Framme i IVF-kön
För precis ett år sen ställde min man och jag oss i landstingskön för provrörsbefruktning, inte för att vi planerade barn då utan för att vi visste att kön var lång (drygt 2 år då) och man vet ju aldrig när landstinget får för sig att sluta finansiera provrörsbefruktning. Idag, efter 'bara' ett år, har vi fått besked att det är vår tur snart. Jag måste erkänna att jag blev lite paff.
Vi måste svara inom 2 månader om vi vill köra på eller så åker vi ut ur kön och jag är lite villrådig. Min man vill köra på, och det vill en del av mig också, medans en annan del av mig vill vänta. Jag har nyligen (8 mån sen) bytt jobb och känner att jag vill kunna fortsätta utvecklas ett tag till innan jag "tar halt", å andra sidan kanske jag kommer ha ännu svårare att stanna upp ju längre jag kommer. Jag har 8 terminer kvar på min civilekonomexamen (pluggar deltid vid sidan av heltidsarbete) och det lär ju stanna upp om vi får barn nu, å andra sidan har jag inget akut behov av en examen, jag har ett mycket bra jobb redan och ett oerhört starkt CV, det handlar väl mer om att jag längre fram i tiden vill vara säker på att inte missa någon chans för att jag saknar examen.
Jag är 27 år, är gift, har god ekonomi och bra bostad, har både studerat och jobbat utomlands och rest en massa. Så egentligen borde det vara dags att utöka familjen. Hur skulle ni andra resonerat?