Hur känns det när man älskar någon?

Hej!

Jag orkade inte läsa alla inlägg, men jag förstod att dom har varit bra... :) Men jag tänkte att jag kunde skriva lite om hur jag å min pojkvän haft det...

Vi hade ingen förälskelseperiod som många har i början, det var mest jobbigt och tankar som flög fram och tillbaka... Kärleken e inte blind, men förälskelsen är nog det. Det var jag väldigt osäker fram och tillbaka på om det skulle vara vi eller inte. Men vi bodde långt i från varandra och lärde oss att prata... (telefon) Jag lärde mig att uttrycka alla känslor, hur jobbigt det än var. Ett tag blev jag attraherad av en annan kille.. vilket såklart satte fart på funderingarna ännu mer... men jag talade om det för honom och självklart kan man bli attraherad av andra, men det är bara att säga ifrån med en gång och jag har ofta hört att "gräset är inte grönare på andra sidan". Sen kan man inte bara gå på känslor, de kan flyga hit och dit. Ett förhållande måste oxå bygga på ett beslut.

Sen vill man ju känna att det ska vara rätt också, att bara ha den där "vetskapen" att det ska vara vi. Det hade jag inte men jag bad till Gud om att få den, och plötsligt som bara infann sig den...

Tänker jag logiskt så visst finns det killar jag tycker ser bättre ut än honom, men han passar mig och utseende är ju en väldigt förgänglig bit... men ja tycker han e fin å söt... :)

Å tänk inte att alla har det bättre. Det trodde jag med, men när jag pratade med dem visade det sig att det inte stämde. Många går förmodligen igenom jobbiga perioder, och förhoppningsvis löser det sig sedan.

Det här gav kanske inte så mycket, och långt blev det... men jag hoppas verkligen du "får bli löst från den där knuten" om man kan kalla det så, och ni får gå vidare tillsammans..! :)

kram /Milie