• hondafreak

    Har stött på patrull ang. hans/mina barn långt

    Behöver egentligen bara skriva av mig en del.
    Detta som hänt och händer påverkar min o min sambos relation, och jag vet inte hur vi ska lösa det. Känns väldigt tungt nu.

    Jag har två barn, flicka 10, pojke 13, de bor hos oss (jag är änka), min sambo har 3 barn tjej 9, tjej 13, tjej 16. Tjej 16 bor hos oss sedan 1 år pga att hon och mamman inte drar jämt överhuvudtaget. Hans andra 2 barn kommer varannan helg. Hans barn är uppfödda på ett annat sätt än mina givetvis. Jag har lagt 3 år nu på att försöka få honom förstå att det finns fler än ett sätt att uppfostra barn på. Min sambo och tjejen bodde 20 mil bort innan de flyttade hem till mitt (och min döde mans) hem. Vi bor på landet precis jämte mina föräldrars gård som jag fått överta. Jag har inga syskon.
    Min döde make hade en liten tjej när vi gifte oss, så jag har redan haft hand om en tonårs-tjej och det gick inte alls. Ett rent helvete var det . Till hon var 12 var det bara hon och jag. Sen hände nåt och jag stängdes ute. I 6 år fick jag tvinga mig själv att åka hem varje dag. Vi kallade henne en alien kommer jag ihåg. När pappan dog flyttade hon till sin mamma. Idag har vi en normal relation och det är jag glad för.
    Ser att inlägget är nog långt med bara min son-min sambo problemet så jag avstår att skriva mig och 16-åringen i detta.

    Det finns 2 problem ; relation min sambo-min 13-åriga son
    relation jag - 16 årig tjej

    Sambo-son relationen;
    Det grundläggande problemet är nog att de inte förstår varandra. När min son skojar, som jag förstår, rynkar min sambo mellan ögonen och blir sådär frånstötande på nåt sätt.
    Igår när min sambo kom hem fick han rynkan mellan ögonen så fort han såg min son. Min kille är absolut inte dum eller säger dumma saker eller svär eller nåt sånt mot min sambo som ni kanske tänker. Det det handlar om är t.ex. att min son börjar ta mat innan alla satt sig , eller att han vill bestämma över fjärrkontrollen, eller att han reser sig innan han tuggat färdigt för att ställa in disken, såna grejor alltså. Eller att han tar till lipen( han är känslig ) när vi diskuterar saker och han känner sig förnärmad. I mina ögon är inte dessa saker ens nåt problem !
    Min sambo har under 3 år försökt komma närmare min son och förstå honom men det är svårt tycker han. Min son är annars en glad och snäll kille som är väldigt omtyckt i skolan och har lätt för sig och så. Min son tycker väldigt mycket om min sambo och ser upp till honom och ringer till honom och frågar om tillåtelse för diverse grejor (ringer nästan aldrig till mig numera vilket jag är väldigt glad för). Min son har accepterat min sambo helt och hållet tycker jag.
    Nåt jag märkt är att de få gånger min sambo druckit några öl blir han en helt annan person med min son. Då är han glad och stojar och sprallar med min son och de har jättekul ihop. Och jag blir alldeles varm i hjärtat. För det är ju JUST DET jag vill att de bägge ska ha ! Bägge är värda att ha det bra !
    Det jag ser är att min sambo mår dåligt av detta, blir snarstucken och kort mot min son, även om han döljer det mesta, tror han, och jag blir såååå ledsen och nere när jag ser detta(nån/några gånger varje dag) och tycker synd om min son och vill inte han ska ha det så hemma. Det är tom. så att jag blir glad när han är hos kompisar och leker just för att då vet jag att de inte ses. Tyvärr.
    HUR SJUTTON SKA JAG FÅ DET ATT FUNGERA ??????
    Är uppgiven över detta som i mina ögon inte borde vara nåt problem, men för min sambo är detta stort. Och eftersom hans barn är uppfostrade på ett annat vis så gör de ju inte på detta viset. Han har börjat inse att barn är olika och att inte alla är fostrade som hans, men vi måste komma längre !
    Hjälp med med synvinklar på detta är ni snälla ?
    Jag har pratat med familjerådgivningen och vi får komma om vi vill, jag och min sambo menar jag, min sambo är nog inte införstådd i hur orolig jag är över detta ännu.
    Eller är jag överkänslig för min sons räkning ? Jag vill ju givetvis skydda mina barn efter att pappan gick bort -04.
    Som tur är kan vi prata utan att gå i skyddsställning för våra egna barns räkning, så vi har god möjlighet att lösa det tror jag.
    (FYI med min lilla tjej går det friktionsfritt med min sambo)

  • Svar på tråden Har stött på patrull ang. hans/mina barn långt
  • Piha

    Jag har en styvson (nu vuxen-utflyttad) och vi har och har alltid haft en bra relation (han var 7 år när jag träffade hans pappa). Men, jag kan känna igen mig i det där med "rynkan mellan ögonen". Speciellt i 12-16 årsåldern. Den fick jag när jag tyckte att han manipulerade sin pappa för att utnyttja hans snällhet eller komma undan något. Ett normalt beteende i förhållande barn/föräldrar, har jag förstått, men jag hade svårt för detta.
    Kan det vara en sån situation även för din sambo? Att han känner att grabben manipulerar dig och helt enkelt inte gillar att se sin älskling (dig) "utnyttjad"?

    // P

  • f1bride

    Har du pratat med din sambo och påpekat detta? Samt belyst det du nämner i denna text; att han blir annars när han har druckit några öl?

    Annars kan du ju ta upp att ni kanske borde gå i familjerådgivning, och att du vet att ni får komma..?

    Lycka till!

  • hondafreak

    Piha - tack ! en ny synvinkel, fast jag kan inte se att det är när han utnyttjar mig, men jag ska kolla npggranare i fortsättningen !
    F1bride- jodå jag har sagt att han skulle dricka mer öl för då blir det bra mellan honom och min son, han märker nämligen själv inte skillnaden.....

    Vi har pratat om detta problemet MÅNGA gånger och hur vi måste få det att fungera, men jag känner inte att vi kommer nån vart längre. Vi har kommit en bit på väg, men är inte i mål än.

    Tar till mig allt ni skriver !

  • Tooticki

    "Det det handlar om är t.ex. att min son börjar ta mat innan alla satt sig , eller att han vill bestämma över fjärrkontrollen, eller att han reser sig innan han tuggat färdigt för att ställa in disken, såna grejor alltså"

    Det kanske är dags att lära honom lite vett och etikett, det finns förmodligen anledningar till att din sambo reagerar. Det är ju saker han bör lära sig innan han blir vuxen.

  • hondafreak

    Mja vett och etikett......
    Det är liksom inte bara min son som vill ha fjärrkontrollen. Min sambos barn slåss oxå om tvn......och de är inte alltid tiptop, det vet min sambo oxå, och jag regaerar liksom inte alls på sånt.
    Det är inget att reagera över överhuvudtaget tycker jag, tvn är viktig för ungarna idag.
    Jag menar, jag märker ofta inte ens vad det är han gör, eftersom jag inte reagerar på det, utan ser på min sambo att rynkan är där igen och blicken hård.
    Tycker ni överlag att det är bristfällig uppfostran om min kille tar mat före alla satt sig ( händer ibland, inte jämt), eller att han reser sig från middan innan han tuggat färdigt ?
    Eller att man inte behöver äta upp om maten inte är god ? Jag kan själv inte tvinga i mig mat som inte är god och som finns på min tallrik. Då kan jag väl inte begära att de ska kunna det heller ? Nu händer det bara ibland att man inte äter upp, men i alla fall ?

  • f1bride

    Det måste vara svårt för honom att sitta och se på hur du uppfostrar dina barn.. han tycker ju att det är JÄTTEfel att göra så (inte för att jag personligen tycker du gör fel!), men han kan ju som du sagt åt honom inte göra någonting åt det. Tror att han surar lite och låter det gå ut över din son.. han vill säkert såå gärna men vet att han inte får. Jag har läst alla inlägg men ändå har jag nu lyckats glömma.. Hur länge har han betett sig så (din m2b)? Det kanske går över?

  • Tooticki

    Jag tycker nog att man ska lära sig att vänta tills alla har satt sig med att ta mat, och kanske även låta någon annan ta först ibland. Sen att barn slåss om fjärrkontrollen är väl inte så viktigt, men det beror säkert på hur det händer. Om han vill ha den för att han tycker att det är hans rättighet (dvs han är bortskämd med att få som han vill) eller om det är vanligt tjafs mellan barn. Sen tycker jag också att barn ska lära sig att sitta kvar tills alla har ätit färdigt, det är bättre för att minimera stress om inte annat. Att äta upp maten även om man inte gillar den har jag aldrig sagt något om, men man kanske ska ta lite mindre och hellre ta om om det är mat man inte vet om man gillar. Jag är absolut inte för någon "sträng" uppfostran utan tycker att barn ska ha frihet under ansvar men vid 13 års ålder är man så gammal att man själv ska kunna bedöma att det kanske kan vara schysst att låta någon annan få sista bullen (if you catch my drift )

    Kanske är du överbeskyddande mot dina barn för att de blivit faderslösa tidigt (vilket jag för övrigt beklagar)? Om det är så kanske du bör rannsaka dig själv och fråga dig om det verkligen är nödvändigt, man kan tyvärr inte skydda sina barn mot sorg och förlust, bara förbereda dem för verkligheten...

  • hondafreak

    Visst är det så att jag försöker skydda småttingarna, men jag undrar om jag är överbeskyddande. Jag står med fötterna på jorden och är ganska realistisk, har jag alltid trott iaf.
    När pappan dog var sonen rejält bortskämd av pappan(inte av mig)
    Det mesta av dessa later (att han var kung hemma, när man blir själv så abrubt orkar man liksom inte ta tag i allt på en gång som jag blev) började vi jobba bort under 2005 när min sambo kom in i våra liv. Tack vare min sambo är det mycket bättre och sonen artar sig fint tycker jag. Det mesta är borta idag, men såna här saker som jag tycker är så små är kvar. Och min sambo stör sig fortfarande mycket på min son som ni förstår.
    Jag har sagt till sonen nu att vi väntar med att ta mat till alla sitter, och att vi sitter en stund efter maten. Jag känner att det poppar upp nya såna här små saker som det hackas på hela tiden. Och jag VET INTE hur jag ska få stopp på detta !

  • Tooticki

    Jag menar inte, med det jag skriver, att det är ok för din sambo att kritisera din son. Men jag fick en tanke; kan det vara så att din sambo och hans barn inte känner sig riktigt hemma i ditt (och din avlidne mans hus) och att det är hans sätt ett visa det?

    Oavsett så tycker jag att det är viktigt att ni kommer överens och att han respekterar ditt sätt att uppfostra dina barn, annars blir det svårt för er att leva tillsammans.

  • hondafreak

    Tanken finns hos mig oxå, att han inte trivs i mitt hus.....och då sitter vi illa till för jag KAN INTE flytta från mina 80-åriga föräldrar......
    Jag har frågat honom detta vid flera tillfällen om det är så och han är lite tvehågsen där. Dels trivs han på landet och har börjat ta hand om vår skog till 100 % och tycker det är kul, dels känner han nog av att en annan byggt huset med mig.
    Jag tar det inte som att han kritiserar min kille, vi är inte så i försvarsställning över mina/hans barn. Vi uppfostrar dem lika mycket. Jag menar att hans röst väger lika mycket som min vad det gäller mina barn och vice versa.
    Jag måste lösa detta för det känns fruktansvärt när man ser sonen skoja och le mot sambon, som knappt tittar tillbaka, och om han gör det är det med stenansikte och 95% av gångerna utan ett leende....känns tufft för oss alla.

  • Tooticki

    Det förstår jag, låter väldigt tråkigt och bör göra din son ganska osäker...

    Hur gjorde ni när de flyttade in? Möblerade ni huset tillsammans eller fick de trycka in lite möbler där det fanns plats? Det är svårt detta att flytta hem till någon annan och mitt tips till ALlA som gör det är att man gemensamt kommer överens om tapetsering/målning/kakel etc och att man flyttar ut alla möbler och börjar om från början så att det blir jämlikt och man får chans att bestämma tillsammans.

  • hondafreak

    Hela huset är nyrenoverat, målat, nya golv mm. Det är bara lilltoan, 2 hallar och sonens rum kvar att göra om.
    Möbler ; vi har skaffat nytt eller beg. rubbet till hans 3 tjejers rum(de har varsitt), mina barn har kvar sina möblemang i sina rum, vi har skaffat allt tillsammans i vardagsrummet, har skaffat ny säng till oss(gjorde det nästan direkt). Det enda som faktiskt är kvar i huset mer än mina barns sängar och skrivbord är några hylla Ivar från Ikea och vårt köksbord !
    Han hade inget med sig för hans ex bodde kvar i huset de bodde i. Han värdesatte inget i möbelväg därifrån. Hans 16-åriga tjej har kvar sitt rum hos mamman men är bara där högst 3 ggr /år för de bara skäller på varandra. Hon fick nya eller beg. grejor här.
    Han vet att han har fria händer i att bygga och snickar och dona precis som han vill(är snickare), som jag sagt många gånger, så jag tror inte han känner sig som "dräng" här.
    Han tycker bra om mina föräldrar. Bättre än sina egna faktiskt.

  • girl in love

    Har egentligen inget råd men har själv vuxit upp med en styvfar. Han är bra och trevlig men vi hade en rätt kass relation när jag var i samma ålder som din son är i nu. Kanske skulle din sambo och son behöva göra nåt trevlig tillsammans som din sambo tog initiativet till. Behöver ju inte vara nåt avancerat en tur runt ägorna eller vad som helst så de kan ha lite "karlsnack". Tror att det är din sambo som får ta initiativet till en bättre relation dem emellan, han är den vuxne.

  • ingenjörsbruden
    hondafreak skrev 2008-05-07 15:09:54 följande:
    Mja vett och etikett......Det är liksom inte bara min son som vill ha fjärrkontrollen. Min sambos barn slåss oxå om tvn......och de är inte alltid tiptop, det vet min sambo oxå, och jag regaerar liksom inte alls på sånt.Det är inget att reagera över överhuvudtaget tycker jag, tvn är viktig för ungarna idag.Jag menar, jag märker ofta inte ens vad det är han gör, eftersom jag inte reagerar på det, utan ser på min sambo att rynkan är där igen och blicken hård. Tycker ni överlag att det är bristfällig uppfostran om min kille tar mat före alla satt sig ( händer ibland, inte jämt), eller att han reser sig från middan innan han tuggat färdigt ?Eller att man inte behöver äta upp om maten inte är god ? Jag kan själv inte tvinga i mig mat som inte är god och som finns på min tallrik. Då kan jag väl inte begära att de ska kunna det heller ? Nu händer det bara ibland att man inte äter upp, men i alla fall ?
    Jag tycker inte att det finns "brister" i din uppfostran.
    Tonåringar är ju ganska egocentrerade o ibland så bara blir det "fel" utan att de har gjort det avsiktligt. Men de ska ju ha koll på "reglerna/vettoetikett" speciellt när man är bortbjudna.
    Att din sambo får en rynka....det finns lika många sätt att uppfostra som det finns barn eller hur. Varför inte ta ett riktigt uttömmande snack om uppfostran, vad stör han sig jättemkt på?, vad stör du dig jättemkt på? Kompromissa o ta tag i kanske vissa saker?! Han måste ju också acceptera att allt inte blir exakt som han kanske vill.......
    Sen det där med att de umgås bättre ibland......tycker jag att du borde ta upp o berätta hur du känner o ser på det hela. Han kanske inte har tänkt på det överhuvudtaget?!

    Du skrev att du också hade lite problem med sambos dotter....men vi tar kanske en bit i taget?!

    Hondafreak, har fått en känlsa av att du är en stabil person med fötterna på jorden. Tycker därför att om du känner att något är fel/konstigt så ska du def ta upp det med din sambo!!
    Sen har vi brudar iofs en förmåga att analsyera saker o ting kanske för mkt......

    Lycka till!
  • hondafreak

    Vi pratade om det nyss och han går med på familjerådgivning.
    Vi har liksom inget val, fungerar det inte med barnen fungerar det sämre mellan de vuxna, och som jag ser det nu är jag väldigt rädd att det går åt skogen när vi gift oss.
    Det var som jag misstänkte. Han går och samlar på sig det han stör sig på min pojke gör och säger. Han sväljer och sväljer. Och han blir kort och tvär. Han har insett vidden av det hela nu och han förstår min oro. Jag sa att vi kan väl ha en period när vi observerar och pratar om det på kvällen hur var och en uppfattat situationen, innan vi går till rådgivningen.

    Ingenjörsbruden; ojojoj, min sambos 16-åring....en helt annan historia fast där har jag helt oförstående blivit inblandad som den onda häxan, styvmodern....fortsätter på detta imorgon, tar för lång tid att skriva nu......och förutom detta har jag just fått reda på att jag mister jobbet v 24, och igår var jag hos doktorn för jag har rätt högt blodtryck och måste börja medicinera (väldigt starka ärftliga faktorer på både min mammas och min pappas sida) och jag är bara 43 och inte överviktig och röker inte, så allt är inte direkt tiptop fast jag egentligen är en glad framåt person......things changes....

  • Joji
    hondafreak skrev 2008-05-07 20:40:37 följande:
    Vi pratade om det nyss och han går med på familjerådgivning. Vi har liksom inget val,
    Jag är på väg att avsluta min Steg 1 utbildning till Familjeterapeut, och jag måste säga att det låter som ett bra beslut! Jag hoppas att barnen får följa med så småningom vid något av tillfällena, så att det inte bara blir ni vuxna? Vet att de inte alltid gör så på familjerådgivning, utan mer på familjeterapi...Jag tycker i alla fall att det kan ge ett helt annan effekt.

    Att tillsammans, som familj, prata och få höra varandras tankar och åsikter, med hjälp av utomstående "opartiska" och att så finna strategier för hur man ska leva tillsammans, kan vara sååååå kraftfullt och effektivt! Ni vuxna behöver ju givetvis arbeta er samman också, men sedan tror jag det vore toppen om barnen kunde vara med vid samtalen, i olika konstellationer... Lycka till!!!!
  • Stardusty

    Tror att det handlar om att se saker från andra synvinklar. Vi har samma problem hemma, min sambos son är precis sådär, börjar äta innan vi ens kommit på plats och både han och hans lillasyster går från bordet innan vi andra ätit klart. Och min sambo säger ingenting medan jag tycker att det är "ohyfs". Jag tycker att om man är en familj så äter man tillsammans, annars kan alla laga sin egen middag och äta själva...

  • ingenjörsbruden
    Stardusty skrev 2008-05-08 09:11:03 följande:
    Jag tycker att om man är en familj så äter man tillsammans, annars kan alla laga sin egen middag och äta själva...
    Håller med dig! Men är lite kluven till om det skulle vara "ohyfs" att börja innan alla sitter till bords....
    så länge man sitter kvar tills alla är klara så tycker jag inte att det gör så mkt...

    Annars får man kanske inför regeln att man inte får ta mat förrän någon sagt -Varsågoda.
Svar på tråden Har stött på patrull ang. hans/mina barn långt