Tacka för inbjudan

Tacka för inbjudan skulle jag göra när jag osa:de. Har osa tiden gått ut? Får inte det intrycket. Dessutom beror mycket på om man hållit det hemligt innan och inbjudan kommer som en "blixt från klar himmel". I så fall kanske jag skulle hört av mig innan jag visste om jag kunde gå eller ej.

Personligen så kastar jag mig inte över telefonen och tackar för en inbjudan utan väntar med det tills jag bekräftar om jag kommer eller ej.

Vi skickade ut våra inbjudningar i mitten av oktober och gifter oss nu på lördag. OSA var den 1 november - då hade 45 personer anmält sig! Av 110 inbjudna!!!! Så vi fick till slut ringa runt till folk likt f*ban*t!! Irri! Tror man måste skriva i fotentisk skrift att RING OM NI VILL KOMMA!
//Cherkan

Jag skulle ringa DIREKT om inbjudan innebar att jag fick reda på att det skulle bli bröllop! Men, som ovanstående talare säger är det ju inte på något sätt ohövligt att inte svara än om osa-tiden inte gått ut.

Det där är alltid knepigt, eftersom många inte verkar ha koll på vad OSA betyder. De tror att de bara behöver svara om de kommer, eller om de inte kommer. För vår del var det inte så farligt, vi fick jaga några stycken, plus att det var en av gästerna som kommer från USA och inte visste förrän ganska nära inpå om han kunde eller inte, och det är ju ganska förståeligt när man ska resa så långt, så vi gav honom lite extra tid.

Jag talar inte om vad som är direkt ohövligt enligt etiketten, utan vad jag känslomässigt upplever som aningen skumt. Om man inte "kastar sig på telefonen" tycker jag åtminstone att det är det första som man bör nämna när man träffar det blivande brudparet. Ett grattis och tack för inbjudan - ska det vara så svårt?

Om inte OSA-tiden har gått ut så finns det väl ingen anledning att oroa sig?

Jag ringer aldrig och tackar för inbjudningar - utan väntar alltid tills jag kan svara definitivt om jag kan komma eller ej.
OSA-tiden har man ju just för att folk skall få ett tag på sig att fundera/kontrollera om de kan komma.

brudbrud:
Av naturliga skäl så är nog era anhöriga inte lika intresserade av ert bröllop som Ni själva är. Missförstå mig inte nu. Jag tycker som du att man kan säga "grattis" eller "tack för inbjudan", men det är nog många som inte ser bröllop som en sådan stor grej. Dessutom så kanske de inte tänker att det är viktigt att de nämner det som första grej när ni träffas.

Vill absolut inte vara negativ, men om jag var du så skulle jag nog inte lägga så mycket energi på det hela. Era anhöriga uppskattar säkert att få komma på erat bröllop !

Det är på ett sätt glädjande att höra att de flesta här verkar tycka att det är normalt att inte höra av sig förrän osa. Jag tycker dock inte nödvändigtvis att svar på osa och tack för inbjudan hör ihop. Särskilt inte i vårt fall då vi valt att hänvisa osa till vår toastmaster. Jag är övertygad om att de flesta som vi bjudit in kommer på bröllopet, men hade blivit glad ifall de dessutom hade hört av sig med ett grattis.

Eller har jag blivit en bridezilla nu?

Grattis till vad? Grattis kommer, enligt mig, efter att ni gift er. Vad ska man annars säga grattis till? Att din blivande friat? I så fall ska bara du ha grattis, inte han (kanske ett grattis att du äntligen tagit mod till dig! :) ) Många är ju idag förlovade många år innan man beslutar sig för att gifta sig, annars kunde man ju säga grattis till det: förlovningen (som borde inträffat i och med att din blivande friat och ni således skickat ut inbjudan, enligt gamla seder).
Det är som att säga grattis till någon som beslutat sig för att söka nytt jobb, varför? Man säger väl grattis när personen i fråga har fått nytt jobb, inte innan?

Att ni har en toastmaster som tar emot inbjudan är ju en indikation att ni kanske inte vill att alla ringer till er, så skulle jag se det. Ni har lagt upp det så för att slippa hålla reda på ännu en grej, delegering! Träffade jag er på stan skulle jag dock självklart tackat för inbjudan!

Det är mina åsikter!

*hihi*

Bridezilla?! Nej, det är du inte förrän då gråtandes ställer dig och stampar på brudbuketten för att färgtonen på rosorna bara matchar sömmen i skorna i dagsljus och inte inomhus...

Klart att man vill att alla skall bli överlyckliga över att just ni skall gifta er just nu!! Det vill ju jag också.
Vi gjorde som så att vi hade en förlovningsfest i somras (9 månader innan bröllopet, exakt) för då måste det ju pratas om bröllopet innan själva bröllopet, om du förstår. Det är kanske lite sent för er förvisso...

För oss som är mitt uppe i planeringen kretsar ju det mesta i tillvaron runt just bröllopet men för gästerna fortsätter ju vardagslunken sin gilla gång med annat att tänka på

Visst kan jag ibland önska att mina föräldrar, syskon & vänner visade lite mer entusiasm inför vårat bröllop men samtidigt så inser jag ju att det är just "vårt" bröllop - bara för att folk i vår närhet inte tackar för inbjudan, kommenterar bröllopet osv. så betyder det inte att dom inte bryr sig.
Istället för att ödsla energi o gräma mig över de uteblivna "hyllningarna" så koncentrerar jag mig på planeringen, vardagslivet i övrigt och blir dubbelt så lycklig över de som grattar och vill höra hur planeringen går

Jag har (tyvärr) inte än ngn erfarenhet av bröllopsinbjudan, men väl av barnkalas och där är det lite samma sak, folk hör inte av sig! De dyker liksom bara upp...men så KAN man ju inte göra på ett bröllop, tyker_jag, det låter helskumt. Men folk kanske inte vet vad OSA betyder??!! Jag vet inte, men jag skulle tycka det var otroloigt svårt att planera maten om 15 per av 110 hårde av sig på utsatt datum, jag skulle räkna med att resten inte ville komma.

Jag har (tyvärr) inte än ngn erfarenhet av bröllopsinbjudan, men väl av barnkalas och där är det lite samma sak, folk hör inte av sig! De dyker liksom bara upp...men så KAN man ju inte göra på ett bröllop, tyker_jag, det låter helskumt. Men folk kanske inte vet vad OSA betyder??!! Jag vet inte, men jag skulle tycka det var otroloigt svårt att planera maten om 15 per av 110 hårde av sig på utsatt datum, jag skulle räkna med att resten inte ville komma.

Aha,ser nu att OSA-tiden inte gått ut, jamen, lugn! Alltså, många svenskar är ju sådär inbundana och trista, det bara är så!