Ensam kvar, gå miste om romantisk dröm!

Ge det tid, det kommer nog när han är redo. Jag väntade och väntade och trodde för all världen aldrig att hand skulle fria till mig men efter 6,5 år tillsammans tog han sig till mod och gjorde det.

Förmodligen så är din kille inte redo för att förlova sig eller att fria ännu då han redan varit förlovad, av fel anledning, och tänker att denna gång vill han verkligen göra det när han är redo för det.

Det kommer lösa sig!
Kram

nja hela grejen e väll att han fattar inte varför folk gör det.. han älskar inte mig mer bara för att han sätter en ring på fingret så han skulle nog bara bli glad o slippa förlova sig överhuvudtaget...

han e väll mer den där realisten och jag är romantikern som ser så mycket ro´mantiska grejer me att förlova sig...

Fast när jag läser ditt inlägg så verkar det som att din längtan efter förlovning har väldigt mycket att göra med att dina vänner förlovar, gifter sig o skaffar barn. Det är ju knappast rätt anledning till att förlova sig själv... att göra det för att, som du själv skriver, du "känner dig lite utanför".

Men lovely82, varför inte fria själv? Då blir ju frieriet precis så romantiskt som DU vill ha det.

Fast bara för att det inte är viktigt för HONOM så kan han göra det för att han älskar dig och det är viktigt för DIG. Det är kärlek för mig, att göra saker för den andres skull, inte för sin egen. Så länge som han inte har något EMOT det så varför inte? (ja han måste ju älska dig och vilja dela resten av livet med dig såklart)

För min käre make var det defintivt inte viktigt öht, han hade kunnat leva utan ett giftermål. Han vet att han älskar mig, har hus, bil, lån och två barn tillsammans så "comittat" hade han ju redan gjort. (sen så kan man ALDRIG bli lika juridiskt skyddad som gifta som sambor t ex om sambo avlider) Men han hade inte heller något emot att gifta sig, han gjorde det gärna men det hade aldrig blivit av om det inte hade varit så viktigt för mig. För oss blev det verkligen en befästelse av vår relation, vi har tagit oss igenom kriserna som det innebär att skaffa barn - vi vet att vi vill leva resten av livet tillsammans. Det här var en dag i kärlekens tecken när vi gifte oss allesammans som vår äldsta dotter sa.

Jag tycker du skall vara ärlig om dina känslor med honom, säga rakt ut att du vill förlova dig och gifta dig med honom eftersom du vet att du vill dela resten av livet med honom och bara rakt upp och ner fråga honom hur han känner inför saken? Var noga med att du absolut inte vill "tjata" till dig en förlovning som hans ex men att det är en längtan du har och du vill veta var han står.

Om han absolut inte kan tänka sig förlovning & giftermål så får du fundera över hur pass viktigt det är för dig - om det är något du är villig att lämna honom för? Och om du ser barn i ditt liv så bör du reda ut det med honom på en gång oxå, det tycker jag är ett MYCKET viktigare och större beslut. Om han absolut inte kan tänka sig barn och du vill ha så skall du fundera länge och väl på om detta är mannen i ditt liv, så pass att du är villig att ge upp tanken på barn för hans skull? För ett liv med barn och ett utan är två helt skilda saker och man bör vara klar över vilket val man gör och på vilka grunder.

Jag var i lite samma situation som du innan vi förlovade oss. Det var idel bröllop och barn och förlovningar. Fingret kändes tomt och jag undrade om han nånsin skulle vilja binda sig genom en förlovning.

Vi har känt varann sen vi var 15 år. Blev ett par när vi var 21 och när jag var 25 och vi bodde ihop kändes det lite tröstlöst. Men så plötsligt en dag så kom det bara. Han hade hela våren gått och tänkt att i höst ska jag fråga henne. Då är förutsättningarna rätt, vi kommer att ha råd osv. Då hade vi varit tillsammans längst av alla i min umgängeskrets...

Lovely82, är född samma år som du och vet PRECIS vad du menar. Själv vill jag vara gift innan jag får barn, men är inte ens förlovad ännu. Har klargjort detta gång på gång för min kille men antingen är han trög eller så vill han inte ta det steget. Oavsett vad har jag satt en inre gräns på hur lång tid jag är villig att vänta på honom. Vi har varit ihop i över 3 år nu. Hör gärna av dig om du vill snacka mer på Marlean@mailcity.com

eller så gör man som jag....
ville gifta mej innan vi skaffar barn
och det vill vi göra snart snart...
eftersom jag vet att han skulle fria typ först när vi är 72 år så insåg jag att jag inte ville vänta utan sa om vi ska skaffa barn snart vill jag gifta mej....
han sa okej då gör vi det...
sen gick vi runt båda två i ett lyckorus i flera dagar....

lovely82
Vill inte vara elak eller så, men det låter som att du mer vill gifta dig för att dina väninnor gör det än för att du älskar din sambo! Kanske kan vara värt att tänka på.

Om inte annat, som Liinda_e sa, fria själva! Det gjorde jag också

Eller vänta på honom, ni har ju bara vart tillsammans 2,5 år, ingen brodska egentligen och om han har vart förlovad tidigare kanske han inte vill rusa in i något den här gången, om han dessutom inte ville förlova sig egentligen så kanske han är lite skygg gällande den delen.. då ska du ju dessutom inte pressa honom mer..

Ja, som Cinderella säger, 2,5 år är inte jättelång tid tillsammans. Själv hade jag nog tvekat kraftigt efter så kort tid...