Jag och min man har varit gifta lite mer än ett år. Men just nu är det inte särskilt bra mellan oss. Vi bråkar jämt och det känns som en riktig kris. Saknar den härliga känslan som infann sig när vi gifte oss. Tiden efteråt var helt fantastisk. Hur hittar man tillbaka till varandra? Så här ska det väl inte vara när man bara varit gift ett år? Är familjerådgivning enda alternativet?
Aha, okej 
Hej! Jag har inte läst hela tråden. MEn mitt tips kan vara att innan ni går i familjerådgivning att skriva brev till varandra. Skriv ner vad du tycker, skriver inte han tillbaka så får du iaf lätta ditt hjärta. Jag är säker på att du älskar honom ni e ju trots allt gifta, våga ta upp problem med varandra. Jag tycker en annan problemlösare kan vara att lägga sej i sängen det e mörkt i rummet och ni bara börjar prata, ni ser inte varandra och det kan göra det lättare att prata.
Så brev eller ligga till sängs en natt å bara prata.
Har pratat som hastigast i telefon nu under arbetstid.
Det sista vi sa till varandra är att vi klarar detta.
Har lovat varandra att prata mer ikväll lugnt och sansat utan bråk så att båda får säga sin syn på saken.
Jag tror det ligger en hel del i vad MD2009 skriver om att han säkert mår rätt dåligt själv just nu. Jag tvivlar på att han bara struntar i att komma hem när han sagt. Det är väl inte så att han börjar få alkoholproblem och helt enkelt inte kan förmå sig att sluta dricka när han väl börjat? Jag menar inte att han är fullfjädrad alkoholist, men om han börjar ha svårt att kontrollora sitt drickande är det ju helt klart ett varningstecken. I så fall kanske han behöver hjälp att bryta beteendet.
Det går upp och ner i ett förhållande. Ingens liv är alltid lyckligt och perfekt och vill man att ens äktenskap ska hålla måste man ibland stötta och hjälpa sin partner även när han/hon mår dåligt och beter sig illa, precis som man skulle göra om ens barn eller syskon mådde dåligt. (Däremot finns det gränser: om bara den ena parten tvingas uppoffra sig hela tiden blir det destruktivt, det måste gå åt båda hållen).
Men såklart är det viktigt att han förstår hur han beter sig. Om han inte gör det måste du hjälpa honom att förstå, om inte annat för hans skull. Om det räcker att prata med honom, kanske fråga hur han skulle må om du bara var borta en kväll och inte svarade i telefon? Eller kanske du måste vara så drastisk att du faktiskt "försvinner" en kväll, vad som behövs kan nog bara du avgöra.
Hoppas det går bra för er.
Bianca25 skrev 2008-08-12 10:57:40 följande:
2-3 år sedan inte 23 år
Visst är det underbart!!
Jag tycker familjerådgivning är ett jätte bra sätt att komma till rätta med saker och ting. När det sitter någon helt utomstående och medlar så lyssnar man på ett annat sätt. Man får inte lov att avbryta varann och man lyssnar helt istället för halft som det lätt blir hemma.
Lycka till och ge inte upp i första taget
Familjerådgivning kan jag verkligen rekommendera.
Det är inte ett misslyckande utan väldigt starkt att göra det för att rädda förhållandet.
Min före detta sambo och jag hade en hel del problem och jag försökte verkligen få med honom på rådgivning men han vägrade. Inte förrän jag hade gett upp och var på väg att flytta så ville han plötsligt gå, då kom han själv med förslaget...
Vid det laget var det försent. Vi gick några gånger och det var verkligen bra men vi hade redan hamnat i en destruktiv nedåtgående spiral och det fanns inget kvar att rädda. (I och för sig tur, för nu är jag gift med min drömprins 
)
Det jag försöker säga är att det är bättre att lösa problemen rejält innan de blir för stora.
Lycka till.
Sök hellre familjerådgivning för tidigt än för sent!
Ännu har jag inte träffat någon som varit missnöjd och skulle ni vara det kan man byta rådgivare.
Vi hade bott tillsammans i ca 12 år när vi gick dit. Då var jag duktigt less på blivande maken och livet kändes som det gick på rutin.
Vi lärde oss att kommunicera bättre och vara tydliga med vad vi förväntar oss av varandra och av livet. Visserligen är vi inte mer eniga om sådana saker nuförtiden men vi har lättare att kompromissa. Gräl hade vi inte innan heller men vi har större harmoni i förhållandet nu.
7 år är för lång tid att kasta bort, gifta eller ej, utan att kämpa.
aaa så sur jag blir, man har väl rätt som fru o ifrågasätta sin mans beteende utan att man ska vara en satkärring typ? Min man ska inte vara ute o ränna mitt i veckorna o supa sig full. Man har rätt o ställa krav på varandra. Jag ska gifta mig nästa år o jag går hela tiden o funderar över vad som ska bli annorlunda när vi väl har gift oss? För de kraven som en gift kvinna kan ställa på sin man ställer jag redan, ser det som sunt förnuft o respekt man SKA visa för sin respektive. Visad hänsyn.
Men alla e inte som jag :) visst e det ok o gå ut ibland o bli full men inte svara i sin telefon för han var för full, då kanske han ska gå en kurs så han kan lära sig o behärska sina alkohol intag istället :)
Vart kan man köpa den boken?
Jag har länkat tidigare i tråden.
Augustibruden 2008 skrev 2008-08-13 18:43:22 följande:
