Bröstförminskning

skär inte sönder era vackra bröst. Försök att njuta av livet

velba - Det är helt rätt och det försöker jag göra.. Men man får inte glömma att stora bröst kan ge väldiga bekymmer, inte bara psykiskt utan även fysiskt.

Jag tränar axlar och rygg på gym för att lättare bära min stora tunga barm. Det kan jag varmt rekomendera.

velba - Ja det är kanon! :) Man får inte glömma magen heller.. Många missar vikten av magmusklerna när det gäller hållning och ryggproblem.

Håller med pickolina här. En bröstförminskning är absolut ett mer riskfyllt ingrepp än en bröstförstoring. Dock handlar det väldigt mycket om hur stor förminskning man väljer att göra. Två av mina vänner har gjort mycket lyckade bröstförminskningar utan direkta komplikationer (bortsett från det rent estetiska då..)

Har själv gjort allt som går att göra i princip.. (bröstförminskning + bröstlyft + bröstförstoring) men min bröstförminskning var ganska begränsad eftersom jag inte hade så mkt tutts att ta ifrån;) och därmed inte alls samma risker som vid en mer omfattande bröstförminskning.

Hade jag haft så stora bröst att jag mådde fysiskt och psykiskt dåligt av det hade jag nog övervägt att göra en förminskning, trots riskerna.

Att tillägga att jag har rejält med muskler både på rygg och mage;) Ett par gigantiska bröst hade trots allt begränsat mitt liv påtagligt och hindrat mig att göra det jag älskar. (tänk att klättra på en lodrät bergsvägg med ett par jättemeloner där fram, wojwojwoj..)

Sen kanske man anpassar sitt liv efter hur man är skapt..men kan jag inte uttala mig om:)

Jag håller med! Jag har haft både mindre/normala bröst och större och OJ vilken skillnad det är, på alla möjliga sätt och vis.

Inga muskler i världen hade fått mig att avstå en förminskning. Det är en otrolig skillnad att leva med små bröst. Förr hade jag alltid värk, inga passande kläder och kände mig som ett 50 kilos fläskberg! Hur jag än klämde ihop dem i sportbehåar fanns de ju där. Nu kan jag hoppa, springa och har fina kläder. Allt daller är lyckligt bortskuret! En del tror att jag bantat

Maddisen - Vad kul att höra fr. dig och att höra att du är så nöjd nu! :)

Pickolina: Jaså, minns du mej Jag har nog blivit som du nu, skulle kunna göra andra operationer om jag skulle komma på det! Har för mej att du gjort lite av varje. Undrade vad jag nojjat över, när jag vaknade upp med mina snygga minituttar

Maddisen - Så klart jag minns dig! :D Jätte kul att höra att du är så nöjd. Blir lite avis.. ;):) Önskar jag hade din bröststrl. I framtiden någon gång kanske.. :) Jappz, helt rätt, jag har gjort lite allt möjligt. Fast helt i onödan om jag ska vara helt ärlig. Jag börjar inse det mer och mer.. *s* Så kan det gå.. :)

Har du gjort onödiga operationer också?! Jag har inte varit på återbesöket än, borde ha varit i våras, men funderar på om de inte ska rättas till lite. Det ena bröstet har en aningens asymmetrisk form. Så kanske blir det något till litet ingrepp sen. Men jag är ändå supernöjd delux, jag "beställde" de minsta hon kunde göra

Maddisen - Skratt.. Ja, lite smått onödiga har dom faktiskt varit. Men men.. :D Är både nöjd och ångrar mig, hur konstigt det än låter.. ;):) Om du tycker så ska du ju absolut diskutera saken med kirurgen i alla fall. Och om du verkligen vill fixa till lite så ge dig inte om kirurgen försöker få dig på andra tankar.. ;) Nu var du ju nyop på bilden men jag minns att det såg ut som att du hade fått en jätte fin storlek och form. Vill osså! :) Speciellt som mina bröst var så från början, gah..

Nu har du nog tagit fel på tjej ändå, jag har inte delat med mig av bilder Tror jag Jag har en kompis som fick sin förstoring tillfixad lite hos samma kirurg utan tjat, så jag hoppas det ska gå bra. Det är Gabriella. Blev din op hos henne av? Vad hände med dina bröst då?

Jag gjorde min bröstförminskning på citadellkliniken i Landskrona. Jag hade velat fram och tillbaka flera år om jag skulle göra den eller ej. Det jag var mest rädd för var ärren, men mina ärr är väldigt fina, syns inte speciellt mycket. Vad det gäller smärtan, så håller jag inte med dom andra..Det gjorde något fruktansvärt ont efteråt. men jag är iofs rätt klen..haha

Jag var på några undersökningar på sjukhuset i december -05. De tyckte då att jag skulle gå ner några kilon, men de skrev upp mig på väntlistan.

Fast nu börjar jag på att fundera på om de verkligen skrev upp mig. Har inte hört någonting sen dess.
Har gått ner så mycket som de ville att jag skulle gå ner och det har ju bidragit till att brösten blivit mindre.

Förut hade jag 75G och nu har jag 70F.. De har ju inte minskat så mycket, men jag tror att läkarna är ganska hårda på storleken.. hur stora ska de vara för att man ska få en operation, nån som vet?
Kan jag ringa till dem och fråga vad som hänt, eller ska jag gå till vårdcentralen och göra om allt och se om jag får en ny remiss?

Förlåt, nu snodde jag tråden, men får jag göra operationen snart, så lovar jag att berätta om det gjorde ont och så

jenko: Du ska absolut ringa till sjukhuset, de ser ju i journalen att du varit där. Det låter ju som de redan godkänt dig, och bara skulle invänta din viktnedgång. Att de inte opererar personer med för högt BMI har inte bara med brösten att göra, det är mer riskfyllt med narkos för överviktiga.

Maddisen:
Åh, tack så mycket! Då ska jag ta och ringa sen. Orkar inte ha det så här längre.

jenko: Lycka till och berätta hur det går! Vet hur det är att inte stå ut