kompis som plötsligt hör av sig

Precis som du känner ska du reagera. Men inte agera...tänk efter
Tycker du ska fråga dig om du vill ta upp kontakten igen. Prata ut om det?
svår fråga, vet inte vad jag hade gjort

som du skriver så bor hon ju en bit bort, vill du inte så antingen är du så rak att du säger till henne att du inte vill vara hennes vän, eller så ignorerar du. Det krävs två för att man ska vara vänner det funkar inte om bara den ena alltid ska höra av sig. Lycka till

hej,
du jag tycker nog bara att du ska försöka gå vidare..låt inte henne göra dig ledsen..vad har hon för betydelse för dig..? Vet att det inte alltid är lätt att göra "vad som anses det rätta" har själv just en sån här historia bakom mig så jag vet att det kan göra ont. Ställ dig frågorna: har hon tillfört ditt liv nåt de senaste (15) åren ? och vad är hon jämfört med dina närvarande vänner ? Därefter så inser du ( förhoppningsvis =))att du är värd så mycket mer än nån som behandlar dig på detta sätt. Håll huvet högt och må bra !!

Sköt om dig och njut av livet !!

Annie

Oj vad svårt. Har en liknande situation själv. Vad  gör man då en vänskap runnit ut i sanden? 
I mitt fall fick jag höra av en gemensam kompis att min vän saknde mig. men jag känner mig i ärlighetensnamn bränd då hon ej ville komma på vårt bröllop för att hennes pojkvän inte gillar en av min makes bröder. Jag trodde hon var min vän. Jag blev bara så ledsen....

Nu när hon tydligen vill ha nån kontakt så känns det bara så klychigt, ska man gå ut och fika och tro att allt är som vanligt trots att vi haft en väldigt sporadisk kontakt de senaste tre åren...

Som en av mina riktiga vänner sa "vissa vänner klarar man sig utan..."

jag skulle bli misstänksam varför hon helt plötsligt vill ta upp en bekantskap hon själv sopat under mattan...sånt händer inte utan skäl ju..

Tala om för henne hur du känner och hur besviken du är på hur hon betett sig.. prata från hjärtat om du vill ha någon chans till en bra ny start så att säga..

Jag hade nog varit för misstänksam själv..även om vi blev kompisar igen skulle hon aldrig kunna bli min "vän" på samma sätt igen liksom...

Lycka till!
MVH sandra

Det är klar att ni kan vara vänner men hon ska ju inte förvänta sig att bara för att det passar henne nu så ska ni bli "bästa kompisar igen" ( när du ska få en bebis hon kan gosa med, som vissa verkar tycka är en skäl att bli kompis för.)

det är väl kul att ni fått kontakt igen men jag skulle inte räkna med henne, hon kan ju lika gärna försvinna igen om du förstår vad jag menar....

vad känner du själv? jag skulle nog låta det ligga på is om jag vorde du och se hur intresserad hon verkligen är....

har haft en sån "kompis" som hörde av sig när det inte fanns nån bättre och jag är värd mer än så..vi hörs inte av idag kan jag säga, jag bröjade helt enkelt säga att jag inte kunde när hon hörde av sig så jag behövde aldrig säga att jag inte ville umgås orkade inte ta en diskussion om hur illa jag tyckte hon uppförde sig annars kan det nog vara bra för en själv att vara ärlig och säga vad man tycker och känner men jag valde den artiga vägen att avpolletera någon som eg ändå inte ville vara med mig men som absolut inte ville vara själv...

jo då det är svårt...
känns väldigt konstigt att hon ringde helt plötsligt, och var som ingenting...

Hon frågade ingenting om vad vi haft för oss eller likn. utan pratade bara på...(första gången hon inte nämnde deras vänner, eller jo hon sa jo hon gör så o säger så....)

Hennes/deras vänner är tydligen så otroligt bra på allt, dom bor i innerstan i sthlm, dom klär sig i dyra kläder och fina partyn är i ett, och så har dom alla gått någon fin skola som Kth, åh det är ju så fint. Min make gick inte på kth men har exakt samma utb. som deras kompisar, men tydligen så är hans utb inte lika bra, för på kth där går alla fina människor.

Så visst har jag känt att vi inte duger till.
Hennes/deras vänner hälsar inte på oss, fast vi träffats.

På vårt bröllop, ville hon vara tärna (men hon ville absolut bära en vit "balklänning") så jag sa nej det går inte riktigt för vi ska bara ha en brudnäbb (min mans syster på 10år).
Sen hjälpte en barndomsvän t mig med små saker på bröllopsdagen, var som en tärna kan man väl säga. Då gick hon t henne och sa att dom tycker inte du är någon tärna utan dom hade velat haft mig, men dom valde dig för att dom var tvungna.
Till andra gäster prata hon en massa annat, och dom kom efteråt o fråga vem hon var egentligen.
Min mamma blev skit arg på henne för hon tänkte riva ut myrgrönan ur min bukett o deko. i lokalen (skrock-otur, enligt henne, enligt floriten fruktsamhet).

Så hon är ju lite spec.
Men jag vill inte vara elak mot henne, och jag brukar alltid ställa upp på andra och förlåta...

vet bara inte om jag orkar med det nu.

hon verkar ju va elak tycker jag.
Vaddå¨gå å säga till nån att man inte ville ha henne men var tvingad.
Nej jag tycker hon låter falsk, men jag vet inte

jag vet inte vad hon/dom är...

innan dopet hade dom bjudit över oss en dag för att fira hennes make (men hon sa att inte köpa paket för de ville inte göra någon stor sak utav det, så vi köpte blommor o choklad), när jag ringde 5min innan vi var på deras parkeringsplats (vi var 30min i förtid än det vi bestämt dagen innan, så jag skulle kolla ifall det var okej), då sa hon:

-Åh, men det passar inte riktigt.
Vi fick besök utav våra vänner (dom bor kanske max 30min fr dom) så vi får ta det här en annan gång. Men du förstår, vad bra, hej.

Jag skämdes så (det är ju "min" kompis) jag sa till min man att dom var sjuka. Och så åkte vi och hälsade på ett annat par, på hemvägen.

Så nu när jag tänker efter... varför låter jag henne alltid göra mig ledsen...
Nåja, jag är känd för att låta andra styra.

Dumpa henne!

ehh du är inte elak om du slutar umgås med henne däremot verkar hon elak så dumpa henne med gott samvete tycker jag...

Jisses!
Vem behöver ovänner med såna vänner???

 Som sagt vissa vänner kan man vara utan.  Hon verkar ju bara dra ner dig och visst ska vänskap vara både ett givande och ett tagande. Låt allt bara rinna ut i sanden. Hon är inte ens värd en diskussion...