Ska jag "ta tillbaka" inbjudan för min syster?

Hon trodde kanske att hon skulle kunna hantera det bättre än hon gjorde. Men så svämmade känslorna över av något som sades igår...

oj...blev lite fel med citaten. det här är alltså svaret på PL080802:

Nja min mamma var ju den jag frågade och när min syster sa det där om att alla borde ha tänkt på att det är hennes år så svarade mamma snabbt att hon ändå hade ytterligare en jobbresa innan min systers fest och att hon absolut kan handla då...

Jag tror att hon är sjuk, tippar på ADHD som min blivandes exfru har. Innan jag "hade att göra" med exfrun, genom att hjälpa min kille att reda upp sommarplaneringar mm. rörande deras gemensamma dotter osv. så förstod jag inte riktigt att det inte spelar någon roll hur man närmar sig dom här personerna för dom har en heeeelt egen värld i sitt huvud.(OBS. jag vet att det finns jättemånga med ADHD som det går bra för och som lärt sig hantera sitt handikapp)

Tyvärr blir det nog så att hon inte kommer, hon skulle ändå inte bidra till festen eftersom hon kommer att vara sur för att mina föräldrar är lyckliga för min skull. Gaaaahhh vad arg jag är

Synd för er att det blir strul just till ert bröllop, som ju är ett verkligen speciellt tillfälle i livet.
Det verkar som om din syster tror att hon är ensam på det här jordklotet, det kommer hon iaf att bli om hon inte lägger av med dessa fasoner.
Som gäst så är man skyldig att bidra till den goda stämningen oavsett vad det är för tillställning.
Som flera skrivit här ovan så får man ibland lov att säga till folk att bjuda till lite för omgivningens skull. Det tycker man ju inte att det borde behövas...
Vem vill vara en partykiller, liksom?
Alltid tråkigt när det gäller den blodsbundna släkten, men för att få en fungerande relation så måste man både ge och ta. Det är alltså inte bara ditt ansvar.
Hoppas att det löser sig.
Det är ju faktiskt så att från ca 12 års ålder så får man lov att inse att ens egen födelsedag kanske inte utgör hela vidden av omgivningens intressesfär.

Obs! IRONI: Nästa år fyller jag 40, sonen fyller 20. HUR kunde vi planera såå dåligt??? Vi får ju bara halva året var, liksom. Tänk om dottern o hennes kille skulle få för sig att gifta sig, dessutom... Uj uj uj, det skulle ju i så fall helt ta fokus ifrån oss, jag menar mej! :-O
Tänk om någon släkting skulle ha den dåliga smaken att avlida dessutom... Hur skulle vi kunna förlåta detta?

Jag tycker iouf. att det är lite "fest som fest" och om det nu vore så att hon hade planerat en dunderfest dit hela vår släkt ska komma för att fira hennes 30 år på jorden så hade jag inte bokat in vårt bröllop. Men hon har absolut inte ett öre att ha en fest för och jag tror snarare att det skulle bli i hennes etta med några kompisar -ska man inte boka in en annan fest för det så är det ju heeeelt knäppt?!!!

Karln min skulle nog inte vilja lägga energi på henne. hans inställning är lite "För din skull kan hon komma men personligen bryr jag mig inte om jag någonsin ser henne igen". och hon skulle aldrig kunna ta att han pratade med henne, hon skulle se det som total förnedring.

Tråkigt att höra om relationen med din mamma -men du har helt rätt i det du skriver om att dom inte förtjänar ens energi.

Ha ha Ja hon blev ju arg på min mamma som skilde sig från pappa just när han höll på att hjälpa min syster att renovera köket. "Kunde hon inte ha väntat några månader så att jag hade fått klart det där jävla köket" var kommentaren. den dagen blev vi också osams...behövde jag tillägga det?

Jag känner med dig. Två mycket nära familjemedlemmar i min m2bs familj är likadana. Jag trippar ju runt på tårna varenda familjehögtid. En gång fick en av dem (som är pensionär, inget småbarn alltså) ett totalt raseriutbrott på vår då treårige son för att han hade tagit de sista gurkskivorna på midsommarafton. Han sprang runt i lägenheten och skrek som besatt... behöver jag ens tala om att vår son blev livrädd och gömde sig under bordet och grät och vägrade komma fram ens när personen ifråga hade gått. Det som störde mig mest var att ingen i m2bs familj brydde sig om att försöka trösta vår son, de var upptagana med att försöka göra den ilskna pensionärnen nöjd genom att erbjuda sig att åka och köpa gurka!

Jag kan visst ha förståelse för att folk kan ha psykiska besvär, men kan min inte behärska sig ens inför en treåring kanske man inte ska åka på familjetillsällningar? Och borde inte folk runt omkrig reagera? De beter sig verkligen som om det är ett normalt beteende.

Min poäng är att jag tycker man har en viss skyldighet att ställa upp och ha förståelse för sina familjemedlemmar om någon har problem (vilket din syster tycks ha), men den skyldigheten har faktiskt vissa gränser. Man kan inte uppoffra sig själv till utmattning, det blir ingen lyckligare av. Dessutom tror jag att man också måste kunna markera att ett visst beteende inte är OK. Din syster kanske behöver höra att du blir så ledsen att du inte orkar ha henne på ditt bröllop när hon behandlar dig på det viset.

Hoppas det ordnar sig för dig!

Christino fino skrev 2008-08-30 15:17:30 följande:

Låter mer som en 10-åring än 30-åring. Omogen så jag vet inte vad...
Är du rädd att hon "förstör" er bröllopsfest med sin närvaro? Jag menar, ställer till med en scen? Skärper hon sig när andra hon inte känner är med? Kan du höra vad din mamma tycker? Kan hon hjälpa er ur situationen?
Usch, så´nt här vill man inte gå och tänka på inför dagen "D". Lycka till!

Ja du det där vet jag allt om. Vad gäller just syster min så har det skett så mycket små anpassningar till hennes beteende (att vi inte pratar om min lycka/framgång osv i barndomshemmet bl.a) att man blir helt galen. Men grejen är att så länge jag bodde hemma så var jag tvungen att anpassa mig, annars var det ett non-stop gräl där hon alltid skrek högst.

Det är först nu som jag kan se utifrån på min familj och ser hur galet allt har varit, och att jag kan välja att inte umgås med henne mer än på familje-gatherings...men nu pallar jag inte ens det längre och då är jag gryyyyyyyymt ledsen på mina föräldrar att dom kommer försöka "dela upp" sin tid istället för att markera för henne att hon är välkommen tillbaka in i gemenskapen när hon bett om ursäkt och kan bete sig som folk.

Hon har inte klarat av jobb, skola och sociala kontakter. Hon har ytterst få vänner, och ingen riktigt nära. jobb har hon fått lite butiksjobb men även där har hon misskött sig och förlorat jobbet (obs -mina föräldrar redde ju självklart ut situationen :()

Jag har diskuterat det här med båda mina föräldrar nu i dagarna och dom är galet ledsna för att det är såhär men säger "Vad ska vi göra? Vad fa an ska vi göra?" och jag vet inte vad dom ska göra. Jag vet inte hur man ska få en vuxen kvinna att inse att hon måste söka hjälp (OBs hon går hos en psykolog sedan en tid men har inte alls kommit frammåt i arbetet med sig själv) Hon behöver en utredning på om hon har en störning -kan man få till det som utomstående?

Det är starkt av dig att lyckas bryta mönstret i alla fall. Man är nog mer "indoktrinerad" av sin familj än man tror, på gott och ont. Jag märker det när jag är hemma hos min mamma med min son t.ex. När han gör något han inte får säger vi till honom i kör, exakt samma fraser, exakt samma tonfall. Lite creepy.

Det är nog nyttigt att reflektera ibland över sin familj och försöka se vilka bra saker man fått med sig och vilka mindre bra. Så kan man försöka bryta de mönster man vill bryta och bli den person man vill vara. Och såklart behålla och föra vidare (om man skaffar barn) de saker man tycker är bra.

amiga jag tycker sen OM det går, att du pratar med din mamma om den där med 30år fest o handlnade när ni prtarade om bröllop o så..

o så säger du till din mamma att till din stora dagen att du vill att hon hjälper dig med din syster att du inte vill att hon ska komma med dumheter på eran bröllopsdag att hon kanske kan hjälpa dig om syster ´säger nåt dum eller gör nåt dum att mamma har ett öga ifall att

hoppas du förstår vad jag menar för hon verkar inte helt frisk

konstig bettende att säga att typ varför ska du gifta dig just när jag fyller 30år hehehe det var töntig rolig hehe

Christino fino skrev 2008-08-31 10:51:43 följande: