Peppningstråd för oss sjukskrivna

Ska svara själv först då...

1. Varför är du sjukskriven?
Pga panikångest och stress

2. Hur länge har du varit sjukskriven?
Sedan i påskas

3. Får du någon typ av hjälp/stöd?
Går på KBT för panikångest och emetafobi (spyfobi). Sjukgymnastik pga mångårig värk i rygg osv. Stöd hos en personlig vägledare när det gäller jobb och arbetsprövning. Kiropraktor för ryggen samt läkare när det gäller sjukskrivning.. Tror jag fick med allt :)

4. Arbetstränar du? (rehab)
Arbetstränar inom barnomsorgen sen oktober men börjar en ny arbetsträning på skola efter nyår fram till april.

5. Hur ser du på framtiden? Vad vill du göra?
Jag vill inte tillbaka till min förra arbetsplats som var inom hudvård. Är sååå trött på serviceyrket. Jag vill jobba med barn ett tag, bli fri från min fobi, kunna leva med panikångest och få ordning på träning och all värk. Må bra helt enkelt ;)

6. Dina "pepp-tips"?
Ge inte upp! Man måste ta för sig. Allt stöd jag har fått har jag ordnat själv. Tyvärr är det ingen som ordnar saker åt en. Man måste vara stark fast man är sjuk. Gör saker du mår bra av och som är din egen tid fast du t.ex. har barn eller sambo/man. Motionera och ät bra kost. Njut av dagen och av stunden! Ta tillvara på de ljusa stunderna. Tänk inte för mycket på det som varit utan gör det bästa av dagen.

Kram /Felicia

Ingen fler som är sjukskriven och vill vara med?

Vill starta en tråd för oss som är sjukskrivna och ev arbetsprövar/tränar.

1. Varför är du sjukskriven?
Utmattningsdepression

2. Hur länge har du varit sjukskriven?
Ca 10 mån

3. Får du någon typ av hjälp/stöd?
Ingen hjälp

4. Arbetstränar du? (rehab)
Ingen arbetsträning eftersom jag sagt upp mig från jobbet som gjorde mig sjuk.

5. Hur ser du på framtiden? Vad vill du göra?
Jag vill arbeta med sådant jag gjorde innan, dock utan att låta folk trampa på mig och utnyttja mig denna gång.

6. Dina "pepp-tips"?
Bättre och bättre, dag för dag!
Man kan väl säga att ena dagen mår man rätt bra och nästa, inte så bra. Men det går framåt. Får inga panikångesattacker längre. Så mitt "pepp-tips" är väl att man inte ska grotta ner sig i problemen, för det kommer att lösa sig så småningom. Jag har i alla fall lärt mig mkt om mig själv under denna tid.

Norrbottensbrud

Vad tråkigt att du inte har någon som helst hjälp. Känner du inte att du behöver det?

Detta med utmattningsdepression verkar vara mycket vanligt tyvärr. Jag är så oerhört känslig..börjar gråta för minsta lilla.

Hur kom du ifrån detta med panikångesten då? Jag får ofta panikångest pga min spyfobi. Tror att jag ska kräkas när och hur som helst fast jag inte kräkts på ca 3-4 år... Är extremt rädd för det.

Kram på dig.

/Felicia

Bra idé!

1.Panikångest, depression

2.Snart 2 år...

3. Går och har gått hos kurator i snart 2 år. Äter antidepressiva.

4.Har försökt arb.träna men det går inte så bra, får panikångest bara av att komma in på jobbet. Cheferna har visat noll förståelse, har aldrig heller blivit bjuden på nåt event på jobbet ( stort företag) tex julfest, kick off osv..
Sist jag försökte arb.träna gjorde sig min chef lustig över det, kallade det för en massa olika saker "hålla handen" "hänga i kjolstyget"...som att det inte känns jobbigt redan..

5.Har sökt floristutb. men fick tyvärr bara reservplats. Håller på att utbilda mig till medium..men det är en lång väg att gå...särskilt innan man kan leva på det (om jag nu kommer kunna göra det..)
Vet inte vad jag ska göra om jag inte kommer in på utbildningen :(

6. Jag har börjat på yoga och känner att det verkligen är som alla säger man mår faktiskt mycket bättre av att röra på sig.

Annars så tro jag att allt händer av en anledning, jag skulle inte haft de insikter om mig själv idag som jag har om jag inte blivit sjuk. Det är jobbigt nu men du kommer komma ut på andra sidan- visare och starkare och med en väldig empati för andra som mår dåligt.

Oj, det blev lite långt...jättebra det här, skönt att få kontakt med andra som är i samma sits.

Kram på er! / Elsa

The Angel: Min panikångest gick över när jag fick vara hemma och vila. Hade en massa fysiska symptom som allt eftersom månaderna gick, började ge med sig, liksom ångestattackerna. Har nog min sambo att tacka för väldigt mkt. Han stannade hemma med mig den första tiden. Har också en mkt bra läkare. Han kan dock bara rekommendera privat psykolog som kostar mkt pengar. Kan inte få hjälp från FK och den allmänna psykiatrin är ju inte att tänka på eftersom de inte tar in så "lätta" fall som mitt.

Elsa-Lee: Jag tror också att saker händer av en anledning. Är på ngt sätt glad att jag så tidigt i mitt liv insett vad som äar viktigt för mig. Och att det här med att göra karriär inte får kosta hela ens liv.

1. Varför är du sjukskriven?
Långvariga problem med nacke och axlar

2. Hur länge har du varit sjukskriven?
4 mån i våras, nu från nov men till och från under flera år

3. Får du någon typ av hjälp/stöd?
Har fått bra hjälp av min läkare som hjälp mig att komma från jobbet som orsakade min värk.

4. Arbetstränar du? (rehab)
Nej

5. Hur ser du på framtiden? Vad vill du göra?
Funderar på att utbilda mig inom något annat. Har provat efter 10 år på montering , provat att jobba som personlig assistent, nått jag trivs jätte bra med.Tyvärr så fick jag problem igen efter att jag fick jobba hos en annan brukare än hos den jag började med. Han är mycket tyngre att jobba med så nu e det värre igen. Måste kan ske prova nått annat yrke igen :(

6. Dina "pepp-tips"?
Försök tänka positivt trots allt som är jobbigt, tänka på dom dagar man mår lite bättre..kan vara svårt då man gärna gräver ned sig och bara ser det onda..

1. Varför är du sjukskriven?
Har en halssjukdom som gör att jag måste opereras flera gånger per år (var 6:e till 8:e vecka) och på grund av dem har jag fått ärrbildningar i halsen som gör att jag har andningssvårigheter (har en trackeostomitub, så det underlättar)

2. Hur länge har du varit sjukskriven?
För många år... sjukbidrag

3. Får du någon typ av hjälp/stöd?
Nej, inte direkt, eftersom det inte är en sjukdom man kan bota eller underlätta med stöd/hjälp.

4. Arbetstränar du? (rehab)
Nej, har provat några gånger, men systemet funkar inte in på min sjukdom. Allt hänger på väder och temperatur och det tycker F-kassan inte är viktigt, så de gav upp på mig, fast jag skulle orka jobba - fast med eget schema - när jag orkar.

5. Hur ser du på framtiden? Vad vill du göra?
Svår fråga, eftersom det jag vill göra är att bli frisk, men det finns inte riktigt i läkarkårens himmel. Däremot är jag ingen deppig typ som ser allt i mörker, för jag har andra kvaliteter som jag kan utnyttja istället. Jag kan tänka mig att jobba frilans, under mina egna förutsättningar och göra det jag tycker är kul och klarar av. Gäller bara att hitta rätt uppdragsgivare.

6. Dina "pepp-tips"?
Uj, svårt det där. För under en viss tid i livet måste man få tycka synd om sig själv. När man sen lessnar på det så har man orken att ta sig upp och anpassa sitt liv efter sina förutsättningar. Det kräver en viss insikt, och det är inte alla som kommer till den (eller ens behöver komma till den). Men främst av allt är att inte tycka synd om sig själv och se sig själv som ett offer i evighet, det drar bara ner en själv i mörkret mer än något annat. Skratta åt dig själv, se dig själv i en skrattspegel och se den komiska sidan av situationen. Skrattet är nämligen en positiv energi, och genom den kan man börja må bättre, även om man aldrig kommer att må 100% bra, beroende på sjukdom. Man blir starkare av positiv energi (som skrattet) och sen går det i en uppåtgående spiral istället för nedåtgående. Positiv energi genererar mer positiv energi.

Mitt motto är: If you see someone without a smile, give them yours.

Det kostar så lite och man mår bra, där innerst inne, trots alla kroppens krämpor och elände. Bara den där sekunden när man ser någon annans ögon glimta till i glädje över ditt leende kan göra deras dag tusen gånger bättre än den var innan, å bara vetskapen om att kunna ha den effekten på andra gör att du själv mår bättre.

Ge dig själv ett leende i spegeln också, det funkar! :)

Petra

Var det någon som såg programmet "Debatt" på SVT om sjukskrivningarna i landet?

Jag blir så arg så jag nästan kokar! Jag förstår inte hur man som läkare (FK:s läkare i detta fall) kan förutsätta att alla människor luras!

Håller med dig Cyberpet om att det måste få ta tid, när man "tröttnar" på att gå hemma så är man väl förhoppningsvis redo att ta sig ut i den stora världen en stund i taget. Men man måste nog låta det ta tid, annars trillar man snart dit igen... Svarar mer när jag har mer tid, har börjat plugga så jag ska kunna byta branch!