Vänner som inte blir glada??

Ytterligare en tanke - jag bor själv utomlands (och har gjort i omgångar) och det är svårt att hålla lika nära band på avstånd till sian vänner. Själv har man oftare mer behov av dem som är hemma än de har av den som flyttat iväg också. Kan de känna att du är på väg att glida ifrån dem? I vardagen alltså? Då blir man inte lika engagerade i varandras liv heller.

Jag förstår precis hur du känner det... jag har 3 tärnor och 2 av dem som har varit mina bästa vänner genom tiderna har helt plötsligt blivit helt ohjälpsamma vad gäller allt som har med vårt bröllop att göra... när man frågar om de skulle kunna tänka sig att ordna vissa saker säger de "javisst det fixar jag" och nu 2 månader senare har de "inte hunnit med". o jag börjar bli mer och mer orolig för att de inte kommer få tummen ur förrän 2 dagar innan eller något.. jag fattar inte hur de kan göra så när jag trots plugg, extraknäck och eget hushåll alltid haft tid för dem. och nu bara för att de har en tenta eller nåt så faller deras värld sönder och de kan inte ställa upp för mig :-/

Jag blir lite förvanad över alla (i olika tradar) som VÄNTAR sig saker av vânner och familj bara för att man själv hjälpt de andra med nagot nagon gang/kommir pa deras fest eller vad det kan vara. Man hjälper väl inte sina vänner bara om de själva hjälper en tillbaka..? Naturligtvis uppskattar jag hjälp fran vänner jättemycket; men jag förväntar mig inte det som nagot maste.. För mig är vänskap förbehallslöst. Jag hjälper/kommer om jag kan men förväntar mig inte samma sak ater, eftersom man kan har sa hemskt olika orsaker att inte göra/komma..

Ts

Brukar du alltid bli hysteriskt glad så fort du hör att någon ska gifta sig, om inte är det pga att du är avundsjuk?

Bröllopet är DIN stora händelse i livet så som dina vänners bröllop är deras stora händelse.
Av någon anledning är det lätt att tro att det är lika viktigt och stort för sina bekanta som för en själv, men tyvärr är det inte det.

Visst är det kul med bekantas bröllop men det är inte så att jag går lycklig i flera dagar pga det

Det handlar väl ändå inte om att man förväntar sig, men har man blivit lovad ngt så förväntar man sig att saker o ting blir gjorda och att man själv inte ska behöva göra det.

Plus att det är konstigt att när det händer ngt så viktigt i ens liv som giftermålet så finns de inte där när de verkligen behövs.

För mig är faktiskt mina vänners bröllop en jättestor händelse. Jag studsade och hoppade och till och med grät en liten skvätt när min vän skulle gifta sig förra året. Ungefär som hon reagerade när hon fick min inbjudan.

jag kanske inte skulle studsa av glädje, men ett gratis eller å så kul hade man väl kunnat få av sina vänner?

och nej jag skulle inte förvänta mig att mina vänner skulle släppa sina liv för att glädjas med mig hehe

hur går det TS?

det gar bra, men haller fortfarande fast vid min uppfattning om att man alltid gratulerar bra vänner även om man har egna problem eller bekymmer för tillfället... och inte att man behöver bli hysteriskt glad som sa manga har kritiserat (och som aldrig var malet med inlägget), men att man bara säger grattis helt enkelt, det är allt.
Och det har ju faktiskt 98% av de inbjudna gjort, sa jag är glad och nöjd och skiter i de som inte kan krysta fram ett grattis!

Nu har jag inte läst tidigare inlägg, men alla reagerar olika.
Jag är en väldi känslo människa och skullle förmodligen reagera med skrik och glädjetårar och om jag inte gillade det skulle det kanske komma ett, å grattis vad kul, på sin höjd.
Är man glad så är osv.
Man får ta det för vad det är.
Dina vänner kanske inte hade det så bra i sina liv just nu och därför har svårt att glädjas med dig.
Det viktiga är att ni är glada, jag har varit med om massor sådana besvikelser och det är inte mycket att göra nåt åt, förstår att du blir besviken på dem.
Här har du ett helt forum fullt av människor som delar sorg och glädje med varandra.
Så grattis och lycka till...