Räcker inte till....

halstabletten => det tar ju anda inte 8 timmar om dagen att soka jobb el ga pa intervjuer!

Innan min sambo och jag flyttade ihop brukade det oftast vara så att jag bodde hos honom hela veckorna eftersom han bodde närmare jobbet och att vi bodde hos mig under helgerna. Men för hans del var det helt självklart att han höll ordning i sin lägenhet ändå. Och jag höll ordning i min.

OK - hade jag saker hos honom så höll jag ordning på dem och tvärtom. Vi BODDE inte i samma lägenhet och båda lägenheterna behövde städas. Så för vår del var det självklart att var och en ansvarade för sitt "revir".

Hej men.... vad gör du!!! om du vill blir lycklig och må bra då måste du sätta dig i första plats och framför allt att DU säger ifrån. Ni tänker flytta snart säger du, hur ska det blir då???!!!!
Då kommer du att gå under, du har skaffat dig ett "barn" en som helt och hållet är beroende av dig, du kommer inte att orka på slutet.
vem har sagt att du ska bära hela ansvaret kring hemmet och allt annat, han har sitt hem ok låt han ta hand om den, och du om ditt hem.
Du är nog mycket empatisk och vill väl, jag orkade ett år med en sådant "barn" som hade mig som en geisha sen drog jag för alltid.
Kom ihåg idag du, imorgon jag man ger och man tar, kram Stå på dig

Oj, Ella, skrev inte du om det här problemet för några månader sedan? Vad tråkigt att det inte har löst sig för er!

Jag tycker du ska sjukskriva dig från "jobbet" som hans hushållerska, det tar ju knäcken på dig förutom att det är helt j-a oacceptabelt! Säg ifrån att du inte orkar jobba heltid och vara mamma åt honom dessutom. Flytta hem till dig och säg att han får komma och hälsa på om han vill ses. Och låt hans lägenhet förfalla, du har bara ansvar för din!

Han kanske hotar med att göra slut om du inte "ställer upp" med hemhjälp och det lilla dagliga samlaget, men det är ditt minsta problem just nu. Han är ju helt beroende av dig så jag har svårt att tro att det är något mer än ett tomt hot. Och du kanske har gjort dig beroende av känslan att vara behövd, eftersom du har så svårt att sätta gränser? Hursomhelst, ingetdera är särskilt sunt, och jag tror att du måste komma därifrån och ta hand om dig själv. Till och med din kille måste väl hålla med om att en "dålig" flickvän är bättre än en utbränd, självutplånad flickvän?

Cecilia J:
Ja då är ju omständigheterna lite speciella, och man kan väl anta att han inte hinner stöka ned nämnvärt heller. Men jag tycker inte att han kan kräva att du ska städa och dona åt honom, att du sedan gör det valet för att du vill spendera tid med honom är en annan sak.

SYL: Kanske inte, det beror väl på hur aktivt man söker, men jag tycker ändå att man kan dra sitt lass oavsett om man jobbar eller inte. Jag föväntar mig inte att någon annan ska tvätta min tvätt eller diska undan min disk. Att man sedan kanske väljer att städa osv för att man har lite att göra när man är arbetslös är en annan sak, men man blir ju inte en husa så fort man mister jobbet.

varför slickar hunden sig i ar*let...för att han kan!
du måste slå näven i bordet och säga stop!

halstabletten, du känner inte min sambo! Han stökar ner ändå men självklart handlar det inte om krav från hans sida. Det skulle han aldrig våga ens en gång, skulle strejka direkt nämligen...

Ella, vi var mest hos mig innan vi flyttade ihop men självklart ansåg inte jag att han skulle ta fram dammsugaren här. Och när han lät sitt diskberg blir högre och högre så struntade jag fullständigt i det. Vi gjorde precis som StinaS.

Varför i gör vi kvinnor så här alltid????????????
Har själv gjort så för män innan i mitt liv.
Skärpning han får ta sitt ansvar ordna upp sitt liv du jobbar .
Ta inte på dej allt, bit inte ihop.
ställ krav eller lämna honom.
Skaffa INTE barn med en man med en sån inställning.
Du gräver din egen grav jag vet har själv gjort likadant en gång i tiden.
Blev bara många års elände innan det tog slut.
Så stå på dej!!!!!!!!!!!!!

Excuse me men jag skulle inte heller vilja ligga med nån som beter sig totalt respektlöst mot mig.

Är du verkligen kär i honom?
Det verkar ju inte vara mycket som fungerar.

Man ska aldrig aldrig på några villkor ha sex för att man känner sig tvingad. Risken att du kommer känna förakt mot både dig själv och honom är stor!

/carolina

Tack alla för era synpunkter och erfarenheter! Ni har gett mig mycket att tänka på och mer beslutsamhet.

Rent konkret innebär det att jag har slutat ta hand om vissa saker, och självklart kommer åsikter från honom i stil med att han känner att jag inte engagerar mig etc. Tror att det kanske går över framöver, och han får en vana i att själv fixa saker direkt...

Sweden, jag vaknade verkligen till av ditt raka meddelande, och det var nog precis vad jag behövde! :) Mitt i allt detta har jag glömt bort 1 person, och det är jag själv! Vad JAG behöver för att må bra, och framför allt inte bara veta om mina behov, utan se till att jag får det också! Fick ytterligare en tankeställare när en killkompis den senaste veckan gjort mer "obekväma" saker för mig än vad min kille gör, saker jag vet jag skulle få tjata om, gjorde min kompis utan att jag bad honom.

Plainol, tror du har rätt i att det är ett tomt hot, och nu har jag sjukskrivit mig, för om inte jag snart får känna mig mer ompysslad, vet jag inte hur mina känslor ska få näring. Jag har insett att jag helt enkelt inte har ett val, utan måste ge tillbaka ansvaret till honom själv. Jag tror att jag har varit för snäll och förstående, men inser nu att om jag fortsätter så gör jag honom bara en enda stor björntjänst.

Har haft ett samtal igen med min kille för att höra vad han säger. Tog upp hur viktigt det är att inte känna sig som en gammal kusin/bli tagen för given utan få känna sig som kvinna, vilket man ju inte gör i en sån här situation där man känner sig ansvarig för allt. Jag tror verkligen att i alla fall en hel del gick in, så nu väntar jag på resultat.

Kram

Ella

Måste bara säga att det är helt otroligt att det fortfarande verkar vara så pass vanligt med karlar som beter sig som om deras flickvänner/fruar är deras hushållerskor och mammor. Och såå tråkigt att det fortfarande finns kvinnor som ställer upp på detta. Har själv en sambo som har blivit tämligen uppassad av sin mamma under uppväxten och det har tagit några år för honom att förstå att jag inte är likadan som hon. Han har inte krävt att jag ska göra allt hemma, då hade jag dragit för länge sedan, men han har inte förstått varför han skulle behöva göra något. Eftersom han har varit van att allting fixar sig utan hans inblandning så har det varit ganska kämpigt för mig att ändra på detta. Och det finns fortfarande mycket kvar att göra på den fronten... han kan inte ta några egna initiativ till att städa/diska etc utan jag måste tala om vad som ska göras.
Min poäng är egentligen att det har funnits/finns så många "snälla" mammor som daltar så f''bannat med sina stackars små söner, något som sedan dessas fruar och sambor får lida för. Till saken hör oxå att min sambos syster är en väldigt duglig kvinna som inte har några problem med att se vad som behöver göras hemma...
Om jag nånsin får en son ska han få hjälpa till hemma, precis som min eventuella dotter skulle få göra. Tycker det är så dåligt att göra skillnad på barn på det sätt man har gjort i min blivandes familj. Det man lär sig när man är liten sitter kvar hela livet...eller väldigt länge iallafall...

Ella, bättrar han sig inte, dumpa honom. Du förtjänar någon bättre, någon som också ser till dina behov! Lycka till!

TS: håller med dem som säger att du blivit hans slav. Jag bor under liknande förhållanden som du. Dvs jag är ofta hos min pojkvän under veckorna och helgerna delar vi mellan oss beroende på fester och liknande.

Jag städar hos mig och han hos sig. Däremot hjälper jag honom med tvätten eftersom det ofta är en del av mina saker med. Jag diskar då och då hos honom av ren omtänksamhet - oftast när jag ska åka hem till mig utan honom. Och han gör samma sak för mig.

Jag kan inte se någon som helst anledning till att ni inte ska dela åtminstone lika på hushållsarbetet. Även om ni inte är hemma hos dig lika mycket, blir det ju dammigt där också, det märker man ju ganska snart när man hattar hit och dit, eller hur?

Och utspelet över myset eller sexet eller vad du nu menade kan ju ha varit ett temperamentsfullt utbrott och inte någon allmän missnöjdhet från hans sida. Har ni sex lagom mycket är det absolut inget att klaga om, men klagar han inte annars är inte det något för dig att hetsa upp dig över heller.

Kanske är det pressen att leva som ni gör som till slut börjar kräva sin rätt. När man inte bor på riktigt ihop blir det så mycket slitigare utan sina egna saker och vanor runt sig - sådant man skapar tillsammans om man flyttar ihop på riktigt.

Jag tror ni borde prata med varandra om det här, dvs er situation både med lägenheterna och städning etc. (Däremot verkar inte kärlekslivet vara i någon verklig fara..)

Lycka till!

GRATTIS TS!! Skriv gärna och berätta hur det går för dig och förhållandet.

Underbart att du såg dig själv och har börjat leva ett liv där du tar plats och är viktig. Samt där han har chansen att bli vuxen.

hoppas verkligen att han har förändrat sig nu om inte så tycker jag att du ska ta ditt pick och pack och dra ifrån honom fortare än kvickt!..då kommer han märka hur mycke du gjor för honom men då är det för sent!..

ursäkta om jag låter hård men det var det mest korkade uppträndade jag hört talas om..och jag är ändå kille

lycka till!