Sjukt vad jag längtar efter barn. Hur gick det här till? känns som om jag bara vaknade en morgon med världens längtan efter barn. Rädslan för att gå upp i vikt, inte få tillräckligt med sömn och förlossningsskräck existerar plötsligt inte! Kan med glädje ligga på sjukhus och ha h****es ont för att få mig en bebis. Någon som känner igen sig???
hihihih 
mme Plantier skrev 2008-09-11 16:45:11 följande:
Det var som en bekant till min mamma uttryckte det: "Ja, de växer ju inte utanpå de där små...."
så sant ju. Fast helt ärligt. Jag tycker inte det är så farligt. Iaf inte min sista, kanske har "fått in knycken#nu..
Plötsligt började förlossningsskräcken komma tillbaka. Det finns ingen därute som har kunnat beskriva smärtan....Jag blir ju nyfiken på hur det eg känns. Vi är så starka vi kvinnor. Hurra för oss!!!
Visst är det synd att så praktiska saker som jobb mm ska komma iväg för naturen? Ibland känner jag att jag bara vill strunta i allt praktiskt och bara bli tjock om magen !
... håller med er andra... tyvärr funkar det inte riktigt för jobbet just nu. Men efter bröllopet så skall det bakas vill jag lova
Vi ska också försöka efter bröllopet. Första natten redan
Fniss...Skulle vara så himla kul om det lyckades redan på bröllopsnatten, så himla "traditionellt" liksom, trots att det inte är av den anledningen som vi väntat med barn, om du fattar vad jag menar 
Jo minns den känslan. Men med mina två på 5 och 7 är jag nöjd nu. Skönt med bebistiden bakom sig känner jag, men det var underbart när man var där...också.
Jag längtar också efter en liten =). Gifter oss om 8 veckor och sedan ska bebisverkstan påbörjas. Känns underbart att det bara är så kort tid kvar nu.
Har en lite på 2år, börjar längta efter syskon.....
Måste erkänna att jag tittar allt oftare i barntrådarna här Även om jag vill vänta typ 5 år så börjar jag bli lite sugen.. Men vem vet.. Man kan ju bli på smällen ändå.. Idag är jag lite extra barngalen för vi ska hälsa på min lilla älskling.. M2bs syskonbarn.. Världens sötaste.. 
Jag längtar också efter en liten bebis... eller två. Det enda som skrämmer mig nu när jag väntar med att skaffa (vill vara gifta först) är att: "tänk om det drar ut på tiden? Jag kanske får supersvårt att få barn senare, chanserna minskar för varje år att man ska få ett friskt barn... eller chanserna att få barn minskar oavsett. Tänk om det händer något som gör mig/sambon steril innan vi hinner skaffa oss barn..."
Sådana tankar cirkulerar i mitt huvud med jämna mellanrum. Men jag vet iallafall att jag inte behöver oroa mig för att sambon ska säga nej när vi väl kommer dit till att försöka skaffa. Han är lika kär i våra kompisars småttingar och har själv sagt att han gärna vill ha en själv... om de är så gulliga som dem. (Men skulle den vara som en kusins barn vill han inte ha någon... lol. Den ungen uppfostras till att bli en liten brat och är så hemskt bortskämd så att det inte alls är kul att se.)
