singel och 6

inbilla någon - inte något - menar jag. (-:

jodå jag har haft några kk innan jag träffade min nuvarande sambo...

det funkade väl sådär... min erfarenhet är att någon någongång blir mer intresserad än man tänkt sig..

det är jättesvårt att bara hålla sig till enbart sex...

rätt var det är vill man tillbringa mer tid tillsammans, man vill plötsligt sova kvar , man vill umgås en hel helg, man vill ut o umgås kvällstid.. o vips har man nåt som påminner om förhållande....

särskilt om man dessutom har en kk under längre tid...

jag har hållt många älskare... fyra ,fem åt gången... det kräver sin kvinna förståss, för det kan bli så hemskans fel om du inte kan hålla isär kärlek , vänskap och sex. men om man bara gör klart hur man vill ha det och uppdaterar varandra med jämna mellanrum så går det, jallafall i min erfarenhet , bra.
det har hänt att jag hamnat i sitsen där jag känt att jag skulle kunnat bli kär, och då har jag frågat karln hur han har stått i den frågan. Har han inte kännt lika dant så har jag fått välja om jag klarar att hålla kännslorna i schack.. om inte så har jag brutit rellationen.
det tacksamma med älskare är att man intet har lovat å intet behöver hålla... om och när jag vill, eller inte alls!

Jag hade en älskare när jag var singel. Han var en god vän och vi hade det bara skönt tillsammans.

Det fungerade bra för att vi kände varandra bra och fann varandra attraktiva, men också för att vi båda visste att vi inte ville ha en kärleksrelation med varandra.

Precis som Nyfiken gul skrev så hade vi ju någonting som påminde väldigt mycket om en kärleksrelation. Vi umgicks mycket med varandra, vi sov över hos varandra, och vi hade sex. Men när vi umgicks med varandra som kompisar gjorde vi också det som kompisar - inget pussande, hålla handen eller dylikt. Och vi var aldrig förälskade i varandra.

Jag hade en KK innan jag träffade min m2b. Vi var vänner till en början och sedan under en blöt natt på krogen utvecklades det till ett KK förhållande. Det var det perfekta för oss då vi var attraherade av varandra och ingen av oss kände för att ha ngt förhållande. Vi hade båda precis kommit ur långa förhållanden.
Jag tyckte det var en strålande lösning. Vi bodde båda i centrala Sthlm och kunde promenera över till varandra när vi kände för det. Det var ju som om vilken kompis som helst kom över. Jag minns alla mysiga sommarnätter när han promenerade hem med mig, oftare tidiga morgnar.
Han är dock ingen som jag skulle kunna ha ett riktigt förhållande med för jag har inte de känslorna för honom, det går inte att tvinga fram. Man kan ju faktiskt ha vänner som man är attraherad av men inte vill gifta sig med. Idag finns inte ens attraktionen kvar utan det var som en strömbrytare som jag stängde av när jag träffade min sambo.
Jag har fortfarande lite sporadisk kontakt med KKt och vi är fortfarande vänner. Han har dock flyttat till USA sedan vi slutade träffas och har ett rikt dejtingliv där.

När jag var singel hade jag ett par stycken att välja mellan. Funkade bra! Båda parter fick närhet och sex och vi höll det på den nivån eftersom vi var tydliga med vad som gällde från första början ;) Kan faktiskt längta tillbaka till den tiden då allt var så kravlöst. Fick tyvärr mer sex som singel än vad jag får nu som sambo...

Jag är singel sedan några månader tillbaka och har tre olika killkompisar som jag träffar ibland och även har sex med. Det är inte vad jag vill ha på längre sikt men jag kan bli riktigt "sexhungrig" och då fyller de relationerna sin funktion. Ingen av de kompisarna skulle jag vilja ha något mer med men fysiskt får jag vad jag vill ha, absolut. Men som sagt, det rör sig om en temporär lösning. =)

Intressant läsning!! Mycket! :D

Jag e nybliven singel sen några månader tillbaka och har inte suttit i soffan och degat utan har verkligen varit ute å dejtat.

En kille hade jag en kort relation med och vi myste och hade sex, men han fick känslor för mig och jag ville vara fri och dejta så det avslutades rätt så snabbt.

Nu har jag varit på en ny dejt, känner instinktivt att denna kille inte är den livskamrat jag söker men han e sexig. Om han vill ses igen kan jag mycket väl tänka mig att förföra honom.

Jag anser att det är svårt att hitta rätt KK. Båda måste ju ha rätt inställning, det e en jakt det också att hitta någon som det stämmer med. Attraktion, inställning m.m.

En annan erfarenhet jag haft..

Jag var vansinnigt attraherad av en kille för ett tag sen. Jag förstod att han är ingen å ha förhållande med men jag skulle vilja vara kk.

Vi hade 6 vid två tillfällen och jämt när vi träffades var vi fastlimmade vid varandra. Attraktionen var stark och ömsesidig.

MEN han hörde inte av sig alls mellan våra träffar. Jag sa till honom att även om vi bara e kk så bör man väl behandla varandra schysst, så som man behandlar sina andra vänner.

Han bättrade sig inte på den fronten, jag blev sårad av hans beteende och drog mig ur illa kvickt innan jag skulle bli mer sårad.

Det är inte värt det. Man ska kunna behandla varandra med respekt.