• sandybee

    Framme i IVF-kön

    För precis ett år sen ställde min man och jag oss i landstingskön för provrörsbefruktning, inte för att vi planerade barn då utan för att vi visste att kön var lång (drygt 2 år då) och man vet ju aldrig när landstinget får för sig att sluta finansiera provrörsbefruktning. Idag, efter 'bara' ett år, har vi fått besked att det är vår tur snart. Jag måste erkänna att jag blev lite paff.

    Vi måste svara inom 2 månader om vi vill köra på eller så åker vi ut ur kön och jag är lite villrådig. Min man vill köra på, och det vill en del av mig också, medans en annan del av mig vill vänta. Jag har nyligen (8 mån sen) bytt jobb och känner att jag vill kunna fortsätta utvecklas ett tag till innan jag "tar halt", å andra sidan kanske jag kommer ha ännu svårare att stanna upp ju längre jag kommer. Jag har 8 terminer kvar på min civilekonomexamen (pluggar deltid vid sidan av heltidsarbete) och det lär ju stanna upp om vi får barn nu, å andra sidan har jag inget akut behov av en examen, jag har ett mycket bra jobb redan och ett oerhört starkt CV, det handlar väl mer om att jag längre fram i tiden vill vara säker på att inte missa någon chans för att jag saknar examen.

    Jag är 27 år, är gift, har god ekonomi och bra bostad, har både studerat och jobbat utomlands och rest en massa. Så egentligen borde det vara dags att utöka familjen. Hur skulle ni andra resonerat?

  • Svar på tråden Framme i IVF-kön
  • marjame

    Oj, detta var en svår sits. Men jag har sett flera som har haft barn och pluggat samtidigt - det har funkat. Däremot kan det nog bli svårt att arbeta heltid, studera + ha barn. Det kanske går att kombinera halvtidsarbete med halvtidsstudier med barn?

    Jag är som du.. ska alltid göra tusen saker samtidigt och vill alltid att allt skall vara fulländat. Men ibland försöker jag att stanna upp och fråga mig vad som verkligen är viktigt i livet. Vad gör livet fulländat? För mig är svaret barn. Vad anser du?

  • Limbolight

    Håller med föregående... Karriären finns där även efter du har varit föräldra ledig. Dock är det inte säkert att du får fler chanser än den här, att få bli mamma... Barn är en gåva, och de får man ta precis när de kommer, med eller utan hjälp. Jag hade inte tvekat en sekund!

  • Fenixx

    ja jag hade kört på..är naturligt att man blir nervös och börjar fundera...men samtidigt finns nog aldrig ett tillfälle i livet som är exakt 100% rätt.
    Jobba och arbete finns alltid kvar sen med..men chans för barn gör inte det och chansen sjunker ju faktiskt ju äldre man blir sen tyvärr.

    men bara du vet innerst inne..lycka till oavsett.

  • sandybee

    Oj, jag vet inte. Eftersom jag sedan tonåren vetat att jag skulle få svårt att få barn (pga kronisk sjukdom) så har jag liksom förlikat mig med tanken att det kanske aldrig blir några barn. Vi har skaffat 2 st hundar som blivit som våra barn. Kan tillägga att jag faktiskt gjort ett IVF-försök redan med ett ex för ett par år sen (förhållandet tog slut väldigt kort tid efteråt) som misslyckades vilket nog gjorde mitt skal ännu hårdare. Men innerst inne vill jag ha barn. Samtidigt som jag är lite rädd för att vara som min mamma som jag tror ångrade att hon fick barn när hon gjorde, även om hon älskar oss oerhört mycket (hon var 18 och 20 år). Hon är liksom jag karriärkvinna och jag är livrädd för att jag kommer tycka att barnen kommer vara i vägen för mig och min karriär.


    marjame skrev 2008-06-09 18:23:22 följande:
    Oj, detta var en svår sits. Men jag har sett flera som har haft barn och pluggat samtidigt - det har funkat. Däremot kan det nog bli svårt att arbeta heltid, studera + ha barn. Det kanske går att kombinera halvtidsarbete med halvtidsstudier med barn?Jag är som du.. ska alltid göra tusen saker samtidigt och vill alltid att allt skall vara fulländat. Men ibland försöker jag att stanna upp och fråga mig vad som verkligen är viktigt i livet. Vad gör livet fulländat? För mig är svaret barn. Vad anser du?
  • marjame

    Barn behöver ej vara i vägen för karriären! Jag har sett de som har pluggat med fyra barn. Jag har haft flera klasskompisar som har barn och fler på väg. Visst har de haft det tuffare än vi andra, men samtidigt är jag övertygad om att du skulle fixa det. Om man fixar att jobba och plugga samtidigt så fixar man det mesta! Se inte barn som ett hinder.

    Jag är verkligen ledsen över dina tråkiga upplevelser. Men var medveten om att du inte är din mamma och att din man inte är ditt ex. Dina upplevelser har gjort dig till den du är. Och den du är idag blir nog en mycket bättre mamma.

  • Aleta

    Känn efter, ofta har man svaret inom sig om man lyssnar noga. Gå på magkänslan.

  • Karmosin

    Bara för att du startar en IVF-behandling är det inte säkert att du lyckas. Du kanske ångrar dig om du låter åren gå utan försök och sen när du verkligen vill så går det inte. Att skaffa barn kan ta flera år.

    Jag tror att det kanske var tuffare för din mamma när ni växte upp och jag inbillar mig att det finns så många karriärskvinnor (och män) med barn att alla förstår när man ska hämta på dagis. Så har det iaf varit på mina olika arbetsplatser genom åren. VAB och dagishämtning är tydligen heligt för vilken chef som helst. Om det inte funkar på din arbetsplats är det bara att byta jobb, då får dom klara sig utan din kompetens.

    Ta chansen och kasta dig ut på den tunna isen. Stort och varmt lycka till!

  • BlivandeFruJohansson

    Håller me ovansående, bara för att ni gör en provrörsbefruktning är de ju inte säkert att de blir nått! Så ja skulle ta chansen! Men diskutera med din man ock kom fram med ett beslut tillsammans! Lycka till

  • Babajaga

    Om du har svårt att få barn, så tycker jag att du ska köra på med provrörsbefruktningen. Det blir väl bara svårare ju mer åren går att bli gravid? så, om jag var i din sits och ville ha barn, så hade jag provat provrörsbefruktning nu. Men det är ditt beslut.
    Lycka till med ditt val! =)

  • Lyckligmamma

    Utan tvekan så hade jag kört på skaffa barn. Håller med alla tidigare inlägg! Men du måste fråga dig själv vad som är viktigast i ditt liv?
    Åren går sen kanske det är för sent, kan du tänka dig ett liv utan barn?
    När du väl är gravid så LOVAR jag att du kommer förändras och även dina värderingar och planer i för din framtid man mognar och blir vuxen på ett helt annat sätt och även då kommer du att se möjligheter i din karriär!

    Jag har två bran och planerar en tredje nu och vi planerar bröllop 2010. Jag har pluggat och jobbat trots familj och nu hoppas jag på att jag kommer in på min tandsköterskeutbildning även om vi försöker bli gravida.
    Det tog oss 2½ år att bli gravida med vårt andra barn och därför försöker vi nu i tid trots sökning till utbildning blir jag gravid så får jag ta uppehåll från studier! Det går om man vill

  • sandybee

    Har diskuterat med maken nu, det lutar åt att vi väljer att köra på, men kommer att prata med kliniken om att vänta till vintern med att börja behandlingen.

    Tack för era råd och kommentarer!

  • Lyckligmamma

    Hoppas det går att skjuta upp det! Men tyvärr tror jag att tackar man nej nu när ni erbjuds så går "tåget" då det är så många som står i kö som skulle göra vad som heslt för att få hjälp!

    Lycka till!!!

  • laris

    Barn och karriär kan gå ihop, speciellt om man har en förstående partner som stöttar en så att man inte är borta från jobbet för länge. Jag hade kört på!

    Lycka till!!!

  • sandybee

    Vi tackar inte nej, vi tackar ja! Men vi tackar inte ja till att "påbörja behandlingen snarast".

    När jag var igenom detta senast så fick man först komma på ett planeringsmöte då man planerade i vilken menscykel man skulle påbörja hormonbehandlingen, och det är det jag menar med att vänta till vintern.


    Lyckligmamma skrev 2008-06-09 22:06:13 följande:
    Hoppas det går att skjuta upp det! Men tyvärr tror jag att tackar man nej nu när ni erbjuds så går "tåget" då det är så många som står i kö som skulle göra vad som heslt för att få hjälp!Lycka till!!!
Svar på tråden Framme i IVF-kön