hur tänkte ni ang namnbyte?

Vi behåller våra resp namn. Hans pappa tog sig namn efter sin pappa och ville att det skulle bli nytt släktnamn. Så blev det inte.

När makens storebror gifte sig behöll hans fru sitt namn även om deras barn heter som han.

Våra barn har dubbelnamn och båda namnen står på brev från skola, myndigheter etc och står angivet som efternamn i pass.

jag har ett ovanligt namn,som känns väldigt genuint o "jag"!.Sen har min man att trist "sson namn" som jag inte alls tycker är kul........
Men dock känns det som av tradition -då man är gift ska man ha mannens namn.
SÅ jag behåller mitt som mellannamn,o tar mannens som efternamn.
Kan alltså använda båda då jag skriver en signatur mm.
På jobbet nu heter jag "GH"!
Då vi gifter oss den 15 sep heter jag " GHO"!

Det är fortfarande en stadig tradition, även om den luckrats upp rejält. De flesta jag känner har bytt till mannens. Jag är lite motvals (inte så lite heller), men m2b vill inte heller byta bort sitt för mitt namn. Nu heter vår gemensamma dotter mitt som mellannamn och hans som efternamn, då det kanske blir naturligast att göra samma. Mina äldre barn har ju inte ngt namn från mig och det känns lite tråkigt. Det är ju väldigt ovanligt. (På gott och ont)
Känner att jag måste bestämma mig nu.

Jag velade med jätte mycket...nu har jag tagit hans namn och mitt i mellan namn.....känns inte 100% bra...men jag vill att vi skall heta samma. jag saknar mitt gamla namn jätte mycket redan!!!!!! men jag hade ett jätte fint namn som alla kommer ihåg när de träffat mig....hihi tror jag , tycker jag...hihi kanske inte

Men jag vill absolut heta samma, det känns jätte bra!!

Jag skulle kunna leva med att ha gemensamt namn men ingen av oss vill byta så då behåller vi våra egna.

Dessutom: några av mina kollegor som bytt efternamn för kanske 20 år sedan blir fortfarande kallade för sitt "flicknamn" av sina patienter. Man är ju så förknippad med sitt namn och det är under mitt namn folk känner mig yrkesmässigt.

Som egen företagare tänker jag också på vilken förlust marknadsföringsmässigt det skulle vara att byta efternamn.

didis-ja,jag menar väl "gammeldags" tradition....typ.
att förr fanns väl liksom inga alternativ -då hette man som mannen då man gifte sig.
O vi är väl lite "gammelmodiga" av oss. .O vi i vår släkt....gillar tex att få brev-inte mail,se i pappersfotoalbum o inte på datorn osv...

NU tar ju många män kvinnans namn-det vet jag.......

Två saker fick avgöra:

1. Min blivande kommer väldigt bra överens med min familj. T.ex. kallar farmor honom sitt sjätte barnbarn..

2. Mitt efternamn är ovanligare, och det är bara vår familj som heter så. Hans är ett "vanligt" -son namn.

Jag har ingen aning om hur jag ska gör. Min m2b vill inte byta namn eftersom han redan bytt en gång till sin morfars efternamn och han lovade sin morfar att aldrig byta bort det. Jag är väldigt förtjust i mitt ovanliga och i mitt tycke väldigt fina efternamn( dessutom har mitt namn en ring ni vet passar bra ihop). M2b's efternamn är inte heller supervanligt och jag blir själv i Sverige med bägge efternamnen. M2b tycker att vi kan ha kvar våra, men jag vill ju att vi ska heta samma oxå. Det är ett gissel. Jag har skrivit ner mitt namn med alla tänkbara kombinationer och har lappen på kylskåpet tittar på den varje dag och har fortfarande ingen aning. Ja just det har lovat m2b att våra barn ska få hans namn, vi gjorde en deal; det är väldigt viktigt för mig att gifta mig i kyrkan, han ville borgligt. Det är väldigt viktigt för honom att våra barn(om vi får några) heter hans efternamn, inte lika viktigt för mig att de heter mitt.
Oj det vart långt men jag är faktiskt lite orolig över det där med namnet. Fast kanske ska göra som Sarah Michelle Gellar, hon behöll sitt efternamn men bytte på deras 5 års dag som en present till sin man, rätt sött!

Heloise: Kan du inte behålla ditt efternamn och ta hans som mellannamn? Då har ni en länk också om/när ni får barn.

Jo det är det jag funderar på, men det blir väldigt långt, har även tänkt behålla mitt som mellan namn och byta till hans, tur att jag har ett par månader på mig och klura!

... Jag har bara dryga 6 v. Undrar om jag nånsin kan bestämma mig?

Det var visst ett tag sedan någon var aktiv i den här tråden men ämnet är högst aktuellt för mig just nu.
Jag och numera maken har inte heller kunnat komma överens i namnfrågan. Vi har bägge -son namn. Jag vill att vi har samma eftersom vi har barn. När dottern föddes fick hon hans namn eftersom jag tänkte att jag skulle ta det senare (bättre för maken att behålla sitt namn p.g.a. vad han jobbar med). Ju närmare vigseln vi kom desto mer osäker blev jag på att ta hans namn och kom med alternativa förslag men inga av dessa kändes 100% för maken.
När vi sen gifte oss i lördags tänkte jag att "vad sjutton, det är väl bara att bestämma sig" så ca 1 timme innan vigseln skrev jag under på att vi skulle ta hans namn.
Så kommer söndagen och familjen börjar kalla mig fru x-son och ångesten slår till!
Har nu pratat med prästen och det visade sig att hon kände på sig detta och har inte skickat papperen än! Vi har nu skickat en ny blankett till henne där vi väljer att tills vidare behålla våra respektive namn. Såvitt jag kan läsa mig till på skatteverket och prv:s hemsidor är det faktiskt varken dyrare eller svårare att byta namn vid senare tillfälle. Att, som Kärlek ger näring åt själen, först byta till makens namn och sen ta ett nytt gemensamt namn tycker jag dock verkar onödigt - då får man ju bekosta nytt pass, körkort, ändra uppgifter på jobbet mm 2 gånger.

Ja detta med efternam är ett dilemma för oss också...Jag heter ett oerhört vanligt -sson namn, min m2be har ett i dk.lika vanligt -sen namn. Jag har spontant en tanke om att efter giftermålet ha dubbelnamn....men så nästa tanke då...hur kul kan det va att heta typ Karlsson Nilsen ha,ha?=) Funderar lite på att ta ett helt nytt gemensamt efternamn eller möjligen behålla mitt gamla vanliga, mina numera vuxna barn heter som jag- men tror absolut inte att de har nåt att erinra om mamma ev. byter namn.Ja,ja har ett par månader till att fundera ju....=)

Jag har bytt efternamn men behåller mitt eget som mellannamn. Börjar dock redan tycka att det är jobbigt att heta dubbelt, blir som en lång ramsa varje gång man presenterar sig...så kommer ev att släppa mitt flicknamn. Dels för att jag reser mycket i jobbet och inte vill få problem med fel namn på biljetter etc.. Jag funderar på om jag kan byta helt och ändå kalla mig med båda efternamnen men det är just när man säger det som jag tycker att det känns långt. Skrivet är det ganska bra och fint... Någon med erfarenheter av "dubbelnamn"? Är det jobbigt?

Min man tar mitt namn när vi gifter oss. Han hade inte tänkt byta namn före vi träffades men han hade sagt att om han nånsin skulle träffa någon som heter som jag råkar göra, skulle han byta efternamn, och så träffades vi! :o) Hans pappa är minst sagt missnöjd över detta beslut då han är traditionalist, men så får det bli, vår dotter heter redan samma som jag...