Skiljsmässa!?

... men det är väl andå ännu fler separationer hos de som ej är gifta?

Kommunikation, ja. Detta har e.g. lett till att vi gifter oss mindre än 1½ år efter att vi blev tillsammans vilket andra kan tycka är snabbt men helt i linje med våra andra mål vilket gör att vi känner oss trygga med det.

Ja, det är lite läskigt det här med äktenskap och skilsmässor. Jag har själv gått igenom en skilsmässa (samt separerat från ett samboförhållande) och ska gifta mig för andra gången (vi har inte planerat när eller hur än, men har förlovat oss). Mina föräldrar har gått igenom två skilsmässor var. Utöver det har många andra i min omgivning gått igenom skilsmässor och separationer. Så visst funderar jag ibland på hur det ska gå för mig denna gången...

Jag vill tro på kärleken och äktenskapet. Vi älskar varandra och det känns rätt att visa det inför varandra och andra. Jag har en stark längtan efter barn också och jag tror att det känns bäst för mig att vi är gifta om vi får barn (fast det är inte hela världen om barn kommer före). Det är väl den klassiska drömmen om en egen trygg familj som finns där, med tanke på mina erfarenheter...

Å ena sidan tänker jag att "jag ska inte gå igenom en separation eller skilsmässa till" och ska göra allt som står i min makt för att vi ska hålla ihop! Samtidigt vet jag den hårda vägen att man inte har kontroll över allt som händer i livet. Tur är väl att man inte heller vet allt som kommer hända i framtiden. Man har bara varandra "till låns" och får vårda relationen och hoppas att det blir till det bästa. Skulle det bli skilsmässa någon gång så finns det antagligen en orsak till det och då är det kanske bäst som händer då, men inget man kan sia om i förväg.

Så å ena sidan vill jag kämpa för förhållandet (alla förhållanden har väl sidor som man behöver jobba på) och lova att vi ska hålla ihop "no matter what"... Å andra sidan tycker jag inte att ett äktenskap som bara är en "kamp" och får båda att må dåligt är värt att hålla ihop till vilket pris som helst.

Frågan är ju om det är så negativt ändå. Folk förändras med tiden, saker blir inte som man hade tänkt sig etc, med tanke på det är det nog bättre för såväl individerna som samhället i stort att skilsmässa finns där som en ventil när det helt enkelt inte fungerar längre. Förr i världen när skilsmässa ansågs som något ordentligt skamfyllt var det nog många som led i flera decennier i dåliga äktenskap trots att de mått bättre ifall de gått skilda vägar.

Å andra sidan kan en nackdel med dagens hårt individcentrerade samhälle vara att folk inte är beredda att göra de anpassningar och kompromisser som trots allt är nödvändiga för att ett förhållande ska fungera någon längre tid.

När man antar att man vet hur någon annan känner och antar att den andra förstår hur man själv känner och slutar prata med varandra, då är man illa ute.

Man måste konternuerligt prata om hur man ser på livet, nu och frammåt. Man kan inte anta att bara för att man själv inte önskar något annat än det man har så vill inte ens partner det heller. Så bra känner ingen någon annan.

Så kommunikation är nyckeln till att hålla ihop tror jag.

Och att inte tro på magiska lösningar. Som didis säger, en del verkar tro att livet ska bli så annorlunda när man gifter sig. Här är det precis likadant som innan vi gifte oss, bortsett från att vi pratar om varandra som maken och frun och har en ny uppsättning minnen som är unika för vår bröllopsdag. Men dynamiken mellan oss har inte förändras, vårt liv har inte förändrats, inte på grund av bröllopet i alla fall. På grund av andra saker så klart, men inte på grund av en sådan händelse.

Tyvärr tror jag att det mestadels är negativt, att många skilsmässor beror på en ovilja att anpassa sig efter varandra och tillåta att den ena gör något på den andres bekostnad (givetvis skall det vara ömsesidigt sett över tid).

Det är bara att läsa här på BT så ser man hur många som har svårt att ha relationer med ömsesidig respekt. Uttryck som - "jag gör som JAG vill, det är MIN dag" och "om prästen inte vill göra som jag vill så piss off" etc är alltför vanliga och med den attityden mot sina medmänniskor är det kankse inte så underligt om förhållanden spricker...

Men givetvis finns det tillfällen när skilsmässa är det enda rätta, tex om man råkar vara gift med en respektlös tölp.

En reflektion från mig är att jag tror man "ger upp" lättare idag än vad man gjorde förr då man jobbade på saker och höll ihop i vått och torrt även om äktenskapet inte var så bra.
Det är inte heller lika fult att skilja sig idag som förr i tiden.

Har inte läst hela tråden, men okejn 50% av alla gifta skiljer sig.. men statistiken på de som bara är sambo/par då?! Tror inte det är någon skillnad.

Jag vet inte om det alltid var så mycket att man jobbade på saken och löste problemen och höll ihop som att det var att man inte kunde skilja sig för att det inte var accepterat och istället levde i ett äktenskap som var dött. Och då tar jag en skiljsmässa vilken dag som helst, för att leva i något som är dött förstår jag mig inte på.

Men visst, jag kan också uppleva att många ger upp lätt idag och att man alltid vill ha spänning och passion i sitt förhållande och när den inte finns där så kastar man in handduken och går vidare. Det verkar som att en del till varje pris måste ha ett spännande och fartfyllt liv med stora känslor och passion i kärlekslivet. Men jag tror inte att ett livslångt förhållande har det hela tiden, det kommer och går. Och det då stämmer inte förväntningar/önskningar in på verkligheten och istället för att förstå att det är så det funkar går man vidare.

Undrar om de "sämre tiderna" kommer att göra att en och annan tänker ett varv till, när det inte är säljläge och man kanske inte har ngt jobb osv? eller om det kommer att öka för att det blir kärvare med ekonomi osv?

Ja, nej, det var väl inte så att man jobbade på det ordagrant men man kommer inte alltid vara lika kär i sin man varje dag, man kommer inte alltid tycka att allt är lika roligt.
Jag älskar min m2b idag och jag kommer att älska honom imorgon också och dagen efter det men känslorna går upp och ner hela tiden och är man i en nere-period så är det lättare att bryta upp idag än förr. Ibland måste man rida ut stormen.

Jag är i grund och botten ett skilsmässobarn och jag är väldigt glad att de skiljde sig! Jag är inte alls emot skilsmässor men folk har en tendens att ge upp snabbare idag än förr oavsett om det gäller äktenskap eller jobb eller en hobby.