Ensam kvar, gå miste om romantisk dröm!

2,5 år är väl inte så länge - vi hade varit tillsammans i fyra år när han friade. Då är vi båda betydligt äldre än du, om du, som din signatur antyder, är född 82.

Lever ni i en bra relation? Känns det som om det är för livet? Känner du att han älskar dig?

Jag förstår att det är lätt att känna av trycket utifrån - fråga mig som fick barn när jag precis fyllt 39 (då hade jag känt av skaffa-barn-trycket i många år...). Det var väl inte så jag hade tänkt mig att det skulle bli, inte heller att jag skulle gifta mig samma år som jag fyllde 40, men så blev det.

Du får väl prata med honom och fråga om han tror att han kommer att vilja gifta sig med dig längre fram. Känner han sig för ung? Vill han aldrig gifta sig? Är det verkligen så bråttom?

ja jag har egentligen ingen brådska,men när alla runt omkring en bildar familj o hela paketet och frågar oss konstant om vi e förlovade o så då blir det lite jobbigt o se deras menande blickar när man säger att man inte e det..

och jag e väll mer ledsen över att jag inte tror han blir "omvänd" till att helt plötsligt tycka förlovning är en romantisk symbolisk grej utan att den dagen han friar till mig så är de mer att han känner trycket runt omkring o han tror att han gör de för att jag villl.. o jag vill ju att han ska tycka samma sak om förlovning annars är det ingen mening att förlova sig.. då kan jag lika gärna vara utan..

och jag behöver inte gifta mig direkt efter vi har förlovat oss men jag skulle gärna vilja vara förlovad innan vi skaffar barn o han är redo att börja skaffa barn..

jag känner att han e den rätta.. vi har bara varit tillsammans i 2,5 år men vi känner varandra sedan barnsben.. så de känns som fler år..

de var mest för att ventilera de där jobbiga tankarna som kommer när man inte är så rationell =)

För sjutton gubbar, du kan väl inte förlova eller gifta dig bara för att "alla andra" gör det. Det är väl jättebra att ni kan göra tvärtom. Jag vet två äktenskap, som nu är upplösta som tillkommit bara därför att "alla andra gifte sig så då gör väl vi det också." Helt galet!
Ta det lugnt,

Om du är gammaldags....

Det är ju skottår nästa år....och på skottdagen 'får' ju tjejer fria...

Älskar du din man, oavsett kompisar....fria då själv

Skaffa lite andra vänner!
Verkar livsfarligt att vara så identifierad med vännernas livsfas att man känner stress att gifta sig efter 2,5 år för att "alla andra gör det"
Trist när "alla andra" börjar skilja sig, har ni inte gift er så kan ni ju inte skilja er, bara separera.

nej alltså inte gifta mig.. de skulle jag hellre vilja göra när jag är över 30 o har fått barn..

jag vill mest vara förlovad en stund innan vi skaffar barn och eftersom de har kommit upp från hans sida så...

så nej jag har inte bråttom att gifta mig...

Stopp ett tag nu, vad spelar det för roll om de varit tillsammans 2,5 år eller 10 år?? Hur länge man har varit tillsammans har absolut inte att göra med huruvida en relation kommer att hålla eller ej. Vi hade varit tillsammans i 9 mån när vi förlovade oss och flyttade ihop efter ca 5 mån. Vi var båda 26 när vi träffades och 27 när vi förlovade oss, och hade hunnit fylla 28 när vi fick vårt första barn.
Jag har haft vänner som varit tillsammans 10 år innan de förlovade och bildade familj och de har tveklöst krisat mest av oss allihopa - det såg riktigt mörkt ut ett tag för dem men de tog sig igenom krisen. Vi som har haft kortast tid ihop ses som det mest stabila paret i umgängeskretsen....

Så Lovely82, er tid ihop är oväsentlig - det är huruvida det känns som du har träffat RÄTT man, han som du vill dela resten av ditt liv med, han som du ser som pappa till dina barn, han du vill gå genom eld för...DET är det väsentliga, inte hur länge ni har varit tillsammans eller om alla era vänner förlovar sig, gifter sig och bildar familj

Det hela verkar lite märkligt. Är det alltså själva förlovningen du är ute efter? Tror du inte att du kanske lägger lite för mycket vikt på något som egentligen bara är en överenskommelse om att man ska gifta sig (i min värld ska man dessutom gifta sig snart om det ska vara värt något). Det låter som om du resonerar som en sjuåring med barbiedrömmar - inget ont menat. Själva förlovningen är väl inte grejen, det är väl överenskommelsen att man ska leva ihop? Och om han vill skaffa barn är det väl ingen tvekan om vad han vill. Nja, du får förlåta mig, men jag förstår inte riktigt.

Fria själv!
Eller prata med honom och förklara hur viktig en förlovning är för dig. Vi hade varit ihop i2 år och8 månader när vi förlovade oss. Min man vra också sån att han inte tyckte det var så viktigt och han älskade mig så då gjorde han det. Jag förklarade också att bröllop inte behövde jäktas på! Det tog 10 år innan det skedde. Jaf ville tidigare men ville inte jäkta honom!
Lycka till!

2007-08-29 19:17 lovely82 skrev
"och jag e väll mer ledsen över att jag inte tror han blir "omvänd" till att helt plötsligt tycka förlovning är en romantisk symbolisk grej utan att den dagen han friar till mig så är de mer att han känner trycket runt omkring o han tror att han gör de för att jag villl.. o jag vill ju att han ska tycka samma sak om förlovning annars är det ingen mening att förlova sig.. då kan jag lika gärna vara utan.."

Men snälla... Du måste nog inse att dina förväntningar inte är realistiska och att du inte kan få honom att känna saker som han inte känner...
DU vill att han ska tycka SAMMA SAK för annars är det INGEN MENING...??
Inser du hur omoget och barnsligt det låter?

och stycket ovanför...
"ja jag har egentligen ingen brådska,men när alla runt omkring en bildar familj o hela paketet och frågar oss konstant om vi e förlovade o så då blir det lite jobbigt o se deras menande blickar när man säger att man inte e det.."
Det är jobbigt att se menande blickar?! Att de frågar om ni är förlovade när själva förlovar eller gifter sig är väl inte så konstigt... människor fungerar så. Personer som köper hus frågar sina vänner om de inte ska skaffa hus - måste du då också köpa hus när dina vänner ställer frågor och ger "menande blickar" om det?

Det du kan göra är som flera andra sagt, förklara hur viktigt det är för dig med förlovning innan ni skaffar barn (vill bara tillägga att barn inte är något man "skaffar" utan vissa av oss har den stora ynnesten att kunna få barn, andra kan inte få barn... ) och sedna får du faktiskt vara beredd på att han ÄNDÅ inte vill förlova sig. För i respektens och rättvisans namn, varför ska dina önskemål och romantiska drömmar vara viktigare än hans önskemål?

Finns så mycket i mina tankar när jag läser denna tråd, men bara en sak...

"ja jag har egentligen ingen brådska,men när alla runt omkring en bildar familj o hela paketet och frågar oss konstant om vi e förlovade o så då blir det lite jobbigt o se deras menande blickar när man säger att man inte e det.."

Vad har du/ni för "vänner" egentligen skulle jag vilja fråga? Jag har många vänner som är förlovade, gifta, har barn o hus o hela kittet. Men herregud. Sluta jämför dig/er med andra. Är det riktiga vänner så ger de er inte "menande blickar" för sånt. Ni är NI och ni gör det NI vill!
Och visst kan jag ha en viss förståelse för hans lilla panik över förlovning om han varit det innan, men ändå inte. För vill han ha barn med dig så är det ett MYCKET större steg.

Som flera sagt i tråden, många bra inlägg förresten, så är jag lite förvirrad... Vet du verkligen vad du vill egentligen?? Har själv varit i situationen i din ålder att jag bara ville ha en ring på fingret, och vet nu i efterhand att det inte var av rätt anledning.
Kan inte döma ngn jag inte känner, men du borde nog fundera lite över vad du egentligen vill iaf.
Är han verkligen den rätte om du tänker så mycket på det här? Det borde komma naturligt o kärleksfullt med förlovning/frieri är iaf min mening.

Lycka till i tankar o framtid!