Jag är svartsjuk och misstänksam.

Candia: Stackars dig, jag kan förstå hur illa du känner dig!
CyberPet/Petra: Du ger mycket kloka och genomtänkta råd!

Hmmm tack för all respons på mitt gigantiska problem.
Som CyberPet skriver så vet jag tiden exakt på minuten nästan när det skulle ha hänt.
Vi har diskuterat saken nu, rätt mycket faktiskt, dock så när ungarna gått och lagt sig. Hon fortsätter att förneka allt,
men det är ju självklart att hon gör, det skulle ju jag också göra om jag varit henne.
Hon har ju just nu ingenting att förlora på att förneka.
Vet inte vilket som skulle vara det värsta, att få reda på det nu eller sen för sånt kommer alltid fram på ett eller annat sätt.

Och du CyberPet, när du konfronterade tjejen, vad sa du då?
Förnekade inte tjejen alls?
Har tänkt tanken, jag har ju hans mailadress. Men varför skulle han tala om nått, han har ju också sambo och barn som han riskerar att förlora.

K.C det är inte så att jag har konstant kollat hennes mail i åratal, det är nu efter kursen som det började gå lite snett och jag började bli misstänksam som jag gjort det.
Självklart så får hon maila killar det bryr jag mig inte om.
Men när hon nu ljuger om att hon inte gjort det så blir jag misstänksam.
Hade det dessutom varit nån annan än den där killen på kursen så hade det varit lugnt.
Men nu var det han på kursen, och hon ljög om det, samtidigt som jag hade känslan av att hon varit med någon annan på just den kursen.
Det blev liksom lite för många saker som det kom sig att handla om i detta fall.

Och du CyberPet, jag vet att du har rätt.
Jag måste bestämma mig om jag ska tro henne eller inte.
Det är det som är skit, jag vill tro henne, det vill jag verkligen.
Och när jag får för mig att jag verkligen tror henne så käns det bra.
Men så efter en stund så kommer tankarna tillbaka igen.
Vad har hon gjort, varför har hon gjort det, vad har hon ljugit om mer.
Tankarna bara sitter fast inom mig, kan inte råför det.

Suck.... skit e det med det och jag vet itne vad jag ska göra.

Jag älskar ju henne..

Candia: Jobbigt, jobbigt. Men jag tycker att det är jättebra att ni pratat om saken, även om hon förnekar allt. (Det kan ju för all del vara så att det inte finns nåt att erkänna.)

Jag tror att du får vara tydligare med dina känslor och säga att det viktigaste för dig är att hon talar sanning, att det är sanningen du vill veta. Sen, beroende på vad som är sant, får ni besluta hur ni ska gå vidare.

Du fixar det här! *peppar*

(Skönt att höra att du inte är en sådan som alltid kollar mejl etc. Jag har hört lite för mycket om sådana svartsjuka kontrollmänniskor... )

Candia, jag pratade med tjejen i telefonen därför att jag ringde dit när jag visste (kände på mig alltså) att han var där. Dvs de blev tagna ganska mycket på sängen. Han valde att förneka, men hon valde att vara ärlig. Troligen för att hon trodde att han skulle lämna mig (vilket tog flera otroheter senare innan han vågade gör det) om hon skvallrade på honom. Jag kommer inte ihåg vad jag sa, detta var 20 år sedan. Vi höll ihop ett par år till och vi separerade ett tag också, sen kom han krälande igen. Det lustiga var att han ljög för sina kompisar också och sa att det var jag som jagade honom efter separationen, medan det var han som ringde mig på jobbet 3 gånger om dagen, några gånger när jag var hemma också. *sucka*

Nåja.... jag valde att förlåta och lita på honom den gången. Sen var han otrogen två gånger till och sista gången så var det kört. Även där var det hon som avslöjade honom. Han var en rejäl fegis. De gifte sig så småningom och skiljde sig sedan efter ett par år, då han var otrogen. Då ringde hans fru (som han alltså lämnat mig för) och grät i telefonen och sa att jag hade ju haft rätt hela tiden, för jag sa till henne att han kommer alltid att vara otrogen, han är den typen.

Men, nu behöver vi inte förutsätta att din fru är otrogen. Däremot kanske du känner på dig att något är fel och att hon faktiskt kanske inte är där med dig känslomässigt varje gång. Hon behöver inte alls ha agerat ut på något sätt, men kanske känner sig smickrad av någon annan mans uppmärksamhet och tanken kanske har föresvävat henne också. Det finns vissa barriärer man ska över innan man går så långt som otrohet.

Kan själv erkänna att jag varit smickrad och lockad av andra män, men steget till att vara otrogen är så mycket större än då jag inte var gift. Jag tänker efter före och istället funderar på varför jag reagerar som jag gör om någon uppvaktar mig. Tar sedan komplimangen för vad den är och är nöjd med det. Skulle aldrig falla mig in att rasera det förhållande jag har, även om man inte mår 100% bra i förhållandet varje dag.

Så din frus förnekelse kan mycket väl vara riktig och om du pressar henne för mycket kan du få helt motsatt effekt. Du blir misstänksam och hon blir irriterad och kanske rentutav lockas till det "syndiga" därför att du redan anklagar henne för det.

Prata heller om er relation, inte om hennes eventuella relation till någon annan. Ta reda på vad som gör varandra lycklig och försök göra det för varandra. Jag vet att det är svårt när man har barn, men man kan alltid komma på olika sätt att förgylla och förbättra ett förhållande utan att det kostar skjortan eller måste vara sådär överdrivet romantiskt.

Kommunikation är A och O, men att anklaga är inte kommunikation, då är det väldigt ensidigt. Så försök se förbi denna man, som du tror hon är involverad i. Se ert förhållande för vad det är och vad som kan göras för att förbättra det.

Petra

Har inte läst alla inlägg- men tror att det bästa du kan göra är att försöka jobba med ditt självförtroende... Det kan vara det som felar.

Nu har jag mailat med killen, jag är nu nästan säker på att de inte hände något på kursen. Jag gjorde det från en hotmailadress som jag skapat som liknar min frus, han trodde att det var hon som mailat.... lågt... jag vet....

Men jag kommer ändå aldrig att lita på henne igen troligtvis. Hon ljög för mig....

Jag ska flytta så fort jag får en lägenhet...

Life sucks.....

det kan inte vara så att hon ljög för att hon visste hur din reaktion skulle bli? bara en tanke....

precis min forsta tanke axa..

min med, varför göra något så drastiskt för nått som hon kanske bara tyckte var en vit lögn?

Candia, det later som att du har bestamt dig for att inte lita pa henne, snarare an att du inte tror att du kommer att *kunna* lita pa henne i framtiden. Stor skillnad faktiskt.
Du ar arg for att hon ljog om att hon mejlat en kompis, okej. Men du sager sjalv att du inte tror att hon var otrogen.
Anda valjer du att flytta ut, separera, lamna barnen, skiljas ? sa smaningom.

Det ar *dina* val. De ska du inte skylla pa henne. Det ar du som valjer att inte tro henne - det enda hon har gjort fel ar att ljuga om att ha en ratt oskyldig kontakt med en kille (kanske for att hon trodde att du skulle bli svartsjuk - helt ratt, det blev du ju, kanske for att hon vill ha ett privatliv och inte vill behova redovisa exakt for dig vem hon pratar med och inte).

Tank efter en gang till om du vill rasera ditt liv, hennes liv, och barnens liv, for en egentligen ganska oskyldig sak. Kanner du uppriktigt att du inte kan lita pa henne, ok. Men flytta inte ut som en slags hamnd pa henne, for att visa hur illa du tycker om det hon gjort.

Jag läser alla svaren med nogrannhet, visst är det säkert så att hon ljög för att slippa diskutionen. Men det blev ju sannerligen inte bättre som det blev. Tvärt om...
Har nu mer forskat och tänkt mycket på sånt som varit förut....
Hon har gjort samma sak flera gånger förut. Varför? Vi har diskuterat det.
Hon säger att hon behöver bekräftelse, som jag själv tycker att jag ger henne. Eller åtmindsotne har gjort så gott som hela vårat förhållande, nu efter detta så kan jag ju erkänna att det kanske inte blitt så mycket av det.
Jag inser självklart att jag inte kan låsa in henne, och det vill jag verkligen inte heller. Men jag tycker inte att man ska behöva ha massa hemligheter i ett förhållande.
Varför ska hon flirta med andra killar när hon har ett förhållande??????
Varför ska hon ha bekräftelse från flera killar?
Nää jag skiter i det nu, hon kan få sin bekräftelse från så många hon vill, hon får det inte mer från mig.
Sen får hon och ni se det som en hämd, det gör mig inget. Jag vill inte komma i andra hand... om det är så att hon kanske lär sig något av det, kanske jag med för den delen så är det bra.
Jag behöver inte mer än en kvinna i mitt liv som talar om för mig att hon älskar mig och gör mig glad, varför ska den jag lever med behöva bekräftelse från mer än en man?????

Så käns det nu i allafall.

kanske skulle du gett henne mer uppmarksamhet istallet for att hon skulle behova soka den pa annat hall. dessutom tycker jag att lite smaflortande kan krydda ett forhallande, sant har jag inget emot, men nar det galler att halla kontakt med folk man traffar pa krogen/konferens el dyl i annat syfte an jobb, na dar gar gransen.
tank pa era barn istallet for pa dig sjalv. jag vet att det later som att jag tar din fru i forsvar och det gor jag val axa, men bara till viss del. jag tycker att du resonerar omoget. ni kan losa era problem tex med hjalp av familjeterapi. det tycker jag att ni bada ar skyldiga era barn.

SYL:
"kanske skulle du gett henne mer uppmarksamhet istallet for att hon skulle behova soka den pa annat hall."

Jag tror man ska akta sig för att göra såna uttalanden när man inte känner personerna och inte vet hur deras förhållande är/har varit. En del människor söker bekräftelse på flera olika håll om de så får 1000% uppmärksamhet av sin partner/fru/man.

Hur saker står till på riktigt i det här fallet kan bara Candia själv svara på. Det är bara han som har 100% insyn i förhållandet.

Tror det är rätt beslut för er att separera. Om inte annat för att ni båda och barnen skall få lugn och ro och frid i sinnet så småningom. Det blir nog bäst för er båda. Gå vidare, finn nya partners som ni är mer kompatibla med, och gör det bästa ni kan för barnen.

menade bara att ibland ar det bra att forsoka se saker ur andra perspektiv an sitt eget.