Han har dumpat mig pga depression

Fröken Larsson:
Tack så hemskt mycket! Kommer säkert maila fler frågor o sånt efter att vi har träffats han o jag och pratat om hela vår situation. Då tänkte jag ta upp det här lite mer. Tack för att du är så modig och vågar berätta!
Vi2alltid:
Det är precis sånt där man behöver höra! Jag vill ju så gärna hjälpa honom, han var mitt allt i 10 månader tills våren kom och han "gick in i mörkret". Jag vill så gärna att det ska bli vi två igen men det kommer aldrig fungera på lång sikt om han inte får hjälp att ta tag i sina problem så han kan sluta lida varje vår.
Kramar till alla som är så modiga och berättar, det hjälper och stöttar mig något enormt!

Vi2alltid:
Det är vad jag är så rädd för, att efter vi har gått igenom det här tillsammans, att allting är förändrat. Samtidigt så tror jag att vi kommer att växa tillsammans, precis som du säger, och om vi inte blir ett par så kommer vi säkerligen bli väldigt nära vänner.
Det enda jag vill är att han får hjälp så han kan påbörja resan mot att må bättre och åtminstone få se "ljuset i slutet av tunneln" eller liknande.

Vi2alltid:
Det har jag faktiskt inte tänkt på tidigare, att jag träffade honom för att kunna hjälpa honom.
Haha, du låter PRECIS som min mormor som hjälpt mig jättemycket, hon säger alltid att "Allt sker till det bästa", att det finns en mening med allt.
Det skänker lite tröst, faktiskt, nu när jagkommit över den största chocken att han som snackade bröllop och barn i en handvändning gjorde slut.
Jag tror också att det kommer bli bra tillslut men som du säkert också känt, så vill man så gärna ha tillbaka den man älskar mest just nu, eftersom man inte kan tänka sig att vara med någon annan. Just nu kan jag inte ens se åt någon annan kille förutom mina killkompisar såklart, men min hjärna är inställd på Honom, så sjukt!
Tack för din hjälp, jag behöver höra sånt!
Kramar :)

Du är så modig! Det är inte lätt att våga stanna och att orka stanna. Jag är säker på att han uppskattar ditt stöd och din närhet! Kämpa på. Du är tuff! Krma!

Hej alla söta och snälla på BT.
Nu har jag tillslut lyckats med att få honom att ringa till allmänpsykiatrin och anmäla sig för behandling.
Jag fick ringa först och kolla läget och fråga hur det hela gick till, sedan gav jag honom numret och han ringde själv. Nu hoppas jag på att han kommer få den vård han behöver.
Samtidigt så finns det inte så mycket mer jag kan göra nu, förutom att alltid finnas här när han ringer eller behöver mig.
Jag känner mig så maktlös, nu har jag gjort allt jag kan, det finns inget mer jag kan hjälpa honom med längre, nu är allt upp till honom.
Han behöver inte mig längre, vilket gör ont...
Tack för alla fina kommentarer och för att jag fick skicka mitt knäppa mail mitt i natten till dig FrökenLarsson, uppskattar det enormt!
Och min kära mamma som inte tyckte att jag skulle vara på BT, hon trodde att allt "bröllopssnack" bara skulle göra mig ännu mer ledsen men man behöver ju inte bara prata om bröllop... :)
Tack än en gång för era fina kommentarer, de värmer något enormt!

Jag har insett att min förra kille (gjorde slut för fjärde gången igår) också har depressioner då och då. Jag har verkligen gjort allt jag kunnat för att få relationen att funka men nu orkar jag inte mer. Det är också den enda killen jag älskat och han känner likadant med mig så det är extra tråkigt.

På något sätt har det alltid varit på hans villkor. Jag har fått anpassa mig efter hans humör. Själv är jag en glad och sprallig tjej som väldigt sällan blir nere men visst påverkas man av andras humör.

När han varit nere har han grubblat en massa på framtiden och kommit fram till både det ena och det andra vilket sårat mig. Det har blivit många bråk och mycket tårar. Efter ett tag har han ångrat sig och tyckt att han varit störd i huvudet och då har vi hittat tillbaka till varandra igen. Så har det hållit på i flera år men nu är det slut på det.

Fastän jag är väldigt ledsen så inser jag att det här måste vara rätt. Hans depressioner kommer inte att gå över och jag vill vara med någon jag kan känna glädje och trygghet med.

Jag verkar alltid vara sen in i de mest intressanta diskussionerna. Jag pladdrar på och så hoppas jag att det blir något vettigt av det hela.

jag tror inte det skall vara några problem för honom
att skärpa sig när det gäller antagningen. Om han har den fysiska delen på plats och är verkligen inställd på att
komma in så kommer han att klara det. Att han är depr. kan vara en vår depression. Det är vanligt och det håller i sig olika länge. Ibland kan det vara så att den förstärks när man förbereder sig inför en uppgift som man verkligen vill uppnå. ett mål som man vet kommer att vara en utmaning. Man har extremt stark drivkraft men kan vara deprimerad. Det är lite individuellt.

Jag tror att man känner innerst inne om det är mannen
med stort M man träffat och då tycker jag att man skall vårda relationen och det är absolut värt att vänta in honom. Stötta honom, vårda relationen, träffa honom IRL ävenm om det bara är för en kort stund.
Det finns massor av män därute men det finns bara ett fåtal man kommer att känna lycka med. Jag är imponerad att du är så klok och tar dig tid och har tålamod.