Dop och bröllop

En till präst: Med tanke på hur församlingen lät så var det utmärkt med bara två psalmer. När dopet var klart lämnades barnet över till mormor och faddrarna, och fick lite mat på flaska. Jag tänkte inte på att titta på klockan, men jag tror att det totalt tog ca en halvtimme. Jag kanske är fel person att svara på hur det kändes eftersom det var jag som sjöng solo, men min man som var där tyckte att det var en jättefin ceremoni och det är min känsla också. Sista solosången sammanföll ju med utgångsmusik, annars hade jag också tyckt att det var en låt för mycket.

Kirsto: Tack för svar.

Det är inte ett upplägg jag själv skulle godkänna
Framför allt för att församlingen blir så passiv om den enbart ska "underhållas" med att andra sjunger för dem. För mig är det jätteviktigt att en gudstjänst "görs" av oss alla som är på plats - det finns inte en "publik" och "artister" utan ett stort gemensamt "vi". Att folk sen inte sjunger så bra, och att många vägrar ens försöka är ju trist, men inte ett skäl att avstå från att ge dem chansen.

Men nu förstår jag åtminstone hur det var.

Jag var på bröllop/dop ivåras. Vigsel först med klänning och hela tjottaballongen.

Sedan vid dopakten ropade prästen fram alla barnen så de skulle se bra och berättade lite särskilt vänd till dem innebörden. Ett äldre syskon hällde också upp dopvattnet.

Jag tyckte det var ett fint sätt att få barnen att känna att de var med. Smart också att de fick resa på sig och röra sig lite. Barn är fantastiska på att lätta upp stämningen och få med sig folk att le och försöka lite. Jag vet, för jag var en av söndagsskoleungarna som "tvingade" alla vuxna att delta i "om jag vore en krokodil.." när jag var liten...

Jag gjorde brudbukett och övriga dekorationer till festen och det blev en mjuk och romantisk dukning med tyll, hjärtan och lösa blommor som vi nålade här och där i tyget. Enkelt och lagom.

En till präst: Nej, jag skojade ju om sånginsatsen från församlingen. Dels är det trevligt att få vara aktiv som du skriver och dels beror det ofta på om folk kan psalmerna eller inte hur väl sången ljuder. Men menar du att du tycker att det är lite med två psalmer? Det har ofta bara varit en eller två på de vigslar jag har varit på.

Kirsto: Jag tycker framför allt att det är konstiga proportioner - att ta bort så mycket församlingssång (möjlighet för församllingen att vara aktiv) och istället lägga till så mycket underhållningssång (där församlingen är passiva "åskådare".)

Solosånger är ju i högsta grad ett TILLÄGG som man kan ha om man vill, men som inte ingår i "grundkonceptet".
Så när Du beskriver en gudstjänst som enligt överslag i mitt huvud borde ta 40 - 45 minuter (4 solosånger, 2 psalmer, vigsel OCH dop) så tycker jag det låter skumt att då satsa dubbelt så mycket tid på "tilläggsmusiken" som på det som faktiskt tillhör en vigsel och ett dop på riktigt.

Men någon präst gick med på det, och då får ju det stå för honom/henne.

Vill bara påpeka att en solosång inte alls bara är underhållning , utan många gånger har ett väldigt starkt budskap. Ofta ett som med rätt solist går rakt in i hjärtat på mottagaren.
Har själv sjungit vid några tillfällen då stunden blivit så stark att folk gråtit rakt ut och det är helt galet hur stort det känns att få vara en del i.

Det är också underbart att fira gudstjänst tillsammans när alla verkligen deltar, men ibland kan det bli pinsamt istället när folk är helt obekväma och bara kantorn sjunger.

Är det förövrigt inte helt magiskt hur en sång eller text kan få liv när det sjungs/läses me dkänsla och från hjärtat?

En till präst: Jag förstår absolut hur du menar, men eftersom både den vanliga ingångs- och utgångsmusiken i en vanligt vigselakt var/ersattes av sånger så tar det ju ingen extratid på det viset. Vi tyckte att det blev bra iaf.

passionsblomman: Det är min upplevelse också! Antar att hur man vill lägga tonvikten dels är en fråga om hur musikintresserad man är (jag tycker själv att det är väldigt roligt att lyssna på andra) och dels på vilken upplevelse man själv får av psalmsången.

Tack för att så många skriver i tråden.
jag känner forfarande att jag vill ha in tips/idéer
Har några själv som vi såsmåningom ska dsikuttera med prästen.

Är det vanligt eller ovanligt att INTE tåga in i kyrkan.

Jag känner just nu att jag vill börja med dop, lämna över till våran "hjälpande hand" Kommer troligen inte ha någon fadder.
Därefter går det över i vigselakt.

Att tåga ut ur kyrkan som en familj, alldeles på riktigt, det tror jag dock jag skulle klara av.

Vill ha linnekläder, men hittar ingen i min närhet som syr upp
Är lite praktisk av mig. Vill kunna använda efteråt. Så ett linne/topp och en kjol. Samt byxor till min blivande make..

Att ha klassisk klänning är inte heller riktigt jag.
Har hittils 2 låtar som jag vill ska vara med.
Min absoluta favorit Den blomstertid nu kommer samt För Kärlekens Skull. Det är 30 maj som datumet är satt och tycker i ett tidigt planeringsskede dessa passar utmärkt.

kapellet ligger ju ett stenkast från havet (Fiskarkapell)
Havet är en stor del av mig, platsen där vi förlovade oss är alldeles bredvid detta kapell på klipporna. Min mamma lever inte och hennes aska är spridd för havet. Så det känns alldeles rätt!

OJ VAD JAG SKRIVER!!!

Jag tycker det låter som en jättefin plan!
Har du hört "du vet väl om att du är värdefull?" Den är med i Psalmboken och passar bra både till dop och bröllop.

Jensa1973: Jag kan ha fel, men jag tror att det vanligaste är att man börjar både dop och bröllop med att tåga in. På det senaste dopet jag var på gick faddrarna först med barnet, sedan föräldrarna och sist prästen. Där har säkert er präst bra förslag! Tycker ert upplägg låter fint.

Passionsblomman: Jodå. Solosånger kan säker få igång känslorna på folk. Men då de i 99 fall av hundra är helt profana sånger så tillför de egentligen inget till en kyrklig vigsel.

Om man måste hushålla med tiden - som man verkligen MÅSTE vid kombinerade dop-vigslar - så menar jag att solosånger är det man först av allt kan spara in på.

Det håller jag med dig om, även om jag många gånger själv upplevt oerhörd stark närvaro och tilltal genom solosång av "andliga"sånger.

Har ibland "hört" den egentliga texten och tagit till mig innebörden på ett helt nytt sätt då någon ensam sjungit tex en psalm man själv varit med unisont i "tusen gånger".
en sångtext som har ett budskap når ibland lättare fram upplever jag, kanske särskilt där all inte redan är "kyrkvana".

Det är oftast från dem jag själv fått reaktioner på sånger som Gör det lilla du kan, Blott en dag, Bred dina vida, Ifrid vill jag,Din blomstrande äng, en vänlig grönska osv.. Detta när jag velat få fram vad dessa UNDERBARA sånger/psalmer egentligen säger.

Det var mest ordet underhållning jag hajade till över, eftersom jag själv ser även -och ibland särskilt solosångerna som en tjänst i helheten gudstjänsten. det är med ödmjukhet jag deltar i alla delarna, särskilt ödmjukt om jag ombeds sjunga solo.

Självklart måste man tänka på tidsaspekten!

Passionsblomma: Ok, då förstår jag. Och inser att sett från det perspektivet låter "underhållning" lite nedlåtande. Ber om ursäkt om jag sårat Dig.

Vi kommer att ha en borglig vigsel först med klänning och hela paket som vi har gjort lite länge än den man i vanliga fall får. Ska ha dikter och så.
Där efter namngivningscermoni för vår son.
Skulle bli lite konstigt om vi kastade om och jag ska stå där i min brudklänning utan att vigas först, därför har vi valt den ordningen. Lycka till!

Det har du absolut inte ! Bara lite vridande och vändande på orden...Tror vi båda är måna om att lyfta fram vad gudstjänsten verkligen kan få vara.

En till präst skrev 2008-10-04 12:59:56 följande: