• Spader Madame

    Jag är så trött på att vänta...

    Hur länge ska man stå ut med att vänta på äktenskap? Vi har bott ihop i snart 6 år och jag friade för några år sedan, dock utan framgång. Han vet vad jag vill men han vill vänta. För mig är det självklart att vi gifter oss men han vill inte ens prata om saken mer. Nu vet jag snart inte vart jag ska ta vägen med mina tankar och önskningar...

  • Svar på tråden Jag är så trött på att vänta...
  • Hullda

    Läste något klokt: "Varför är principen "mot äktenskap" mer värt än omtanken om sin partner?" ... varför ska den som säger "nej", få bestämma ?
    Hittills vill inte min sambo förlova sig/giftga sig p g a att han blir nervös.. "har alltid varit emot det".. "vi älskar ju varandra inte mer för det".. Han vet att jag vill, och ler lite nervöst när jag tar upp ämnet. Han har sagt flera gånger att det kommer att ske, men jag är oftast osäker... suck.

  • Ashley

    Något att tänka på med äktenskap som är ett ganska oromantiskt argument är alla juridiska rättigheter man går miste om om man "bara" är sambo. Speciellt om man har barn och hus osv. Det kan ju kansej vara ett motargument mot "vi älskar inte varandra mer för det"... nej men vi forbinder oss lagligen till varandra att ta hand om varandra ekonomiskt osv.

  • skrollan12

    Jag är i samma situation som du har varit i. Vi har varit tillsammans i många år och har det väldigt bra ihop men min sambo är fortfarande tveksam till hur en framtid tillsammans ska se ut och om det fortfarande är vi om 20 år om vi skulle gifta oss. Har tankar på att separera men älskar honom väldigt mycket.

    Hur var det innan ni blev tillsammans igen efter er paus? Trodde du att ni skulle bli ihop igen? Träffade du någon annan under tiden? Berätta gärna.


    Skogsstjärna01 skrev 2008-01-08 21:02:50 följande:
    Jag vill inte skrämma dej, men så där höll jag och sambon också på, år efter år.Jag blev ledsen och kränkt över att han inte ville, för mig var det stort och oerhört viktigt bara med förlovningen. Han var inte säker på om jag var "rätt" för honom och jag gick och väntade i massor med år på honom medan vårt förhållande, givetvis, blev allt sämre. (och han ville att vårt förhållande var bättre innan vi gjorde något)...tillslut fick jag nog och bröt. Det var vidrigt hemskt, men när vi så försökte på nytt igen efter mer än ett års paus så vet han att jag är BÄST och att det är mej han vill ha. Tassar som bäst på och väntar på ett frieri, och jag vet att det kommer innan hösten... (!!)
  • Hullda

    Vi har varken gemensamma barn eller hus eller ... ja.. Så att gifta sig för sörja för varandras ekonomi håller inte riktigt när det gäller oss. Det är mest mentalt för mig; att vi lovar varndra att ta hand om varandra, uppskatta och stötta varandra så mycket vi kan... att älska varandra så länge vi kan.
    Vi har båda separerat en gång och har egna barn. Vi är "lite" över 50. Så det är nog mest för att få den verkliga "VI-känslan". Trots min ålder är jag stormkär i min sambo! Det pirrar i magen och vill ha en ring på vänster ringfinger!!

  • Tooticki

    skrollan12 skrev 2008-02-10 17:05:26 följande:


    Jag är i samma situation som du har varit i. Vi har varit tillsammans i många år och har det väldigt bra ihop men min sambo är fortfarande tveksam till hur en framtid tillsammans ska se ut och om det fortfarande är vi om 20 år om vi skulle gifta oss. Har tankar på att separera men älskar honom väldigt mycket.Hur var det innan ni blev tillsammans igen efter er paus? Trodde du att ni skulle bli ihop igen? Träffade du någon annan under tiden? Berätta gärna.
    Vad tvekar han kring? Varför vill han inte satsa ordentligt? Man är väl inte mindre seriös i ett samboförhållande än i ett äktenskap, skillnaden är att man lovat varandra inför vigselförrättare och familj och vänner men relationen måste ju vara bra innan dess?
  • Hullda

    Just ett sånt´ liknande argument använer min sambo MOT äktenskap; " vi har det ju bra som vi har det".. "det är ju ingen skillnad..." Ungefär som du sa´..att vara sambo är ju lika seriöst som att vara gift.. Så det argumentet har ju en baksida också. Att man "lovar" inför förrättaren och vittnen betyder inte sååå mycket. Det kan man lova varandra ändå. Ungefär så tänker min sambo! Och jag kan lika tydligt vända de tankarna till tvärtemot; ja, vi LOVAR att älska varandra, stötta och vara varandras bästa vänner.. typ. Ja, vi visar HELA världen att vi är seriösa i vårt förhållande. Suck.. det är inte lätt det här.. Som jag sagt här uppe: Varför är principer MOT äktenskap, mer "värt" än omtanken mot sin partner??????

  • ohlala

    för alla är det olika med äktenskap men för mig som snart börjar plugga juridik så är det nästan otänkbart att tex skaffa barn, köpa hus, flytta utomlands/resa på längre semestrar utomlands eller investera i ngt ihop utan att vara gift. Borde det inte vara mer förnedrande att t.ex "erkänna faderskap" eller se att den kvinna han älskar t.ex inte har råd att bo kvar i er bostad om ngt skulle hända honom. Det är INTE att värna om sin partner.

  • Silva79

    Som några redan skrivit här så är den juridiska biten ett bra argument, inte så romantiskt men något som en man kan relatera till lite bättre kanske :P

    Har man barn tillsammans och bara är sambos så ärver barnen alltid sin laglott (hälften) (trots testamente till förmån för partnen), vi ev dödsfall. Det kan också bli så att den överlevande partnen inte får ha kontroll över barnets pengar.
    Lite dåligt förklarat kanske, jag är ingen juridisk person :P

    Jag ställde den frågan på familjeliv i helgen, här är svaren!
    www.familjeliv.se/Forum-4-117/m29626003.html

  • ingenjörsbruden
    Asmira skrev 2007-12-27 23:30:08 följande:
    Min sambo, vill gärna skaffa barn, och det mer än gärna inom en 3-5 års period, jag har sagt att jag vill vara förlovad, och gift innan jag skaffar barn. Han vet mycket väl att jag vill bli friad till, och han vill med att det ska vara på det viset. Men hallå, 3-5 år är enligt mig en ganska kort tid. Först ska man då förlova sig, och planera bröllop. och skaffa barn och hus tar sin lilla tid det med. När ska man hinna? han bara, jaja ta det lungt, det kommer när det kommer... ibland vill man bara ge dem en spark därbal :-P
    Håller med till fullo!!!
    Tiden går ju!!!! :) Sen är det ju inte lätt att schemalägga barnbiten!!!!
  • Skogsstjärna01

    skrollan, jag kan gärna berätta.

    Jag trodde ALDRIG att vi skulle bli ett par igen. Jag var alldels för sårad, arg och ledsen. P g a gemensamma bekanta så blev vi tvugna att träffas igen efter ca 8 månader.

    Brottas fortfarande med en hel del ilska, och skulle aldrig ha ens överväg att försöka igen med honom om han inte sagt att han var säker.

    Dock tänker jag inte flytta ihop med honom med mindre än en ring på fingret, och att den betyder att vi gifter oss inom 2år. Det vet han. Han lobbar stenhårt för att jag ska flytta in... men jag går inte på den gubben igen! Nästa gång blir det på mitt sätt, ring först sambo sen!

  • Hullda

    Nu har jag föreslagit min sambo att jag ger honom TID och han ger mig ett svar: Han får den här månaden att "fundera" på och han ger mig ett svar. Jag tror att det blir bättre för oss båda om vi kan "avsluta" det här. Bättre ett svar, än inget alls?! Borde kanske tillägga att jag friade .. igen. Han svarade inte "ja", men svarade ändå med att vi skulle spara champagnen och att "vi ordnar det här på något sätt". Så, trots allt, är jag positiv.

  • Paeonia

    Vi har väntat 15 år men vi har varit överens om det. Vi har prioriterat andra för oss viktigare saker än giftemål.

    Vi har lån med låneskydd om någon av oss dör samt livförsäkringar där den andra parten står som förmånstagare. Pensionerna likaså.

    Tråkigt att han inte förstår att dettta är viktigt för dig ....

Svar på tråden Jag är så trött på att vänta...