Ja, vad ska man göra egentligen...?

Fröken larsson.

Jag vet hur det känns. Min fd var sådan... han köpte ALDRIG något till mig under 4 års tid. Och jag är likadan som du.. jag köper saker som verkligen passar "honom"... Och när jag tog upp det så fick jag svaret " Ja men det är bara att köpa. Du kan ju visa mig vad du har köpt det är mer spännande". Hur kul var det

Men vad säger han om du t ex köper något till dig som du hintat att du vill ha? För det kan ge honom en tanke ställare.

Min m2b är snarare tvärtom.. Han köper ofta blommor utan anledning så man blev nästan rädd från början att han hade gjort något eftersom jag inte var van vid att få det.

Jag hade nog försökt förklara för honom hur du upplever det. Ett litet tips för att få honom att verkligen lyssna är " lägg en hand på hans arm" Då har du verkligen hans uppmärksamhet. Fick lära mig det när jag läste handledning för oftast så har man tankarna på annat håll men så fort du får en beröring när det gäller något så blir det lättare att komma ihåg *tips*

Jag tycker def inte du ska försöka arbeta bort det. För det är en del av dig

Lycka till

En till här!!! :) Bröt dock ihop efter alla hjärtans dag då han sa att det var ett kommersiellt trick.. :P Så han börjar fatta nu.. Fick faktiskt en blomma häromdagen på vår årsdag.. Fortsätt hoppas och hinta du.. Det gör jag.. :)

förra helgen köpte jag blommor och talade om för honom att jag köpt blommor från honom till mig... han bara log, kramade mig och sa att vad bra att jag tyckte om dem! jag har samma dilemma som du. men man får nog leva med det....

Att förvänta sig gåvor tycker jag är något man ska arbeta bort. Att längta efter gåvor är en trevlig känsla, om man kan ta "besvikelsen".

Jag förväntar mig inte att min blivande ska ge mig någon morgongåva då han inte är typen. Och jag gifter mig ju med honom för att han är typen som passar mig, hur många "presenter" jag än vill ha. Om han ändå ger mig något kommer jag att bli väldigt glatt överaskad.

Jag kommer inte ge honom något, då traditionen är att mannen ger kvinnan gåva. Och jag gillar traditioner.

// P

Tack för tips och delade erfarenheter! Det betyder mycket för mig!

Det är ju inte så att han är snål, jag får saker om jag ber om dem, men...det vill jag ju inte. Jag vill ju att det ska vara hans idé, hans initiativ. Pengar har jag ju själv, liksom.

jag är lite i samma sits. hintar om att det vore trevligt med en romantisk gest någon gång ibland, som blommor eller choklad, men börjar inse att jag får acceptera att han inte är någon större romantiker som tänker på såna saker.

En till i samma sits här ! Bröt ihop efter alla hjärtans dag iår och då tror jag han fick in i skallen hur viktigt det här med intresse och engagemang är från hans sida. Det handlar ju om hur pass INTRESSERAD man är av den andre ! En hobby kan man tänka mycket på och lägga tid på, men en liten grej då och då, en överraskning till nån som ALLTID finns hemma det räknas tydligen inte....fortsätt att bearbeta honom ! Det är viktigt för din (och min) självkänsla att få de här små bevisen ibland !!!! Ge inte upp, nån gång kommer det in !!!

jag håller helt med om att man inte vill säga rakt ut att han ska köpa blommor med sig hem, då kan man lika gärna handla själv. så det är nog inte presenterna som är det viktiga utan just som hondafreak skriver, att man märker att han tänker på en när han är utanför hemmet.

För mig handlar det inte om att saker måste vara spontana. det är klart att man blir glad med en blomma man inte förväntat sig, men när det gäller stora dagar tycker jag att det är bäst att vara öppen. Jag och min blivande har bestämt att vi ska ge varandra morgongåvor. Det kan hända att vi ändrar oss och då berättar vi det så att den ena inte blir besviken. Samma sak gäller på alla hjärtans dag (som också är vår årsdag) och födelsedagar och jul. Istället för att tjata är det bra att vara öppen, menar jag.

Min sambo är likadan och så plötsligt en dag händer det=) Då kommer han med en liten bukett blommor eller så har han lagt ett litet kort eller en lapp under min kudde...Det kanske finns andra saker man ska uppskatta mer som att han fixar frukost en lördag morgon eller pumpar däcken på min cykel...De tär bra om man kan prata öppet om det men samtidigt är riken att det blir "krystat" när han väl köper något. Gillar Sowa65s idé att köpa blommor själv från honom;)

En tanke som slog mig...Är ni duktiga på att uppvakta era män? Ibland tror jag att vi tjejer förväntar oss att killar ska vara tankeläsare och uppvakta oss när vi vill. Någon skrev att e bröt i hop på Alla Hjärtans Dag för att han inte köpt något...Är det inte roligare att få något när man faktiskt inte förväntar sig det? Och varför förväntar man sig att få något? Jag kan säga att jag inte alltid är jätte duktig att göra eller köpa saker till min man ,men bara ett litet sms eller att jag har satt på tandkräm på hans tandborste på kvällen eller gjort hans matlåda gör att man uppskattar varandra i vardagen...Och det är vardagen som man ska förgylla Sen är det ju alltid roligt att han uppvaktar mig med blommor,men en söt lapp där det står att jag är vackrast i världen eller att han älskar mig betyder mer för mig.

Min är precis likadan!

Jag kan komma hem med blommor och grejer men det är sällan jag får något tillbaka, och det är inte för att han inte gillar mig utan för att han inte är så mycket för att handla grejer helt enkelt.

Jag är det Jag brukar överraska honom med små saker ibland. Senast idag faktiskt *skrattar*
Fast då fick jag iofs komentaren" Varför har du gjort det? Fyller jag år idag eller? såå snäll är han *S*

Min karl köper inte blommor till mig, kanske för att jag tidigt förklarade för honom att jag tycker att det är ganska uttjatat. Varför ge just blommor, när man kan ge något mycket mer personligt? Ändå skulle jag såklart bli jätteglad om han kom hem en dag med en bukett, mest för att jag inte väntar mig det.

Men nej, jag blir gladast när han kommer hem med en påse lakrits (min stora last) eller frågar om jag vill ha en kopp te (min andra stora last) när vi sitter framför teven eller med en bok. Sådana små gester är han jätteduktig på, och jag tror att det är viktigt att visa varandra sin kärlek i små handlingar.

Så jag tror inte att du ska försöka arbeta bort längtan hos dig själv att din fästman skulle visa sin kärlek med små söta handlingar. Vissa personer behöver bli påminda mer än andra om vardagens enkla romantik. Och om du skulle försöka ignorera det behovet hos dig så skulle du nog inte må så bra i slutändan.

Tror du att han skulle förstå om du förklarade att det handlar om att du önskar att han skulle visa sin uppskattning och omtanke i små gester? Till exempel en extra kram innan jobbet, handla hem något som du tycker är gott att ha på mackan utan att du påminner honom om det... Allt måste ju inte vara blommor och choklad menar jag =) Och kan han inte ta hintar - försök inte med hintar. Det slutar med att du kanske blir upprörd och han inte har någon aning om varför.

Jag vet inte om mitt hobbypsykologsnack har hjälpt någon, men för att summera: Stå på dig utan att kräva något av honom. Förklara så tydligt som möjligt att det handlar om att ge och ta emot uppskattning! Lycka till =)

Tack Gustafmatilda! Många kloka tankar där!

Jag har tänkt en del den här helgen som varit, och har också pratat en del med min fästman. Vi har kommit på att vi pratar olika "kärleksspråk" ibland, alltså att vi visar varandra vår kärlek och uppskattning på olika sätt. Jag är som sagt mkt för att fixa små gåvor, skriva söta lappar... Han, visade det sig, visar sin kärlek mkt genom att ex. diska innan han går till jobbet för att jag ska slippa - såna mer jordnära, praktiska saker. Och ibland så talar vi förbi varandra; båda visar sin kärlek på sina invanda sätt, men missar dels att partnern ibland vill ha något annat och dels att partnern faktiskt ger kärlek och uppskattning - men på sitt sätt.

Värt att tänka på. Vi ska båda försöka vara mer lyhörda nu.