Lagt märke till en sak då jag suttit och läst lite i olika trådar.
Det verkar som om att bröllop har fått bägaren att rinna över i många fall och vänskap har tagit slut.
Ex. "Varför bjöd du inte min sambo", "Hon höll ett pinsamt tal" eller "Hon hånglade med min kusin" osv osv.
Har ni märkt av det eller varit med om detta?
Det handlar väl om vad man menar med att ställa upp kanske? Jag skulle bli ledsen om någon inte kunde komma på mitt bröllop eller om någon inte kunde vara med på en möhippa. Men inte arg eller sur. Om man är gravid eller inte kan få ledigt från jobbet eller måste resa långt så att det helt enkelt blir för stor påverkan på ekonomin så skulle jag absolut förstå det. För mig är att ställa upp att mina vänner som bor i stan följer med och hjälper mig att välja ut saker jag ska köpa någon gång ibland eller att min brudtärna tex har gett sig tusan på att hitta de perfekta skorna till sin klänning, för att hon tycker det är kul och viktigt. Det är de där små sakerna som är att ställa upp och vara intresserad tycker jag. Inte att skippa semestern eller sitta på en vigsel när man är höggravid eller ta ett lån för att ha råd med en klänning i specialfärg. Och sen finns det ju dem där gråzonerna. När man kanske blir ledsen för att man faktiskt trodde att en vän ville vara med på ett bröllop mer än det visade sig när den t ex bokar en resa precis den helgen. Det betyder ju inte att man inte har rätt att prioritera eller välja annorlunda utan kanske bara om att man faktiskt trodde att det låg till på ett annat sätt. Jag skulle t ex glatt planera hela min semester efter min bästa väns bröllopsplaner (hon kommer nog gifta sig i Spanien). Om jag hade gjort något liknande och hon inte velat komma då så hade jag ju självklart blivit lite förvånad. Det är väl inget fel med det? Så länge man inte blir bridezilla och arg?
Jag har en kompis som gifter sig i Finland den 4e juli och jag är bjuden och räknas av henne som en av hennes bästa vänner, men jag åker ändå inte. Jag har helt enkelt inte råd. Det skulle kosta mig mer än 3000kr för bara resa och boende i två dagar och jag är student... 3000kr är knappt hälften av vad jag normalt får i studiemedel och då har jag faktiskt inte råd, hur gärna jag än vill...
Vi gör ingenting annat i sommar heller som är dyrt. Jag har valt bort allt jag brukar göra, däribland åka på festival som kostar ungefär lika mkt som det skulle kosta att åka på hennes bröllop.
Det finns många olika anledningar till att inte vilja/kunna vara med på en möhippa/bröllop och jag tycker inte man ska trasha sina vänner för det... Jag förstår självklart att man blir besviken, för om man inte ville att de skulle komma hade man ju inte bjudit dem, men... Svårt det där med känslor. Jag vet ju inte heller hur jag kommer reagera den dagen då det är dags för mig, om inte de jag bjudit kommer, men jag gissar på att jag mest kommer bli besviken istället för arg och "stryka dem" från min vänskapslista.
Sommargrönt! Klart man kan bli besviken. Vad jag retar mig pa är de brudar som blir förbannade och genast ska stryka vânnerna ur bekantskapen bara för att de inte kommer. Kan jag inte ga pa ett bröllop jag gârna skulle vilja ga pa är jag ju själv ocksa besviken och ledsen..
Att det finns folk som beter sig underligt är helt klart, men efter den langa tid jag hângt här pa BT ser man det MINST lika mycket bland blivande brudar som hos deras vânner...
Du sa precis det som jag vill säga! När min vän berättade att hon skulle gifta sig så studsade jag runt lägenheten och ringde alla jag kände. Sen grät jag en liten skvätt...
Anja 19 juli 2008 skrev 2008-06-26 00:14:47 följande:
Nej nej. Det hade jag naturligtvis respekterat. Jag är inte genomond 
Är det konstigt att glädjas med sina vänner? Eller att bli glad över allt kul som man har framför sig i form av shopping, planering, möhippa etc. Jag tycker det är allt annat än konstigt...
Det jag nämnde var mitt första...
(och ens eget...)
