Ska jag lämna min man?

Hur "hyvens" är egentligen den där killen om han inte vill prata om sin sambo??? Du säger visserligen att du inte vet om han fortfarande har henne men hur reko är han om han inte ens kan berätta det???

Mitt råd gräset är inte grönare på andra sidan!!

Om han inte talar om sin egen sambo hur bra är han då??

Min filosofi: Never mix business with pleasure...

Sedan är det ju inte bra att man inte har det bra tillsammans men försök prata med en rådgivare kanske ni kan hitta tillbaka!!

Man kan bara inte ge upp pga av tidigare misstag som du på något sätt måste ha förlåtit..
kanske inte glömmt men förlåtit.

Nej det tycker jag inte. I alla fall inte för att du är tänd på en kille på jobbet som du uppenbart vet väldigt lite om och som dessutom inte verkar helt renhårig mot sin ev. sambo.
Jag är ganska övertygad om att om alla gjorde slut/skilde sig så fort de kände sig attraherade av någon annan, eller inte kände sig attraherad av sin partner, skulle det vara väldigt få relationer som höll någon längre period.
Vi är periodare, hur ska vi veta att det är bra om det aldrig är dåligt :) Kämpa på ett tag till och ta inte beslutet baserat på vad du eventuellt kan få istället för din man. Hur kul kommer den nya killen vara om fem år tror du? Kan det inte vara värt att kämpa lite till för all den tid du faktiskt lagt ner på att bygga en relation med din man?

Som några andra har skrivit, det handlar eg om två saker och det är viktigt att ta dem i rätt ordning. Red ut ditt förhållande till din man först. Att inte vilja ha sex tycker jag inte är tillräckligt för att bryta upp från ett förhållande, men det är tillräckligt för att inse att något inte står rätt till och undersöka varför det är så.

Att bryta upp från ett förhållande för någon annan är sällan bra. Ofta är ett sådant uppbrott bara en ursäkt för att ta sig ur ett dåligt förhållande. Visst kan det vara så att du inte längre älskar honom och att det är bäst att separera, men ta då reda på det först och avsluta det ordentligt innan du går vidare med något annat. Förhållanden som startar innan de gamla är slut får det mycket tuffare tror jag.

Tillsist så tycker jag att din förälskelse i kollgen av vad du berättar här verkar lite ensidig. Visst, han ger dig komplimanger men samdtidigt skriver du att han är snäll och trevlig generellt. Är det kanske så att du läser in mer än vad som eg finns där?

Nej, jag tycker inte att du ska lämna din man för din kollega. Absolut inte!

Jag har varit i din situation när jag var gift med min förra man. Jag mådde dåligt i relationen men innerst inne vågade jag inte ta steget att lämna honom trots att jag visste att jag borde. Jag blev vansinnigt attraherad av en kollega - som sedermera visade sig vara ett svin - och har med tiden insett att det aldrig var meningen att jag skulle bli ihop med kollegan. Han var bara en väg ut ur mitt äktenskap. Han gav mig det jag saknade just då men det var inte hållbart och inte på riktigt.

Ska du lämna din man så ska du INTE göra det p g a någon annan. Ska du gå så är det ett beslut som ska komma oavsett om det innebär att du kommer att leva som singel i fem år eller om du blir ihop med någon annan. Känn noga efter vad du känner för din man och för ert gemensamma liv och ta ditt beslut utifrån det. Jag vet nu inte vad din man har gjort mot dig men utifrån det du skriver låter det som att du lever med din bästa vän - på gott och ont. För vissa räcker det att vara gift med sin bästa vän - för mig gjorde det inte det.

Sist men inte minst tycker jag inte att din kollega låter som en särskilt bra kille. Om han inte vill låtsas om sin sambo så är det tydligen något slags oärligt dubbelspel han kör med och är det en sådan person du vill leva med? Jag antar att han vet att du är gift och det låter också märkligt att en så bra kille skulle hålla på och "flirta" och ge dig komplimanger om han ändå vet att du är "off the market".

Ärligt talat - det är jättesvårt att råda dig men i mina öron låter det som att känslorna för din kollega har uppkommit p g a att din man sårat dig och att du söker något annat. Men jag tror inte att kollegan är svaret, tyvärr.

Ni har så rätt i det ni skriver!! Jag har tänkt i precis de banorna.
Jag kan inte lämna en för en annan. Måste vara stark själv först...

Just det där med att han är undvikande om sin ev. sambo gör det hela konstigt. Men han verkar vara en bra kille på alla andra sätt. Kanske är det jag som missförstått allt..?

Jag kan ju inte slänga mig in i något nytt med min kollega. Det har ni helt rätt i. Men det är ändå det som har ställt saker och ting på sin spets för mig.
Fått mig att verkligen undra...
Helt ärligt tror jag att jag skulle ta chansen och tillfälle dök upp. Men man vet ju aldrig förr ens man ställs inför det.

Jag tror att min man är helt rätt för mig. Om jag ser på alla praktiska saker. Just nu finns inte kärleken bara.
Jag skulle INTE bli glad om jag kom hem och hittade honom i säng med en annan!! Är det ett gott tecken?

Klart det är ett gott tecken! Det finns tydligen något mellan er. Alla förhållanden har sina svackor, utan dem skulle man inte uppskatta när man har det bra! Vardagen kan få vilket förhållande som helst att kännas grått och kärlekslöst. Ni får anstränga er båda två och föra in lite romantik i era liv. Köp en blomma, överraska med frukost på sängen osv så kommer det till slut av sig själv!Kämpa för kärleken!

min mamma sa någonting till mig flera år sedan som kankse hjälpa... mina föräldrar har varit gift för snart 30 år så kankse det är bra råd... hon sa att deras förhållande har gått upp och ned och ibland har de inte varit kär i varandra ... men det altid kommer tillbaka igen... i löfterna man säger ...i nöd och lust, för evrigt... när de tiderna kommer som inte är helt röligt måste man kämpa att hitta vägen tillbaka till varann... det tar tid kanske, men vigtigast saken är att inte glömma varandra och löfterna... prata med varandra, var ärligt och aldrig glömma att stöda (support) varandra...

det låter att du är så besviken i din man...kanske det tar tad att lita på honom igen innan du kunna känna kärleken med honom?

lycka till

Håller med de andra om att du ska reda upp äktenskapet först och inte avsluta det för någon annans skull - ska du avsluta ska det vara av andra skäl.

Vill ändå inflika att det kan finnas fullt naturliga orsaker till att någon inte vill prata om sin sambo på jobbet. Sambon hör till privatlivet och det kan finnas problem som man inte vill att kollegerna ska veta - kris i förhållandet och sjukdom är ett par exempel.

blombrud, det är ett gott tecken!
Jag levde under några år med en man som var väldigt trevlig, bra jobb, ville ha familj etc. Men jag var inte redo och innerst inne inte riktigt säker på mina känslor. Det gick så långt att jag hoppades att han skulle vara otrogen så att jag hade en orsak att lämna honom .. jag insåg då att jag behöver ingen orsak. Istället så skiljes vi som vänner. Inget jag ångrar.
Men senare i livet när jag känt osäkerhet har jag återigen försökt se framför mig hur min sambo/man är otrogen och det riktigt svider i hjärtat .. det kanske inte betyder att förhålladet är bra eller ens värt att spara .. men det talar om för mig att jag har känslor för mannen, iallafall.
Svårt att ge råd .. ibland är faktiskt gräset grönare på andra sidan .. det är bara det att man vet inte förrän man är där ...
Håller dock med ovanstående, det är två problem du har. Lämna inte din man för kollegan, utan lämnar du din man, gör det för att du inte vill leva med honom längre. Sen kanske det temporärt kan hjälpa dig att ha en relation med kollegan .. bara så att du inte räknar med att det förhållandet ska hålla ... utan planera för att vara ensam ... iallafall ett tag ...

Nja....Nu blir väl alla galna på mig men om inte kärleken finns där och ni ännu inte har barn så tycker jag definitivt du ska lämna han.Det kan finnas problem mellan par och man kan reda ut saker som går att lösa men om kärleken inte finns där så finns bara vänskap. Tänk vad svårt det blir om ni har det jobbigt nu när ni skaffar barn. Jag tycker du ska åka iväg över helgen och bara vara för dig själv och rannsaka dig vad du vill med livet och hur hjärtat känner.

Vilken fantastisk tro ni har på kärleken! Underbart!

Även om jag har tänkt allt det ni skriver så känns det ändå skönt när någon anna talar omd et för mig. Undrar vad det beror på...

Kaffemoster, jag tänker som du. Det du skriver känns väldigt sant.

Tack alla för att ni tar er tid att svara på mitt vimsiga inlägg!

Du skriver att du känner att han är rätt för dig men att du inte känner att kärleken finns där. Och du skrev tidigare att du inte vill ha sex med honom. På vilket sätt är det du känner att han är rätt för dig? Känner du det eller är det att han är rätt "på pappret"?

Jag har varit ihop med min (numera) man i 6 år och jag känner inte samma starka förälskelse och attraktion/lust till honom som jag gjorde i början, men jag känner oxå på ett annat djupare sätt för honom idag. Jag kan inte tänka mig att leva utan honom, han måste bara finnas i mitt liv. Jag ska bli gammal med honom och jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan honom. Men det är ju inte samma sak som att jag vill kasta mig över honom flera gånger om dagen som jag kanske ville i början när vi träffades. De djupare känslorna finns där i botten numera, som en trygg och bra grund. Sedan finns förälskelsen och attraktionen/lusten där till och från, de känslorna är inte så konstanta, de finns inte där jämt.

Så jag funderar lite på vad det är du eg känner inför din man. Är det avsaknad av sex/lust/attraktion eller är det avsaknad av kärlek? För det är för mig stor skillnad på de två sakerna. Om det är avsaknad av sex/lust/attraktion så tror jag att det handlar om hur ni är mot varandra i vardagen, hur ni lever och hur ni ser på varandra. Och till viss del hur era liv ser ut i övrigt. Jobbar ni mycker, stressar och så, det kan vara ganska förödande för sexlusten. Eller handlar det om att du inte längre älskar honom och ser dig att bli gammal med honom? Finns den grundläggande känslan inte där längre och avsaknaden av sexlust är mer ett tecken på det? För jag tror det är lättare att hitta tillbaka till lusten och attraktionen än att hitta tillbaka till en grundkärlek.