Ska pappa få komma?

Jag vet inte om jag håller med alla som tycker att du bör bjuda honom. Det kan bli spänt och konstigt på din stora dag, och dt är inte värt att riskera dagen för att bättra på er relation. Du kan träffa honom precis när du vill ändå.
Sitter lite i samma sits fast med min bror. Vi har bara setts flyktigt några gånger under 14 år. Han tyckte så vansinnigt illa om min fd. man (som är död nu) så vi kunde helt enkelt inte umgås. Har en ny man nu och håller på at ta tag i det och har ringt och pratat med min bror och vi ska ses framöver. Han har inte ens sett mina 2 barn som är 10 och 13 år nu. Man glömmer men personligheter förändras inte.
Så tänk du över om du vrkligen vill riskera en tryckt stämning på ditt bröllop, för hans skull !!!! Men om du bjuder honom bör han nog sitta vid dig, tyvärr, inget jag heller skulle välja.

Glömde skriva att jag inte bjuder min borosa på bröllopet som är i aug.

Jag tycker som flera andra skrivit, att du ska prata/skriva brev till din pappa och förklara hur du känner, men om du vill bättre relationen med honom tycker jag du ska skriva/säga det också.. jag vet ju inte vad som ligger bakom, men det kan ju vara så att din pappa har svårt att visa känslor/agera på rätt sätt?
Om du fick så dåligt samvete efter dopet så lär det ju bli ännu värre efter bröllopet.. fick du dåligt samvete kanske det e tecken nog att du faktiskt bryr dig om honom och vill ha honom där?
Lycka till.. hursomhelst kommer du få ett underbart bröllop hur du än gör.

Har precis samma problem...
en pappa som inte hör av sig, allt ansvar kan och ska inte ligga på mig...
en mamma som träffat en underbar ny kille, som är toppen...
undrar oxå vart han ska sitta om han blir bjuden på bröllopet...

man har bara en pappa! hoppas det ordnar sig.

Jag har istort sett ingen kontakt med min mamma...sen ca 4-5 år tillbaka... vi har väl messat till varandra när vi fyllt år. För ca ett halvår sedan gick min pappa bort...vilket har varit skitjobbigt och är fortfarande. Hon har inte hört av sig det minsta...såg att hon skickat blommor till begravningen...jag tycker att hon borde gjort det. Många kommer säkert nu tycka att jag ska höra av mig...men det var inte det jag skulle komma till... Jag har iaf bjudit henne för hon är ju ändå min mamma...men väljer hon att inte komma så har hon gjort sitt val...

Lite rörigt blev det...hoppas du förstår min tanke... Gör det som känns rätt!! Vi har ju bara en mor och far...

Jag ska bjuda han. Som någon skrev innan.... man ångrar inte de man bjudit utan de man inte bjudit. Det där hur vi ska sitta får bli ett senare problem. Kanske att jag har min sambos föräldrar på min sida och mina får sitta på min då mans sida...

Man har bara en mamma o en pappa......

Vill bara berätta hur det ser ut i min familj för tillfället....

Mina föräldrar skiljde sig 2007.04... Pappa är 74 år, har parkinsson, tumör på hjärnbarken, scolios o så har han TOTALT grävt ner sig i självömkan (för han har inte gjort något fel)....
Mamma är 66 o är pigg o glad, har en tarmsjukdom men den är under kontroll o har hittat (ny) mannen i sitt liv o är SÅ lycklig.

Min föräldrar var gifta i 40 år när pappa började bli mkt sämre av parkinsson mm. Han ville att mamma skulle vårda honom helt o hållet, det ska man ju göra när man är gifta!!! Inget snack om hemtjänst eller så, dessutom så allt mamma försökte underlätta för honom blev han bara förbannad på!! Så allt hon gjorde var fel o fel. Pappa bestämde att de inte skulle berätta att han var sjuk så mamma var tvungen att hålla skenet uppe för oss barn också!! (blir så förbannad när jag tänker på det!!!)
Pappa har alltid haft lång stubin men när hans parkinsson blev värre så fick han ett väldigt tråkigt humör som han troligtsvis själv inte insåg hur mkt han tog i.

Mamma orkade bara leva med detta i 5 år sen var hon så långt nere att hon bara ville dö....det hade varit det bästa kände hon.

Helt plötsligt trillade polletten ner för mig att mamma inte mådde bra.....hon började gå hos kurator (hösten 2006) o sakta men säkert bättrade hon på sitt självförtroende!
Vintern 2007 blev läget ohållbart och mamma skaffade en egen lägenhet på min inrådan. Pappa vägrade att inse hur sjuk han var o mamma orkade inte "sopa" framför honom mer.

När mamma skulle flytta så blandade tyvärr mina bröder sig i mina föräldrars situation och förvärrade tyvärr allt. De misstänkte o gör än att hon var otrogen o hade planerat o förskingrat pengar för att flytta in hos den nya mannen.
(lgh står skriven på mamma)
Till hela historian hör även ett generationsskifte (gården har sålts till min storebror). Den avtalade "vinsten" hade inte betalats ut (5 år efter skiftet). Hela denna affär har behandlats så J-KLA dåligt, muntliga avtal till höger o vänster så jag har totalvägrat att blanda mig i den. Inga ordentliga papper skrivna mm (hel jäkla soppa). Pappa vill inte ta ut någon ränta på sin andel men mamma vill ha ränta på sin del (drivs vidare till tingsrätten troligen).

Då min bror har suttit på dessa pengar så har han via pappa gjort allt för att mamma inte skulle få sin del, det har förhalats o ljugits hejvilt....allt har fått gå via advokater vilket har gjort att allt har tagit en j-la tid.

Dessutom så efter skiljsmässan så har min storebror tagit hand om pappa, lindat hans ben, hjälpt på honom med korsett (scolios) o så har han duschat honom. Detta gör ju att min pappa är HELT utelämnad till min storebror!!!! Jag och min syster har försökt att få pappa till att ta hjälp av hemtjänsten istället men det vägrar han, han tycker bara att det är bra att min bror (som sliter ut sig o får skit hemma)kommer o hjälper honom. Det är HELT GALET!!

I januari när min brorson fyllade år så ringde jag o grattade o passade på att prata med min storebror.
Då sa han att han o hans familj inte ville ha någon kontakt med mig o om de ändrar sig så hör de av sig!!!
Gissa vad de kommer att få för svar då!!! :(

Igår så ringde jag för att prata med min pappa då han fyller år t helgen......
Då berättar han att han har tänkt berätta SANNINGEN(hans version av skiljsmässan) på middagen o så har han tänkt berätta att han inte kommer att dela några pengar till mig o min syster för att vi inte har tagit ställning för honom (vägrat ta ställning, inte barnens uppgift).
Så han har tänkt dela pengar till mina bröder o så får jag och min syster hopppas att mamma delar ut några pengar till oss.
Kan man juridiskt få lov att göra så?!
Finns det inte lagstadgat att 25% ska gå till arvingarna? Kan man dra upp pengar som fåtts tidigare?
Ett tag i samtalet så sa han att han tänkte säga upp bekantskapen med mig då jag inte tagit ställning mot min mamma.

HUR SJUKT ÄR INTE DETTA???? Blir så himla ledsen o förbannad!!
Får man verkligen behandla sina barn så här?! Pengarna kan han stoppa upp så han vet var de är!!!!!

Förlåt för att det blev en sådan novell!!! :(

Mitt råd till er som har dålig kontakt med pappa.....
Hur känns det i hjärtat??
Bjud din pappa om du misstänker att du får dåligt samvete efteråt.
Prata med dina närmaste om att de ser till så att han inte gör något dumt eller håller honom sysselsatt.

Mina varmaste lyckönskningar till er alla!!!! :)

Jag har minst sagt dålig kontakt med min mamma, och min bror har ingen kontakt med henne alls, hon har inte ens fått träffa min brorson som är två och ett halvt år. När min man och jag skulle gifta oss blev det extra sorgligt, men vi bestämde oss för att bjuda henne. Det avr inte helt lätt, vare sig för mig eller min bror, men jag tror att det hade varit mycket värre om hon inte var med på bröllopet. Att inte bjuda en förälder på en så viktig händelse som sitt bröllop sätter nog djupa spår och gör det svårt att fördjupa relationen, om man vill det, i framtiden. Självklart ska du göra det som känns bäst för dig, det är ju också viktigt att inte bjuda någon av dåligt samvete och att inte bli förälder åt sin förälder, men OM du hoppas få en bättre relation till din pappa i framtiden så kanske bröllopet kan vara en början.

Kalla otrevliga fakta är ju att man som förälder "får" och kan behandla sina barn precis hur som helst...fast det får man ju göra som barn också..."får" och kan behandla sina föräldrar hur som helst!

Det man kan hoppas kommer emellan är samvete, moral, känslor, etik och förhoppningsvis kärlek!

Vi har inte så mycket kontakt med svärfar. Han ringer och hälsar på vid födelsedagar - det är allt. Vi har bjudit honom och hans fru, men han kommer inte få sitta vid honnörsbordet, där min svärmor och hennes man ska få sitta istället, som vi har kontakt med dagligen. Detta känns rätt för oss, och vi får väl se om svärfar tycker likadant. Jag tycker man ska gå på det som känns rätt för en själv, inte vad andra tycker.

Han måste inte sitta bredvid dig... vi kommer ha våra bästa kompisar bredvid oss och föräldrarna längst ut på honnörsbordet och annats folk emellan...
Om du ska bjuda honom överhuvudtaget är ett beslut du måste ta, ingen annan. Du ska kunna acceptera att han bara är där. Du kan inte räkna med att han kommer komma fram o gratta då heller eller att så kommer det bli krystat det får du räkna med. Så resonerar jag iaf...

Jag kommer inte att bjuda min pappa pga att han har varit liknande mot såväl mig som min bror och son.
Han är duktig på att INTE höra av sig osv, och vi har beslutat att det blir bäst om vi helt enkelt struntar i att bjuda honom, för som du säger, det känns bara falskt!

Ingenjörsbruden - Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg. Det är din far som i slutändan kommer att förlora. Jag tror att just nu kanske han är arg och bitter och har fullt upp att tycka synd om sig själv men jag tror att dagen kommer när han inser att han stött bort dig och även förstört relationen mellan sina barn!
det är inte rätt att kräva av er att ta ställning, ni älskar ju dem båda....

jag har samma prolem =/

Tack ska du ha, semesterbruden!

Var ute o hälsade på honom i helgen då han fyllade år.....så nu har det skurit sig totalt.....

Han anser att jag o min syster skulle ha pratat förstånd med mamma innan det gick till skiljsmässa.... (är det inte han o hon som har en relation???)
Nu har han kommit på att vi måste prata förstånd med henne ang att (pappa anser att) hennes nye är solovårare. (mamma tjänar mest på relationen då hon har dålig pension, vilket i sin tur är pappas fel pga egenföretagare kan tydligen välja vem som ska ha pension eller så (?)))
Om vi inte pratar förstånd med henne så blir vi arvslösa!!!
Gissa vad vi sa....... :) Pengarna struntar vi i men om mamma har valt så har hon valt o det är inte upp till oss att lägga oss i. Dessutom så har jag aldrig sett henne må så bra o vara så psykiskt välmående!

Pappa har tappat sitt grepp om henne o kan inte komma åt henne mer....så nu hamnar jag o syrran kläm när han ska jävlas o bråkas......

Om mina föräldrar hade kunnat prata på riktigt med varandra, inte bara tilltala varandra så hade det nog aldrig gått så här långt..... Men pappa vägrar att inse att han också har en del i detta.......
Sen jag var liten fick jag höra av honom:
-Det är aldrig ens fel att två trätter!!

Men det totalvägrar han att lyssna på!!!

Till frågan om han ska få komma på bröllopet......
Jag vet faktiskt inte än.... problemet är att han nog inte kan uppföra sig...... Men jag tror nog att jag skulle skicka inbjudan till honom ändå.....han är ju eg sjuk.
Tyvärr så kan det bli för påtagligt med hans uppförande på bröllopsfesten då det är väldigt få gäster så man kommer att märka hans beteende.....
Men jag tror att jag kommer att ångra mig om jag inte bjuder honom, han kanske inte ens tackar ja.....Men om han gör det så ska vi ha ett samtal om uppförande o så..... :)

Så mitt råd är:
-Om du tror att du kommer att ångra dig så bjud honom men se till så att de närmaste är införstådda med problematiken så att de kan se till så att du/ni slipper besvär o problem med honom den dagen!

Ursäkta att inlägget blev så långt....igen.... :)