Orkar inte det här längre! Vill bara ta livet av mig!! Mår så fruktansvärt dåligt över min kropp så det finns inte! Och allt detta går ut över mina barn och min sambo! Vill inte se ut så här! Jag är 19 år och min kropp ser ut att tillhöra en 90-årig tant! Har gett upp sex med sambon för att jag skäms så mycket! Känner mig så otroligt ful! Vad ska jag göra??
Okej, sluta grotta ner dig! INGEN, varken du, din kille, dina barn, eller vi som läser mår nåt bättre av detta! Ta nu tag i ditt problem! Har du kontaktat läkare än?
Förlåt om jag stör!
:) klart du inte stör men inget blir bättre av att du nedvärderar dig själv gång på gång. Du skriver ju att du vill ta tag i problemen!
Willesmamma: jag tror du har en ganska grav depression. Jag känner nämligen igen hur du tänker. Det läskiga är att depressionen kan ta över hjärnan och få dig att känna och se saker hos dig själv som inte är sanna.
Alla män sneglar väl runt lite, det är helt ofarligt! Jag sneglar själv och det finns ingen som skulle få mig att tveka på m2b. Om din sambo säger till dig flera gånger per dag att han älskar dig: fokusera på det ist! Det där flinet betyder ingenting.
Men ärligt talat, försök bli kvitt depressionen. Antingen själv eller med nära o kära eller med professionell hjälp. Det är ruggigt svårt... Men jag tror det är där problemet sitter och inte i din kropp.
Hua vilket hemskt utalande av en 19-åring. Jag tycker att du ska försöka få ett bättre självförtroende, lär dig att älska dig själv. Min sambo och jag skulle gifta oss och ha ett hejdundrande kalas. Nu blir det inte så, vi har en liten sammankomst för de allra närmaste, varför? Han är allvarligt sjuk och har fått diagnosen att det inte kommer att gå så bra.ddDet finns inget mer att göra. Alltså, lev nu och säg inte att du vill dö, nu. Rätt var det är så är du ändå DÖD
Jag blir orolig när jag läser det du skriver, att du vill ta livet av dig osv. Menar du detta på allvar är det verkligen jätteviktigt att du söker hjälp - NU! För det finns hjälp att få!
Jag tror precis som jagärsåkär, att du har en depression. Det är typiskt att man vid en depression nedvärderar sig själv, är nedstämd hela tiden, inte har någon ork att ta tag i saker, får självmordstankar osv. Jag vet inte när du senast fick barn, men kanske kan det handla om en förlossningdepression.
Kanske får du inte sova så bra när du har småbarn, detta kan också göra depressionen värre.
Men, som sagt var, hjälp finns att få!
Lämpligt är att börja med att ringa till vårdcentralen och kanske få ett läkarbesök där till att börja med. Du kan också ringa till den psykiatriska mottagningen på din ort.
Att du söker hjälp är viktigt både för din skull och för din familj, tänk på det!
Lycka till!
Willesmamma:
1. Din man älskar dig som du är, värdesätt det! Tro honom på hans ord!
2. Fundera inte på fler barn när du mår som du gör, du är 19 år gammal, du har all tid i världen för att skaffa fler i framtiden. Värdesätt de barn du har!
3. Sök hjälp, boka en tid hos en läkare i din stad och berätta hur du mår. Läkaren kommer remittera dig till en psykiater/psykolog, så fort su sträckt ut en hand efter hjälp kommer hjulen att börja rulla.
4. Berätta för din man hur du mår, anklaga honom inte utan förklara hur du känner dig och att du behöver tid till att ta hand om dig själv. Försök hinna med att ta promenader på egen hand eller med vänner så ofta som möjligt, då får du lite andrum och samtidigt rör du på dig!
Jag hoppas verkligen att du söker hjälp snart för du verkar djupt deprimerad vilket jag vill poängtera att många kvinnor gör efter att ha fått barn! Det är vanligt och "normalt", du är inte ensam, våga be om hjälp!
Hej!
Ville bara berätta att nu har jag sökt hjälp och börjar komma på fötter igen! Känns skönt!
Har även börja med Gi-metoden känns jätte bra att man märker resultat fort. Kan verkligen rekomendera den metoden;0)
Har även bytt namn från Willesmamma till Ung__Brud!
Åh vad härligt!!! LYCKA TILL!!!
Tack så jätte mycket!
Tyckte att det var ett stort steg att ta för mig att kontakta en psykolog! men nu är det gjort och det är jag glad över!
Synd bara att mina föräldrar inte stöttar mig i det här:0/
Tyvärr får man inte alltid den stöttning man vill ha och behöver men då får man glädjas åt de som stöttar en.
Du har tagit ett stort steg och du bör verkligen känna dig stolt! Du kommer säkert få mycket hjälp av psykologen, det är verkligen bra att få hjälp utifrån så man slipper tynga sin omgivning med sina problem hela tiden! Dessutom har hon/han säkert nya perspektiv och idéer!
Jo precis! Är glad för att min sambo finns här och stöttar mig!
Åhhh vad glad jag blir av att läsa detta Ung_brud! STOR kram och en medalj till dig som vågade söka hjälp! Coola, underbara, starka tjej!
Tack så jätte mycket!
Men jag märker av att man faller dit så lätt i gen! Bara jag ser nån perfekt kropp på tv så blir jag jätte ledsen! Och sommarn är det värsta tiden för då går alla tjejer med sina fina linnen och kjolar! Och själv kan man inte ha nått sånt:0/
