Min sambo har varit otrogen(långt)

ville bara tillägga att vara tacksam för att du har en så fin och förstående killkompis.dom är jättebra på att lyssna och förstår saker ur ett annat perspektiv.

Åååh! Jag blir så förbannad att jag får handsvett! Självklart ska du lämna honom. Vilket jä*la svin! Låt ingen behandla dig så! Du är värd så mycket mer än att nån ska gå bakom ryggen på dig - vilket jä*la hån!!!

och till Moonwater 77 vill jag bara säga: hur kan du föreslå att det tar två för en tango?? Visst kan otrohet bero på relationsproblem, men det kan också bero på problem hos den som är otrogen. och att säga att tjejen ska ta ansvar är ju helknäppt! Hur mycket problem man än har så får man inte såra nån så!
Om det är killens sätt att lösa ett problem är det bara ännu en anledning att skicka´n!!!

Egentligen har ju kompisarna ingen rätt att döma...det är ju inte dom som ska leva tillsammans med din kille.
För 18 år sedan var jag tillsammans med en kille som var otrogen med min bästa väns syster.Det pågick under lång tid...när jag äntligen fick veta det gjorde jag slut.Ett tag senare blev vi ihop igen men det funkade bara ett par månader sen var han tillbaka i sina gamla gängor igen...det tog mig ett halvår att komma över den besvikelsen.Men jag fick mycket stöd av min bästa killkompis.Han var fantastisk och lärde mig lite mer om hur män tänker: om otrohet,kärlek, förhållanden med mera.Dom tar lite lättare på livet och saker och ting än vad vi kvinnor gör,dom ser det kanske inte som ett brott att flörta runt lite medans vi kvinnor gråter floder när dom beter sig så...
kämpa vidare med din kille, visa att du verkligen litar på honom den här gången.Då är chanserna större för att ert förhållande ska lyckas.

Har man en bestämt att amn har ett fritt förhållande är det väl absolut ok, men om man vill leva troget så fattar jag inte varför det skulle vara ok att killen flirtar runt. Och att vi gråter floder är ju för att vi blir svikna. Det är ju inte oss det är fel på... Nä, jag tycker inte du ska ge honom en massa chanser. Du kan ju inte lite på honom nu, det får han isf förtjäna!

sidari

Så du har också en förstående killkompis..de är bra att ha. Jag känner själv att jag måste ge honom en sista ärlig chans att få ordning på det hela. Om jag inte skulle lita på honom alls, så vore det väl ingen idé ens att försöka igen. Jag är väl medveten om riskerna, men är alltså inte "rädd" för att han ska göra något sådant igen. Han vet hur jag tänker, så varje dag ger han ju mig massor med bevis på att han verkligen är en annan man. Jag ångrar verkligen inte att jag tog denna andra chans med honom. Jag har aldrig tidigare känt mig såhär älskad och uppskattad som jag gör idag. Jag vet att tilliten till honom inte är 100% okej idag, men det kommer det att bli med tiden.

Lycka till - ibland lönar det sig att ge en person en andra chans!

Jag är ledsen för eran skull att ni måste genomlida detta. Det är väl inget nån av oss andra vill genomgå direkt. Och jag kan tänka mig att det måste hugga lite extra när man får veta att det är en man han har varit otrogen med.

Men jag tycker det är väldigt fel att vi andra skall sitta här och tycka si och så. Jag säger idag att jag aldrig skulle ta tillbaka min man om han var otrogen mot mig men när jag väl råkar ut för detta (om jag nu gör det, vilket jag inte hoppas) så vet jag inte hur jag reagerar. Det går ju inte att sitta och säga till andra hur dom skall reagera och inte lita på nån igen. Det är ju upp till var och en, och vad man är för person.

Jag och min sambo har levt ihop lyckligt i ungefär 5 år. Vi har verkligen haft ett perfekt förhållande, både enligt oss själva och alla andra. Sen i somras berättade han att han hade fallit för en annan. Det är en lång historia som jag inte orkar ta upp. Inget har hänt mer än kramar...som tur är. Men det var känslor inblandade. Men han ljög i alla fall flera gånger även när jag trodde att allt var bra. Nu vill jag inte vara en sur flickvän, men mycket är faktiskt den andra tjejens fel. Hon respekterade aldrig min sambos önskan om att hon skulle hålla sig borta och det har ju också slitit.

Men det jag vill få sagt är till alla er som säger att man måste dumpa sin pojkvän/sambo/man när han gör något sånt här.

Jag har fått det berättat för mig hela sommaren. Till och med från svägerskan och svärföräldrarna. Men det är inte så himla lätt!!! Det är betydligt svårare när man själv är i situationen. Jag hade förmodligen också sagt åt min vän att lämna om hon hade råkat ut för detta. Men nu vet jag hur svårt det är och det går inte att säga till någon att "Du måste lämna honom, det förstår du väl själv. Han förtjänar inte dig...bla bla bla."

I vårt fall så har vi aldrig bråkat. Kinkiga har vi väl varit, men inget stort. Vi har tyckt lika om det mesta. Haft samma framtidsplaner m.m. Vi har helt enkelt varit enormt lyckliga med varandra. Och det vet jag att min sambo också tycker. Det berättar han hela tiden.

Det jag vill säga är bara det att säg inte till någon att hon måste dumpa honom. Det är så lätt för er som inte har varit drabbade, att säga det. Men det är inte lätt när man är en del av det som händer.

Hej igen!

Vad många av er skriver här, har jag själv tyckt innan. Jag har ALLTID sagt att om min kille skulle varit ortogen mot mig så skulle jag gjort slut direkt. Utan tvekan!!
Detta har jag sagt för att jag aldrig har varit i denna situationen som jag är i nu.
Så jag blev verkligen själv förvånad när jag inte reagerade så som jag trodde att jag skulle göra. Men nu är det som det är, jag har reagerat på detta sättet och då får jag agera utifrån det.

För att göra en jämförelse så tror jag att alla kan hålla med om att om ens kille skulle misshandlat en, så skulle det inte funnits någon som helst tvekan om vad man skulle göra. Lämnat honom så klart!
Så tror jag att de kvinnor som blir/har blivit utsatta för misshandel oxå tänkte innan det hände dem.Endå stannar de kvar. Korkade kvinnor tänker vi.
Men saken är så att man kan aldrig vet hur man kommer att reagera förren man är i situationen själv!!!

För mig gäller inte "ordspråket" en gång otrogen alltid otrogen. När jag var yngre 16-20 års ålder var jag otrogen mot alla jag var tillsammans med. Hade ett förhållande på över två år, där jag var otrogen ett flertal gånger. Varför? Ja, det kan man undra. Jag sökte väl bekräftelse på andra håll om jag kände att jag inte fick det från min kille. Många säger att man inte kan jämföra det, man var så ung då.....men det är väldigt många som håller ihop sen väldigt tidig ålder om man tänker efter.

Har genom årens lopp mognat och har seriösa förhållande bakom mig där jag inte var otrogen, och idag skulle jag inte ens tänka tanken.
Jag håller med om att It takes 2 to tango, det är inte bara ens fel om ett förhållande knakar i fogarna. Men man har alltid ett val, de flesta val vi människor gör här i livet påverkar oss resten av livet. Därför är det viktigt att tänka på det. Det var inte mitt fel att han var otrogen, jag tvingade honom inte till det. Men....jag är lika skyldig som han när man har en svacka i förhållandet. Men valet var hans!

Jag kan inte påstå att kan kryper för mig, han är fortfarande han, men det han säger och gör är att han tänker göra allt för att vi ska få det bra igen. T.ex att gå till psykolog. Men för den sakens skull betyder inte det att han lyder min minsta vink och överöser mig med fina presenter, pussar mina tår osv. Men visst är han extra snäll mot mig. Gränsen mellan att krypa och försöka få allt bra ingen kan vara tunn. Jag vill ju verkligen inte vara någon översittare och trycka till honom så mycket jag kan, det löser inga problem.

Jag är väl inget jättefan av Dr Phil, men en sak som jag ofta tänker på som han har sagt är detta: Att när det knakar i ett förhållande, så är det ENDA rätta att vända sig inåt - mot varandra - för att reda ut problemen.

It takes 2 to tango, men båda måste vara beredda att ta danslektioner när det behövs!

Alltså, ni hade säkert något ni behövde jobba på egentligen som han "löste" genom att jogga i spenaten (danskt uttryck... visst är det bra?! Men åter till ämnet). Ni kanske var i ofas eller nåt, vad vet jag. Men nu har ni två problem; det ni hade innan och att han var otrogen.

Pixelkarre, jag tycker du låter väldigt klok och stark. Om ni nu, med hjälp av psykolog, kan komma överens om hur ni ska hantera problem nu och i framtiden, så tycker jag inte att jag eller någon annan kan säga att du "borde" lämna honom. Du känner honom bäst och om ni lyckas bygga upp förtroende emellan er igen så är det så.

Jag vet inte om jag gav något råd här egentligen... men LYCKA TILL och jag tänker på er!

Vet inte vad jag ska säga, eller vilka råd jag ska ge. Ni måste bara utgå från er själva, och fundera igenom ert förhållande.

Många kramar, T

plainol
Tack för att du tycker jag verkar klok och stark =) Känner mig inte riktigt lika klok och stark nu, som innan. Men jag märkte också att när jag läste andras reaktioner här, då tänkte jag verkligen själv efter hur jag tänker nu jämfört med innan detta hände mig. Jag dödade mina egna myter, kan man väl kalla det.

Har hela tiden lyssnat på mig själv i allt detta, som tur är, är det ingen av mina/våra vänner som sagt till mig att dumpa honom. För det finns ju ingen som är generellt rätt eller fel, det som känns rätt för en människa, känns fel för en annan.

Tack alla ni andra som oxå har kommit med kommentarer. Jag ser faktiskt vissa saker lite klarare, även om mycket fortfarande är väldigt kaotiskt.

Ha en mysig helg!
*kram*

Angående "It takes 2 to tango" kan jag säga att det stämmer när det gäller förhållandet men inte otroheten. Den parten som bedras har ingen skuld alls.

Kram

Hur Du vill göra vet bara Du, men om Du vill satsa vidare finns det nog inga alternativ än att till varje pris försöka återfå tilliten till den andre (enklare sagt än gjort) annars är man nog i samma ruta ganska snart igen...

Hoppas allt går bra.

Varför jag egentligen skriver är mer att jag reagerade på vad Sidari skrev. Jag är med på att grabbar (åtminstone många) kanske har lättare att särskilja sex från andra känslor men det är oxå allt. Jag har en del grabbkompisar som jag kan prata om det mesta med. Samtliga av dessa + min pojkvän då tycks faktiskt ha samma syn på otrohet som jag själv - det ÄR fel - ingenting att ta lätt på menar jag.

Det är nu ingenting som säger att ingen av dessa någonsin kommer att vara otrogen, men jag tror att man gör det väl lätt för sig om man tror att män ser lättare på detta med att hoppa över skaklarna än vad kvinnor gör - det är nog lika. Eller för att citera min gamle far - alla dessa otrogna män - vem f.n är de otrogna med? Rimligtvis borde det ju finnas lika många otrogna kvinnor därute...

Har verkligen svårt att förstå hur man kan bete sig så när man planerara att gifta sig!Att man är otogen när man är 16 år och fortfarande ett barn är en sak.

Själv tycker jag att pålitlighet är en grundsten i ett seriöst förhållande. Däremot är ett öppet förhållande en variant om man faktiskt vill leva lite som man vill, och då är båda metalt förberedda på det också. Om bara en ska välja sig den friheten är det fruktansvärt kränkande mot den andra! Nej, jag skulle se det seriösa förhållandet avslutad efter en sån här grej!Och jag tror inte på att den som kan tänka sig att göra så här i ett seriöst förhållande en gång plötsligen ändrar sig.

Skulle vara intressant att fråga honom om han kanske vill ha ett fritt förhållande, bara för att se hans reaktion..

Caitline

Bara för att man är otrogen en gång, behöver det inte betyda att man gör det igen. Det finns massor med människor som varit otrogna 1 gång men sen aldrig mer.

Man kanske inte kan förstå allt som alla gör hela tiden. Men en smula empati och verklighetsförankring kan göra att man inte alltid ser allting i svart eller vitt. Människor gör misstag. En del små misstag, andra stora.

Pixelkarre. Jag tycker ni verkar försöka lösa problemen på ett bra sätt.

Visst tog det lång tid innan han berättade, men han verkar ju ändå vilja vara ärlig och berätta det innan ni gifter er så att du får välja vad du vill att ni gör åt saken.

Anna-Maja:
Killen har ju inte varit otrogen en gång, utan under en period med upprepade träffar,samtal,mail,sms!Det är ju knappast frågan om något misstag och han har haft många långa dygn att fundera över sitt handlande. Hade han varit jättefull och gjort det en enda gång,är det ingen ursäkt men man kan ev. se det som ett misstag.Som jag ser det, älskar man sin partner skulle samvetet knäcka en totalt efter EN kväll.Upprepade träffar tyder på total respektlöshet och avsaknad av empati för den man lovat sin kärlek.

Önskar bara Pixelkarre lycka till!Men tänk efter om han verkligen är värd att må dåligt och gå till psykolog för. Det finns massor av trogna ärliga killar där ute, och kanske skulle du må bättre att iaf göra ett uppehåll istället för att genast försöka svälja all förnedring och skam du känner.Kom ihåg att det inte beror på dej och att du är värd bättre.Ta ingen skit helt enkelt!

Jag har varit i en liknande situation. Jag gjorde först inte slut för att jag inte orkade och sedan för att det kändes så overkligt och jag mådde dåligt och till slut så började det blekna och min kille skämdes som en hund för det som hade hänt och ångrade sig verkligen.

Jag sa alltid att jag skulle göra slut på direkten om killen var otrogen, men det gjorde jag inte! Man vet aldrig hur man ska reagera förrän det verkligen händer.

Vi var ihop i flera år efteråt och det var inte otroheten som gjorde att det blev slut. Vi hade andra problem som jag inte orkade stanna för att lösa.

Jag kunde aldrig längst in i hjärtat förlåta, men hade det inte varit för andra omständigheter så skulle det nog aldrig ha tagit slut pga otroheten iallafall.

Jag kan med 99% säkerhet säga att han inte var otrogen mot mig efter den gången. Det var som att han verkligen bestämde sig efter det. Däremot var jag otrogen senare, innan det blev slut.

Jag skämdes för att jag stannade och berättade bara för en kompis om vad som hade hänt.

jag tycker att du är stark som stannar och jag tror att det går att lösa om båda verkligen vill. men, borde inte han också gå till psykologen själv för att reda ut varför det hände e.t.c?

Litet tips på vägen...Fall inte hämdotrohetsfällan! Ja inte om du inte vill att det ska gå åt skogeniallafall!

*kram* Från Maica

Hej! Jag har oxå råkat ut för det här tyvärr - för tre månader sedan fick jag reda på att min sambo/fästman varit otrogen för ca 2 år sedan, alltså ett år in på vårt förhållande,,,, jag blev helt knäckt... vi har dock bearbetat det och är fortfarande tillsammans och förhållandet e bättre!! men självklart e det svårt.. jag litar inte på honom utan det jobbar vi på och självklart e man sårad... vill du veta mer kan du maila!!!