vad ska jag göra????

Hejsan!

"Folks ögon" är inte så viktiga, jämfört med dina egna ögon. De som oroar sig för unga mammor, oroar sig ofta bara för att många relationer hinner spricka medan barnen växer upp, men ni verkar ju stabila som få, så bekymra dig inte för det.

Och förmodligen klarar du av det, de flesta växer med uppgiften. När man är mogen för det är individuellt. Du kan mycket väl vara det, fastän inte jag var det.

MEN du ska inte skaffa barn om du inte vill. Du verkar på nåt sätt (i ditt korta inlägg) mer fokuserad på studierna just nu. Ni har ju faktiskt gott om tid på er, då naturen är så orättvis så att pappan har längre tid på sig, och du är rätt ung.

Å andra sidan kommer tiden aldrig att vara perfekt. Nån gång kommer en tidpunkt när det är dags att hålla för näsan och hoppa, bildligt talat.

Det går att plugga och skaffa barn. Jag har inte gjort det själv men några kursare till mig har fått barn medan de studerat. Du kan ta ett års mammaledigt efter det du fått barnet och det behöver inte stämma helt överens med terminerna (beror lite på vad du pluggar) utan du får hoppa på kursen där du lämnade den året innan. Eller lite kortare eller längre, det beror ju på hur det passar från alla håll. Har du 10 poängskurser så delar de ju terminen i två fint. Om/när du blir gravid medan du studerar kan du prata med en studievägledare om hur det bäst passar att vara ledig. När ni väl har ert barn och du börjar plugga igen så får din man vara beredd på att passa barnet extra mycket kring tenta plugg och sånt. Allt är möjligt, känn bara efter att det känns bra för er båda.

Ja, visst GÅR det att plugga och skaffa barn, men det är tufft! Nu kommer du kanske inte att leva det traditionella studentlivet i och med att du redan är gift och jag antar att din man jobbar så då blir de ekonomiska problemen mindre. Som Cinnamon skrev så måste han verkligen vara på det klara med vad som krävs av honom för att du ska klara dina studier.

Pratade ni inte om detta innan ni gifte er?

Det kan nog vara bra att vänta med ett beslut tills du har provat på studierna (så du vet exakt hur krävande det är och om du är villig att avsätta tid till att skaffa barn).
Jag tycker att det låter som om du är lite tveksam och kan tänka dig att skaffa barn bara för att han tycker det är dags.

Förlåt om jag låter negativ, men själv var jag verkligen inte redo för det när jag var 19 år. Men självklart förstår jag att det är olika för alla, och jag tror säkert att Du klarar av det (man har ju liksom inte ngt val när man står där) och det finns många bra unga föräldrar.
Jag tycker att du skall lyssna minst lika mkt till ditt hjärta och din vilja som till din mans vilja. Både du och han har ju valt att gifta er med en person som är ganska långt ifrån er själva åldersmässigt - och då har ni ju säkert båda varit inställda på att ni kan komma att få kompromissa. Om han skulle vara 36 när första barnet föds tycker jag inte alls låter speciellt farligt, och du är ju isf fortfarande väldigt ung vid det laget (22).

Jag tycker att ni kan vänta. Varför skulle du behöva försaka dina studier, bara för att han tycker att han skulle vara för gammal om 3 år?? TRE ÅR!! Det är väl inte så mycket? Att vara 36 år gammal när man får barn är inte heller gammalt, inte numera.

Jag håller med dem som skriver att du ska börja plugga först och känna efter hur svårt det är. Vet många småbarnsföräldrar som pluggar, men det krävs diciplin och ork.
Dessutom får du räkna in att ni troligtvis har sämre ekonomi när du pluggar än när du sedan kan arbeta.
Vet att ekonomin inte är allt och jag vet ju inte vilka ekonomiska förutsättningar ni har, men tänk på att även sådant som föräldrapenningen påverkas.

Visst kan åldersskillnaden ställa till det i sådana situationer, men försök kompromissa för ingen av er har rätt att "bestämma" på den andras bekostnad.

Bimbim: Vår ekonomi förändras ingenting från nu då jag inte tjänar ett dugg. när jag pluggar får jag studiebidrag= inget att hurra för. Men jag kommer att få mer pengar om jag sedan bestämer mig för att skaffa ett barn, och jag har då räknat med att ett barn kostar MYCKET.

Tycker ocksa ni ska vänta lite...
De aren man har mellan 20-30 är rätt kul ar och man har manga möjligheter att uppleva saker tillsammans, fa ett bra jobb, resa och helt enkelt ha kul och njuta av livet. Det gör man självklart även om man har barn, men jag tror det är lite lättare utan. Och det är inte heller sa dumt att skaffa lite gemensamma minnen, upplevelser och historia som PAR och inte bara som BARNFAMILJ...

Bade du och han har all tid i världen. Barn kan du fa i ytterligare 20 ar (och han ocksa), men dina "ungdomsar" kommer ju inte tillbaka senare....

Var rädd om dig och lycka till!!!!

Vill DU ha barn nu?
Det är den fråga du måste besvara. och den måste du svara på själv..

*lycka-till-kram* ami