• chiqitita

    Fler som inte kan med sina svärföräldrar?

    Jag undrar om det finns fler där ute som har svårt för sina svärföräldrar och hur ni handskas med detta??? Jag har otroligt svårt för min mans familj och tycker inte ens om dom som människor. Dom är väldigt kontrollerande, kritiska och själviska. Jag försöker att inte blanda mig så mycket med dom, men min man har den här drömbilden av att vi alla ska komma överens och blir så arg och tjurig när jag visar minsta ovilja att göra det. Jag tänker att jag kan låta honom ha sitt förhållande till dom, men lämna mig utanför. Det har fungerat i ett par år. Men nu har han kommit till den punkten där han blir sur för att jag inte ens frågar om dom eller plockar upp telefonen om dom ringer. Men jag vill inte bli inblandad i deras drama. Det är liksom alltid nåt som händer runt omkring dom. Men min man kommer aldrig att se det från min synpunkt eftersom det är hans föräldrar. Dom kan vara hur knäppa som helst, men det är ju hans föräldrar och han är på sätt och vis hjärntvättad. Eller så väljer han att inte se vissa saker. Men hur gör man om man måste spela att man bryr sig, när man egentligen inte gör det? Är det nåt man måste göra när det gäller sin mans föräldrar?

  • Svar på tråden Fler som inte kan med sina svärföräldrar?
  • Mrs. Robinson

    Jag forstar exakt vad du menar Chiquitita..

    Jag tycker att det ar jattesvart med hans foraldrar och syskon, jag gillar dem inte alls. De verkar inte ha nagot problem med mig, och i borjan gillade jag dem, men sedan nar jag larde kanna dem sa gillade jag dem inte som manniskor. Natrurligtvis vet han inte om nagonting, jag fattar sjalv hur jag hade reagerat om det hade varit tvartom. Men han marker ju att jag inte ar lika engagerad att halsa pa varje helg, late dem passa hunden eller vad det nu kan vara.

    Sa, jag undrar ocksa, ska man bara latsas att man gillar dem och man tycker att det ar trevligt nar de kommer over eller vi aker dit. Den senaste tiden har jag borjat hitta pa ursakter att inte folja med, och de borjar ju forstass undra, vilket jag skiter i, men Tom undrar ju ocksa. Vet inte heller hur jag ska hantera det.

    Dessutom overgoder de hunden varje gang vi ar dar sa att hon ar dalig i flera dagar. Vi har sagt till, men de behandlar henne som att hon vore ett barn. Jag bavar for nar vi far barn.....

  • elolinon

    hej chiqitita!

    välj "sök inlägg", sök på "svärföräldrar" och du garanterat får mycket att läsa. :)

  • miramir

    jag tycker betydligt bättre om mina svärföräldrar än mina egna föräldrar, kan gifta mig med den här mannen och få hans föräldrar på köpet. har tyckt mindre om mina ex svärföräldrar men aldrig direkt ogillat dem, bara känt mig lite obekväm i deras närvaro ibland.

    min pojkväns föräldrar behandlar mig som en dotter vilket ibland känns lite konstigt, efetrsom vi bara varit ihop i 6 mån. sist jag var där gav hans mamma mig ett vackert och dyrbart smycke som hon haft som ung, som hon nu ville att jag skulle ha. om jag inte vetat att den här mannen är min m2b skulle jag aldrig ha tagit emot smycket..

    menade inte att salta dina sår, trådstartaren... Hur länge har ni varit tillsammans? Ibland blir det bättre med tiden, när man lär känna dem bättre osv, ibland inte.. min mor förstår sig aldrig på min knepiga farmor tex.. och min stackars pojkvän har ju mina föräldrar att dras med - och det är en riktig smäll det

  • Lill Anna

    Jag sa upp bekantskapen med svärmor för 4 år sedan.. Svärfar har jag också svårt för, han är så tyst och osocial. (till skillnad från mig).
    Sambons syskon är jag inte så himla kompis med heller, förutom sambons lillebror (ett år yngre än mig), det är min extrabror och jag älskar verkligen honom.. Vi kommer jättebra överens och kan umgås utan sambon.

    Tycker inte man behöver ha någon speciell relation med sina svärisar, utan göra vad man känner för. Det är ju viktigt att det känns rätt då man umgås, och så är det ju med alla människor.

  • Mrs. Robinson

    Jo visst Lill Anna

    Men precis som med sina grannar sa valjer man inte sina svarforaldrar. Man maste ju hela tiden se till sa att alla ar nojda och glada, och jag tycker att det ar skitjobbigt att bli indragen i deverse draman.

    Jag bavar redan for Julen da Toms bror kommer hem och vi nmaste umgas....brrr...

  • Lill Anna

    Måste man verkligen se till att alla är nöjda och glada då man själv mår dåligt av det?

  • Mrs. Robinson

    Na, det "maste" man naturligtvis inte, men for husfridens skull

    Forstar du vad jag menar?

  • Lill Anna

    Jo det är klart, men är det inte så att man kan komma överens med sin sambo/make att inte behöva umgås mer än absolut nödvändigt med de man inte gillar?

  • marianne

    Hej,

    Vad glad jag är för den tråden! Glad är kanske inte rätt ord men det känns skönt att se att man inte är ensam om det.
    Jag har ingen direkt konflikt med mina svärföräldrar men jag känner mig fustrerad ibland efter de helger vi har hälsat på dem. Jag har inget problem med svärmor direkt. Hon är väldigt snäll.
    Nej. Jag har mest problem med min svärfar. Jag vet inte om vi kan kalla det för problem därför att vi grälar inte men vi pratar inte med varann heller. Det känns som om han inte accepterar mig för den jag är. Jag har känt mig också väldigt nonchalerad av honom i vissa tillfälle. Han beter sig på nåt sätt som gör att jag ofta känner mig utanför.
    Nu har jag bestämt mig för att ta upp problemet direkt nästa gång jag känner att han (svärfar) nonchalerar mig igen. Dessutom behöver jag inte vara med varje gång min man vill hälsa på dem. Jag tänker ta lite avstånd från dem men detta behöver inte påverka hur min man och hans närmaste umgås. Det är i alla fall mitt sätt att hantera det. Nu vet jag inte om det är den bästa.
    Ha det så bra!

  • Genus

    Chiquitita: du behöver inte alls tycka om hans föräldrar. Däremot är det väl lämpligt att du är artig och korrekt på samma vis man är mot främlingar man ändå inte har en egentlig relation med? Då kan ju ingen beskylla dig för otrevlighet precis, om de inte är varma och fina mot dig har du ju ingen anledning att "kasta pärlor för svin" så att säga. Att din man blir sur över detta beror nog på att han indirekt tycker att du kritiserar och ratar honom när du inte godkänner hans familj. Säg detta till honom rent ut och tala om för honom att man inte kan tvinga fram känslor hos folk så vida man inte vill ha falska människor kring sig. Han kan däremot kräva att du inte är oförskämd eller otrevlig om du inte har en direkt konflikt med föräldrarna vill säga. Man måste låta folk ha sina relationer i fred och inte tvinga sig på med pekpinnar om hur man ska känna och tycka. Däremot kan han möjligtvis lägga undan de rosafärgade glasögonen angående sin egen relation med dem. Men du, Chiquitita, i din tråd om att din man smugit med en porrfilm framstår du själv som ganska kontrollerande, milt sagt, kan det inte vara så att du projicerar och irriterar dig på egenskaper du har själv, fast hos andra? Om din man är uppvuxen med kontrollerande föräldrar kanske ha omedvetet sökt sig till dominanta tjejer och upprepar sitt "lilla-barn-mönster" där du blir hans nya "förälder"? Människor som vuxit upp som han brukar vilja ha saker för sig själva, en egen värld och ett eget utrymme som inte kan invaderas. Han kanske vill ha lite space kring sig? Förmodligen kommer han att blåneka om du frågar honom om det förhåller sig såhär, det mesta sker på omedveten nivå. Försök bara se till att du inte blir hans förälder. Du skriver ju att du "kom på" honom med filmen. Låter som om du vill kontrollera honom tycker jag.//G

Svar på tråden Fler som inte kan med sina svärföräldrar?