1338746/ror-inte-familjen-egoister

Bra! Det ar ju sa...
Fru Cinderella skrev 2008-10-19 16:08:34 följande:

Statistik kan säga så mycket och samtidigt så lite... Visst blir man lite nedslagen av hur skilsmässorna har ökat, men jag läste någonstans att det framför allt är personer som gifter sig och skiljer sig flera gånger som drar upp de mörka siffrorna.

Att hälften av alla äktenskap upplöses betyder alltså inte att hälften av alla som gifter sig skiljer sig! Statistik är en fantastisk källa till förvirring...

Intressant, har du någon källa på det?
Blev lite nyfiken, i rent professionellt syfte.

Nancy Drew skrev 2008-10-20 19:15:33 följande:

Åh, minns ju fasen inte var jag läste det nu... Ska se om jag kan hitta det igen! Men det kan typ ha varit i något gammalt nummer av "Vi föräldrar" på vårdcentralen, så hoppas inte på för mycket...

Nancy Drew skrev 2008-10-20 19:15:33 följande:

Här kommer en länk!

www.ltz.se/artikel_standard.php&avdelning_1=101&avdelning_2=142

Hoppas den funkar...

Tack!

Jag har läst att forskningen visat att det är färre som går skilda vägar av de som gift sig än de som bara är sambos. En anledning troddes vara att de som gifter sig väldigt aktivt har tagit ett steg i relationen, man har lovat att kämpa osv till skillnad från de som bara bor ihop och livet kanske bara råkar rulla på.