smultronet `tråden´

Och vad är det du inte kan göra för att du är tjock???

Kom igen, nya tag. Jag har varit sjuk ett par dagar och ätit mycket onyttigt men idag slängde jag ut resterna av godiset och fick sambon att köpa frukt åt mig istället.

Kom igen och upp med hakan. Du kan ju!

Följa med på en mässa, jag har inga kläder,
känner mig inge bekväm med mig själv, väger över 90kg när jag borde ligga runt 55-60kg...

jag ska fixa det härm klarar inte av ett pissår igen

jag är så ledsen, varför åker jag tillbaka gång på gång?
om jag e duktig ser på vågen att det e minus, varför förstör jag det för?

Hur lång är du?

Det gäller att skynda långsamt. Ändra inte allt på en gång, ta en sak i taget och när det sitter ordentligt (kan ta ett par veckor) ändra en sak till!

jag är 1,65cm

jag äter hyffsat med nyttig mat i veckorna, men äter mer än mitt kcal.

har även blivit godis som tröst...

1,65... 55 kg är ganska lite då. Titta inte ända dit nu. Vad väger du nu? Ta 5 kg i taget kanske?

Jag började på drygt 95 kg till mina 1,72 och är nu nere på 78 ungefär. Det har tagit mig drygt ett år men det har varit gradvisa förändringar. Visst har jag trillat dit ibland också men jag försöker tänka
"idag ska jag äta nyttigt" istället för "jag ska _inte_ äta onyttigt" hjärnan har en förmåga att glömma bort det där _inte_ och man fokuserar på onyttigt eller godis eller vad det nu är man inte ska äta.
Du kan visst!!!

Jag tror att du kanske sätter för höga krav på dig själv Smultronet. Det känns ibland som om du förväntar dig skyhöga resultat på engång och som att varje litet bakslag är en stor katastrof.

Jag konstaterade i din förra tråd att vi är ungefär lika långa och med ungefär samma vikt. Jag ser inte på min viktminskning som bantning utan som en livsstilsförändring. Det tog mig dryga 3 år att skaffa mig 30 kg övervikt och jag misstänker att det kommer ta minst lika lång tid att bli av med den.
Självklart vore det roligt att nå snabba resultat, men samtidigt måste själva situationen vara hållbar. Mitt första steg var att få rutin på träning, jag har alltid avskyt träning men nu efter ett år klarar jag mig inte utan den. Steg två för mig var att förbättra kosten, mer grönsaker och frukt, mindre portioner. Men jag försöker att inte göra några alltför drastiska förändringar för då vet jag att jag sanrt går tillbaka till gamla vanor igen.

Mitt råd är att ta det lugnt och få inte panik för att du äter lite sämre en helg, det är bara att ta nya tag igen.
Lycka till!

Smultronet

Du är inte ensam. Jag är 1,63 och vägde imorse 110,4......

Jag har halft om halft bestämt mig för att börja en 10-veckorskurs med Cambridgekuren efter påsk.

Jag känner igen mig i det du skriver. Man vet hur man BORDE bete sig, men varför är det så svårt!!

Det är svårt att då ändan ur vagnen att ta tag i sitt liv, jag vet så väl. Jag vägde 104 kilo till mina 176 cm, jag var så less på hur jag såg ut å på alla kläder jag inte kunde ha.

Jag bestämde mig i september 02 att nu jävlar får det vara nog Jag började äta bättre, mindre godis å onyttig mat, det var svårt att låta bli men det gick, jag lärde mig att det var kanske inte så mkt att jag var hungrig som gjorde att jag åt hela tiden, utan jag ville sysselsätta mig med nått.
jag tränade ingenting ibörjan, för jag ville koncentrera mig på ensak i taget...Nu flera år senare har jag gått ner 26 kilo i vikt, jag tränar 4 ggr i veckan, minst å jag mår toppen. jag har fortfarande 7 kilo kvar, men vad gör dom?

Kom igen, du kan göra detta!!