Vet inte vad jag tror. Jag har en känsla av att det inte är slut när kroppen dör. Jag får en känsla av att själen på något sätt lever vidare. Men hur vet jag inte.
Den som lever får se, brukar man ju säga. Men man får väl vända på det då och säga "när vi dör får vi väl se" :D
Petra
Det där med energin är intressant. Om man tänker vidare på spöken och sånt (okej, jag vet att detta är lite flummigt) så kan det ju förklara varför man uppfattar dessa spöken. Det är nog en energi som är kvar i den gamla omgivningen. Själ eller energi, det kan nog vara samma sak.
Lustigt också att du nämner den där ändrade känslan av energin i rummet hos någon som avlider. Många som varit med när nära och kära dött säger samma sak. Det blir bara et skal kvar, men energin flyter omkring på något sätt. Kanske är det så vi uppfattar allt omkring oss, bara energier, positiv och negativ, och att den energin som finns hos den som avlider fördelas mellan dem som är i rummet, eller kanske förenar sig med den stora världsliga energin, i hela universum.
Jag läste nyss Angels and Deamons av Dan Brown och där berörs en intressant sak när det gäller just vetenskap och religion. Det går faktiskt att tro på vetenskap och vara religiös/andlig också. Inget motsätter det andra. Frågan är ju bara vad himlen verkligen är isåfall, om det är en stor massa av energi eller om det är något mer som vi människor kan sätta ord på, dvs en slags edens lustgård där alla är friska och fria från plåga och ålderdom.
Petra
