Varför gifta sig?

Jag ser det lite mer krasst och vill väl mest gifta mig av juridiska skäl. Att vi älskar varandra vet jag ändå, men visst är det coolt att få fira det med nära och kära.

Dessutom finns det en sak som stör mig mer än allt annat, jag har nämligen hört att om man inte är gifta när man får barn måste pappan skriva på ett papper att det är han som är pappa. Så om man är gifta förutsätts det att det är ens partner som är pappa, men inte om man, säg varit sambos i tio år och förlovade lika länge?? Skumt och irriterande tycker jag, samtidigt som jag förstår det juridiska i det. Därför vill jag alltså vara gift innan jag skaffar barn.

Vad är det för fel på att skriva på ett papper och intyga nåt man inte kan veta säkert bara innerst inne hoppas att det är sant?

Att gifta mig denna gången gör jag enbart av ett skäl, kärleken och att jag tänker dela resten av mitt liv med den här mannen! Jag längtar så till vår dag!

Men det absolut största steget du tar med en annan människa är när du skaffar barn med den. Det är större än själva äktenskapet i sig! Föräldraskapet kan man aldrig tas ifrån och man har för alltid ett ansvar för det barnet man sätter till världen. En skilsmässa däremot är formell sak som man kan upplösa med ett papper och det tar max 6 månader. Tyvärr så är det alltför många som inte ser det så och det får barnen lida för.

Miss Rut - Dessutom måste man intyga att man var tillsammans vid konceptionstillfället...

Vi gifter oss för att ytterligare förtärka vi-känslan, för att jag ska få samma efternamn som min sambo och mina barn och för att åtminstone jag har drömt om att gifta mig sedan jag var liten tjej...

Eftersom vi levde som gifta, var makar i våra hjärtan och hade för avsikt att leva våra liv tillsammans så valde vi giftermål för att stadfästa det juridiskt och inför världen (och Gud eftersom vi valde kyrkligt) .

Inda- Jag hoppas du skämtar?!?

Glömde en :)

Tusen åter ett skäl eller något sånt. MÅna hräliga skäl har redan dragist upp, kärleken och juridiska främst, men jag vill lägga till och förtydliga lite till.
Vi har två barn, och planerar att köpa hus eller rättare sagt, bygga hus om drygt två år, det innebär ett stort gemensamt ekonomiskt åtagande. Och för att trygga för våa barn och för den kvarvarande föräldern om det skulle hände den ena något så är det viktigt att gifta sig. Om man inte är gifta så ärver barnen i första hand, sen föräldrar och sisst sambon. dvs som sambo kan man bli tvungen att lösa ut sina egna barn om den andra föräldern går bort då barn inte har rätt att neka ett arv. har man stora gemensamma ekonomiska åtaganden så kan det i värsta fall innebära att man måste sälja sitt eget hem. Ovanligt, men det händer. Är man däremot gifta så sitter man i orubbat bo.
Det är det främsta juridiska skälet för oss. sen är ju naturligtvis kärleken främst och framför det. sen finns det massor av små ganska gulliga saker som är positiva med att vara gifta. Man bär samma efternamn, och det ger en ganska härlig familjekänsla. som det är idag så har mina barn inte samma efternamn som mig, utan bär hans efternamn och det ämnar jag ta sen när vi gifter oss. Mitt efternamn har barnen som mellannamn. MEn längtar tills vi har ett gemensamt namn.
Och när man presenterar honom så är det ganska häftigt att få presentera honom som just min man, idag är det ett ganska udda problem, för vad presenterar jag honom som idag utan att göra en lång utläggning? Efter 9 år tillsammans och 2 gemensamma bars så låter ju inte pojkvän rätt, sambo är så oromantiskt, det kan ju vara vem som helst som man bor med. Och ofta om man presenterar honom som sambo eller pojkvän så kommer följdfrågan direkt, är det båda era gemensamma barn??
Och det känner jag är så fräkt av folk att anta att det inte är våra gemensamma barn bara för att vi inte är gifta. MEn det försvinner ju förhoppningsvis när vi gifter oss.
Och alla ni som har livförsäkringar och pensionsförsäkringar, har ni kollat upp det finstilta? det finns nämligen flera av just liv och pensionsförsäkringarna som endast faller ut om man är gifta och inte om man är sambos. sånt är också bra att känna till.

MissRut - Inget skämt... Man behöver ju inte BEVISA att man var tillsammans då men de räknar tillbaka 9 mån från barnets födelse och frågar om man levde tillsammans då...
Jag har suttit där 2 ggr... Och gubben har skrivit på båda gångerna...

Inda- Visst känns det lite... hittar inte rätt ord... dumt?!?! Måste verkligen staten veta sånt? Inte för att jag inte tror att han skulle skriva på, men ändå! Ojojoj... Näe, nu håller jag ännu hårdare på ordningen 1. bröllop 2. barn!

Vi gifte oss pga att vi köpte hus och för att min farmor inte trode att hon någonsin skulle få uppleva sin enda sondotters bröllopsdag

Miss Rut och Inda; Vi behövde aldrig bevisa att det va han att vi var tillsammans vid konceptionstillfället... men däremot när barn två kom till världen frågade personalen mig om det va riktigt säkert att det va han som va fadern till barnet. Gissa om ja va sugen på o ge tanten en smocka!!

Gumsigos: Precis vad jag menar! Varför skulle man ha större benägenhet att vara otrogen om man inte är gift?! Vad har det med saken och göra? När, precis det stör jag mig på!!!

Vi gifte oss unga för att vi älskade och fortfarande älskar varandra djupt. Kom bara att tänka på när vi var på stor mingelfest och jag nämnde tonårsbarnen. Några där tog för givet att det var MINA barn, alltså att min man inte var deras pappa! Fattar inte alls varför, men det troliga är att vi ser yngre ut än vi är (drygt 40) och att man helt enkelt inte förväntas kunna ha varit ett par så väldigt länge som vi har. Vi undviker alltid att säga hur länge vi varit tillsammans (över 27 år) för folk tror: 1. att vi inte är kloka, eller 2. att vi är djupt religiösa... (eller 3. att vi är betydligt äldre än vi är och har ansiktslyft oss, men det säger dom inte *skrattar*).

Förr i tiden var det svårt att fastställa faderskap, så det enklaste var att utgå från att maken till en kvinna som fött var fadern till barnet. Var kvinnan inte gift behövdes en faderskapsutredning - som väl inte alltid var så korrekt alla gånger. Det där har hängt kvar och därför frågar man ogifta par om faderskapet - för att lagen inte riktigt hängt med på området.

Så det har inte med syn på att sambos skulle vara mer otrogna, snarare en kvarleva från en tid där sambos var ett mindre känt begrepp.

Tycker att vigsellöftena och välsignelsen är mest central. Lovar min man att jag vill vara trogen, och får likaledes ta emot hans grymma löfte. Och ber på ett speciellt sätt Gud att vara med oss. Tror på ngt sätt att han där i vigseln sätter sitt speciella sigill på brudparet.
Kontroversiellt? Tja... :)

Ettolrach- Naturligtvis förstår jag både den logiska och praktiska nyttan av detta elände, men jag tycker ändå det känns förlegat i den moderna tid vi lever i... Räcker det inte med att fylla i moderns och faderns namn, måste man verkligen intyga??? Men som sagt, jag förstår egentligen, vill bara slippa det själv!

Vi gifter oss för att vi skall få adoptera. Men naturligtvis även för att vi älskar varandra. Skulle det inte vara för adoptionen skulle vi nog inte gifta oss nu utan kankse vänta något år.