Räcker inte till....
Hej!
Skulle bli jätteglad att få några reflektioner från er, och kanske även höra era erfarenheter om ni varit i en liknande situation....
Jag känner att jag snart håller på att gå under av alla krav.... Jag och min pojkvän bor tillsammans i praktiken, men än inte formellt. Det här innebär att vi i veckorna bor hos honom, och oftast på helgerna hos mig, dock inte alltid. Jag har den senaste månaden legat i feber 2 tillfällen och är helt utpumpad även fysiskt, och har inte återhämtat mig ännu. Min pojkvän mår inte heller kanon även om han inte varit sjuk i feber.
Jag jobbar, han är arbetslös, men ändå är det jag som får dra i det mesta i bådas hem, och ta ansvar för hans och min hälsa dvs planera in träning, mat, städning mm. Jag fixar och donar och gör hela tiden allt för att han ska må bra.... och är så slut att mensen inte fungerar som den ska.
Under förra veckan var vi hos honom hela veckan som vanligt, och i helgen hann vi bara med 1 dag hos mig, så jag var väldigt angelägen om att hinna med att fixa så mycket som möjligt i min lägenhet i helgen, med månadsskifte, och deklarationstider i antågande.... Helt enkelt "måsten" med kort tidsfrist.
Resultatet var att jag inte orkade mysa (...) med honom igår, och det gjorde att han i morse var så sur över det att han hotade med förhållandet över det om det fortsatte så här. För att ge en bild av situationen kan jag säga att vi dagen innan dess hade myst 2 ggr, och att det aldrig går mer än max 1 dag emellan normalt sett. JAG förstår inte hur han kan göra en så stor sak av detta, för vi har det väldigt bra tillsammans normalt, även på det sättet, och jag känner mig totalt osedd. Tycker han kräver saker av mig som jag inte orkar med rent fysiskt just nu, och han förstår inte. Han har ju helt andra förutsättningar som arbetslös att sova ut på morgnarna vilket han också gör....
Jag ber om ursäkt för ett rörigt meddelande, men hoppas att ni kanske kan se något jag inte kan se, och kanske kan ge mig några tankar på hur jag ska komma vidare ur den här situationen, och framför allt får honom att förstå. Det handlar ju ur min synvinkel inte om viljan, utan om orken, vilket jag också sagt till honom otaliga gånger. Dessutom, har jag endast 1 dag hemma hos mig själv på 2 arbetsveckor blir det ju ofrånkomligt så att det finns en del att fixa, som räkningar, deklaration, ta hand om blommor mm, och då kan jag ju inte bara släppa allt, utan hänga på, tycker jag. Eller kanske handlar hans reaktion om något helt annat?? Kan han tolka det som ovilja från min sida trots att jag även igår gav honom så mycket kärlek och kyssar på andra sätt, och trots att jag ville 2 ggr dagen före??
Hälsningar från en mycket förvirrad Ella
