Vill bli fru - för tidigt?

Mia Maria,
det kan vara precis det som jag skrev ovan. En ring på fingret, en intention om att leva resten av livet ihop. Ett tecken på "allvaret" i relationen. Så var det för oss. Det beror väl helt enkelt på vad man lägger för värdering i ordet "förlovad". Det behöver inte alls ha samma innebörd som det hade för 20 år sen. Det är ju faktiskt ganska många som aldrig gifter sig trots förlovning.

MIa Maria
Jag håller med Bakelse, det jag läst, det finns många som "bara" förlovar sig och tycker det räcker. Hur de gör, vad de säger vid förlovningen osv har jag ingen aning om.
Om man jämför med USA så är förlovning = att vi ska gifta oss snart. Så är det inte i SVerige längre. De flesta som är här tänker säkert så att man friar vi förlovningen.
Förresten, där vet ofta halva världen om att killen ska fria medan tjejen inte har en aning =).

skulle kunna vara jag som startade denna tråd.. tyvärr inga råd att ge

TS, förtår din önskan att gifta dig, men jag tycker inte du ska pressa fram ett frieri. Han har uttryckligen sagt att han vill fria och det gör han när han känner sig redo. Däremot tycker jag att ni kan prata om det lite lättsamt, t.ex det faktum att du helst vill gifta dig innan barn. Om han respekterar det så kanske han inte vill vänta hur länge som helst, beroende på er ålder förstås.
Jag tycker alltså inte du ska skicka några brev eller andra hintar till honom. Sen behöver du väl kanske inte låsa dig vid att det måste vara ett vårbröllop, så blir det inte så brådskande. Sen vill jag också trästa dig med att du inte behöver tänka att du måste ha minst ett år på dig att planera ett bröllop. man hinner gott och väl på t.ex. ett halvår.

Så olika det kan vara. I vårt fall var det aldrig tal om frieri och någon särskild förlovningdag. Ingen av oss är särskilt romantisk i ordets klassiska mening. Vi kom gemensamt överens om att det vore kul att gifta sig någon gång förra sommaren - jag vet inte vem som tog upp det först. Vi bestämde ett datum och köpte förlovningsringar som ett tecken på vår överenskommelse. Om två veckor gifter vi oss, efter 4,5 år tillsammans.

Jag blir faktskt lite rädd för alla brudar som har så bråttom! En bekant till mig har tjatat och tjatat på sin sambo, och friat två gånger och få nej. Tredje gången hon friade sa han ja, typ bara för att få slut på tjatet. Killen i fråga är inte alls redo för bröllop, men hon har drömt om det sedan hon va liten. Nu e dom gifta och på bröllopet höll han å att taffsa på andra tjejer å alla vet att han flirtar hej villt när han e ute. Han e inte redo för äktenskap, och det har han gjort klart för sin numera fru, men hon tjata och tjata. Tycker det är tragiskt när tjejer blir såhär. Låt han ta det i sin takt, när han är redo.

Pusha inte din sambo, som så många redan har skrivit så kan det ha motsatt effekt.
Däremot kan (bör?) ni ha ett rakt och öppet samtal om er framtid. Att du, förhoppningsvis ni..., vill ha barn om några år och att du gärna vill gifta dig innan. Räkna baklänges: graviditet 9 månader, ? hur lång tid bli gravid, planering av bröllop etc. Sedan är det bara att låta all information sjunka in och vänta på att han blir "redo".

Sedan bör du nog vara förberedd på att ett frieri kanske inte blir så romantiskt som du tänkt dig. Kom ihåg att det egentligen inte spelar någon roll, det viktiga är ju att han friar. Och eftersom ni är förlovade så vet du att han vill vandra till altaret/rådhuset med dig.

Ta ett djupt andetag och förbered dig på att ge honom den tid han behöver. (Även om det är jobbigt - jag vet!)

För oss var det som Sweatpea skrev och det kändes så naturligt för oss, men efter 12 år kanske det är mer naturligt.

Lyssna på Gargamel och många andra här i tråden. Lunga ner dig. Tänk efter varför vill du gifta dig? För festen eller livet? din pojkvän kanske vill känna att ja, det är för livet för män har en tendens till att inte bry sig lika mycket om festen :).

Känn efter, är det mannen du vill skaffa familj med, mannen du vill vandra med även när ni är skröpliga och gamla. Är det rätt för dig, men viktigast känner du att du är rätt för honom? Vänta på honom och låt honom mogna i sin takt. Stressa inte. Att vara gift är inte hela världen. Underbart men inte allt. Att skaffa barn är så mycket större, det går inte att beskriva förrän man själv gått igenom det. Att se honom i ditt barn, det är stort. Att bli hans fru är bara som grädde på moset.

känner igen mig så, får "små anfall" då jag bara vill bestämma datum och dra igång. Jag räknar dock inte med något frieri. Jag överaskade honom med förlovningen och bröllop kommer nog när vi har en stadig ekonomi, men det är så jobbigt när man vet att man har minst 2½ år som student kvar. Jag tar det som en öppen konversation med honom, så han vet att jag vill. Skulle dock vilja inflika att min pojkvän är mest intresserad av festen... försöker att diskutera med honom även om man får dra ur åsikter ur honom. jag tror som många andra att det är bäst att diskutera det öppet, men romantikern i mig kan förstå din önskan om ett frieri...

Gargamel: denna kille låter inte ens redo för ett förhållande.

Låter som att jag vill tvinga honom, absolut inte. Men jag ser längre fram i framtiden än honom, han ser till nästa dag. Kanske för att jag har mest tid att fundera över barn och äktenskap.

Att jag har lite "bråttom" är för att man vet ju inte vad som kommer att hända när vi blir föräldrar, så mycket annat kanske tar upp tiden att vi inte hinner tänka på bröllop. Så det känns mest praktiskt att ha bröllopet och alla dess bestyr klara innan barnen kommer.

Jag pratade med honom i helgen, berättade hur jag kände. Nu ska jag låta honom vara ett par månader och sen ta upp det igen för att se om han är tänkt på det.

Jag vet hur vi båda vill ha bröllop (lite olika men det går att lösa när vi börjar planera) så jag vet att han vill gifta sig, vilket han inte kunde tänka sig när vi först träffades (frågade honom bara då vad han ansåg om äktenskap).

Det är verkligen honom jag vill vara med, kan inte beskriva det i ord utan det är mer en känsla att det är vi.

Det mesta i sådana här situationer handlar om kommunikation och respekt tycker jag. Jag tror inte att du kommer nånstans genom att hinta om ett frieri. Det tror jag kan ge din kille ångest och han kanske till och med känner sig tvingad.

Sätt er ner och prata igenom det grundligt, lägg fram dina argument och skäl men lyssna på hans.
Sen får du väl ta honom för vem han är också. Om han inte är särskilt romantisk och inte tog initiativ till förlovningen så kanske det inte är så stor chans att han glider ner på ett knä och friar.

Ni är ju i en jobbig sits helt klart, det är svårt att kompromissa i ett sånt här läge. Men pusha honom inte och ta det lite lugnt. Du har ju valt honom att leva med och du visste ju hur han var från början. Om han inte kunde tänka sig att gifta sig när ni träffades men nu är mer öppen för det så är det ju ändå ett framsteg. Låter som min morsa nu men: skynda långsamt:)

Och lycka till med allt!