Jag både hatar och älskar min man
Katerina,
har last din berattelse med tarar i ogonen. Det verkar som att du alskar en del av din man - den del som ar snall, men som forsvinner nar han blir elak, nedvarderande och valdsam.
Du skriver att du inte vet vems fel det egentligen var, om du har skuld i att det blev som det blev ocksa. Ma sa vara - men hur som helst, *ni* ar inte bra for *varandra*. Spelar det nan roll om du provocerade honom? Det finns man som *aldrig* slar en kvinna, inte under nagra omstandigheter. Som *aldrig* hotar med att skara oronen av dem (sa vidrigt!).
Som jag ser det, spelar det ingen roll vem som borjade, vem som sade vad, ifall du sade nat dumt eller gav honom en orfil. Faktum kvarstar att han sade alla dessa hemska sakerna till dig, misshandlade dig - inte bara med en orfil utan systematiskt - och var fruktansvart elak. Det kan han inte ursakta med att du borjade - och det bor inte du ursakta honom med heller.
Jag tror att du alskar en del av honom, den del som inte slar. Men fraga dig sjalv: racker det?
Racker det att han ar snall ibland? Racker det att han 'bara' slar dig da och da? (Har han val borjat, kommer han inte att sluta helt apropa en vacker dag. Han kommer att sla dig igen).
eller vill du ha en man som respekterar dig *varje dag*, som *aldrig* slar, som stottar dig *varje dag*? Isafall ar det inte mannen du lever med just nu.