Av och om ”killen som bara vill ha s*x” ? (långt)

Intressant inlägg. Jag måste få fråga lite... :)

Om du vet med dig att du har svårt för att uttrycka känslor utanför sovrummet, har du någonsin tänkt på att pusha dig själv till det onormala och faktiskt göra slag i saken med komplimanger eller en uppskattad liten aktion utanför sovrummet? Om inte - vad är det som tar emot? Är det något hon skulle kunna göra för att göra det lättare för dig?

Jag tror att många killar går förlorat om mycket när de håller inne med komplimanger och uppskattning. Varför? Jo, för om det är något många tjejer verkligen behöver för att vara riktigt lyckliga är det bekräftelse. Och är vi lyckliga och känner oss älskade älskar vi tillbaka mer och blir harmoniska. Det smittar av sig i allt vi gör, och då så klart på mannen vi lever med. ;)

Det behöver inte vara någon storslagen romantisk handling, men småsaker som får oss att känna oss riktigt uppskattade och älskade räcker. Utanför sovrummet i vardagen. Ett sött ord, en komplimang, en välkommen-kram, ett SMS - bara något som får oss att känna att just du tänker på mig.

Om det är något som de flesta tjejkompisar jag har beklagar sig över, är det brist på bekräftelse från deras män. Känslomässig lathet skulle man kunna kalla det. Om ni bara visste hur det påverkar oss tjejer, och vad ni går förlorat om att hålla tillbaka med sånt här!

Hjälp, vad långt det blev förra gången! Ska fatta mej lite kortare nu:

Om vi tar listan "Ett sött ord, en komplimang, en välkommen-kram, ett SMS" så fixar jag allt utom välkomstkramen med galans! Och visst känner jag till allt du så omtänksamt upplyser om. Visst kan jag göra det jag vet saknas (mer kram och puss helt enkelt), men bekymret är att det sällan känns riktigt naturligt när det är jag som tar initiativet. Det går säkert att öva bort... Hmm, det är ju precis vad jag måste göra - med start i morgon! Synd att det inte finns mediciner mot sånt här. Det vore så mycket enklare, men kanske inte lika mysigt.

Jag vet ju att problemet med ?killen som bara vill ha s*x? är vanligt. Har flera vänner, bara kvinnliga sådana, som klagar bittert. Anledningarna kan säkert variera, men på något vis tror jag att jag är orsaken på spåret. Högre s*xdrift menar vissa ? kan säkert stämma ibland, men räcker nog inte långt som förklaring. Jag tror det klimat många pojkar uppfostras i och de betingelser vi får växa upp i med sport, krigslekar, actionfilmer, hårdrock (gäller min generation), jakt, fiske, bilar... Där får inte den medmänskliga kärleken så stort utrymme ? om ens något alls.

Det var definitivt allt för idag. Nu ska jag sova och drömma om en gosigare värld.

Hej, tokfjant! En sak slår mig. Du förklarar detta problem så otroligt bra och förståeligt, men har du förklarat det för henne med stort "H"? Vem vet, hon kanske förstår?

Jag vet inte vad du vill veta. Men jag kan säga att jag, trots att jag är tjej, är lite likadan. Inte bara i förhållanden utan i verkliga livet. Märkte inte att folk köpt nya glasögon eller hade nya kläder. Svårt att för att både ge och ta emot beröm m.m. Men man kan träna sig! Börja med att bestämma dig för en sak. Min första var att ta i människor. Inte jämt och ständigt så klart men då och då. Och i början så får man tänka på det hela tiden. Sedan sätter det sig och blir naturligt. Mitt nästa steg var att försöka säga någon komplimang eller annat till människor omkring sig. Det är inte bara ens sambo som behöver sånt. Och det har lett till att jag idag alltid ser om något ändrat något eller så och ofta är den första att säga "Oj, har du rakat av mustachen. Klar förbättring." e dyl. Så mitt råd, från en som är likadan, är att bestäm en sak i taget. Vill du rikta det mot din sambo, bestäm dig för att du skall ge henne en positiv replik om hennes utseende eller hennes sätt eller något annat varje dag. På så vis lär du dig att bli uppmärksam. Det har i alla fall funkat väldigt bra för mig.

Och sedan så skall du ju komma ihåg en sak. Uppenbarligen gillar hon dig ändå. Hon är ju kvar - eller hur!

Jag tror inte högre sexdrift spelar in så mycket egentligen, men däremot tror jag att uppväxten har en enorm inverkan, precis som du nämner. Hemifrån får vi de beteenden som känns "naturliga" och det är klart att det är svårt att anamma ett främmande beteende och jag tror många killar skräms av det. Men övning ger färdighet, definitivt. Väl investerad övning ;)

Maccan,
Det spelar ingen direkt roll om han förklarar det för sin tjej. Jag har varit där. Visst, det kan vara bra att nämna varför man inte gör det, men i slutändan så behöver JAG ändå spontankärlek och uppskattning för att vara lycklig - oavsett anledningen han har att inte ge den.

tokfjant:
precis som du själv skriver så är det nog träning som behövs. Tvinga dig själv att ge henne en kram varje dag när hon kommer hem. Om du gör det så tror jag att "känslorna" kommer sätta igång på ett naturligt sätt.
Sätt igång idag!

Vet du, det låter inte som att din kära är lessen och missnöjd. Det låter som hon förstår hur det är och älskar dig.

Andras åsikter, vänners förhållanden är inte så viktiga.

Jo, jag tror att den där träningen kan vara bra ändå. Det är vackert att försöka förbättra sig för sin kära. Men det verkar ju funka för er.

Måste bara tillägga det som Dea sa: Din tjej förstår dig nog, men jag tror att många tjejer kan vara rätt duktiga med att hålla inne en känsla av bekräftelsesaknad. Det är svårt att be om kärlek - man kanske tycker att den borde komma av sig själv.

Eftersom ni varit tillsammans så länge, vet hon nog om vad du har svårt med och ej. Så jag antar att det här inte är något som hotar ert förhållande. Men bara det att du själv känner dig begränsad i dina handlingar är ju skäl nog att ÖVA. :D

Hej!
Vill bara säga att jag tycker du(tokfjant)är väldigt klarsynt över det du upplever som problem och av den anledningen så tror jag att det kommer ordna sig nästan lite av sig självt.men ett gott råd:Försök att inte få prestationsångest och det låter på din bakgrund att du lätt kan få det och då går det åt pipsvängen tror jag.Man kanske ska hålla i minnet vem du gör detta för eller om du vet det alls...för hennes skull eller för din egen?
Vill hon alls ha mer?
Kanske ditt problem bara ligger i dig själv,som orsakas av dig själv och din egen självbild.
Hon kanske tycker att du är perfekt.

Nåja amatörpsykologen ska hålla käft tror jag, det vara bara lite lösa tankar som slog mig.
Hoppas du och din kära lever lyckligt i alla era dagar.

Jag och min man har liknande bakgrunder som du och din tjej.

Men han är inte det minsta reserverad, utan minst lika öppen och kramig som jag.

Däremothar han kanske svårare för konflikter.

Alltså, din bakgrund gör inte att det MÅSTE vara såhär.

Tack för alla omtänksamma svar och att ni tagit er tid att läsa resultatet av min lilla skrivattack.

Då är frågan om du inte ska säga nåt utan låta henne märka själv att du försöker.

Eller om du ska öppna upp och prata om det. Det är ju inte helt lyckat att bara anta vad hon vill.

Som den där historien med mannen som lät sin hustru få den delen av frukostfrallan som han själv ville ha i tjugo års tid, innan det visade sig att hon helst ville ha den andra.

Men samtidigt, så ska väl inte det hindra honom från att komma över rädslan att uttrycka sig mer för sin tjej? Han gör det ju inte bara för hennes skull, utan övervinner något han själv går och irriterar sig på.

Det handlar ju om att han ska övervinna sin rädsla att uttrycka känslor enklare. Inte bli en tjatande papegoja som bara maler komplimanger.

Jag tycker det var en lättnad att läsa ditt inlägg, för min egen skull. Jag har nämligen en pojkvän som är "lite" lik dig...han däremot har inget problem med välkomstkramar och pussar mm han har istället problem med komplimanger och små gulliga meddelanden( det där lilla extra) som jag kan bli lite avundsjuk på andra som får. Han kommer från en familj som är ok men ganska splittrad man visar tex inga fysiska känslor, han har tex nästan aldrig kramat sin mamma och jag kommer från en familj som din flickväns, det gapas och skriks, skrattas och kramas om vart annat. Efter att ha läst ditt inlägg kan jag till viss del förstå varför han inte gör det där lilla extra och vet att det inte är för att han inte vill utan för att han bara inte kan förmå sig att göra det...än .Jag kommer efter detta fortsätta med min komplimanger och små gulliga meddelanden och hoppas på att han en dag släpper sin "blockering" och ger tillbaka... Tack och lycka till!!

Nu har jag inte läst alla inlägg ovan, men mitt tips är att du kan börja i TV-soffan. Den är inte så laddat. Ni kan sitta och se på TV en stund först och sen kan du erbjuda dig att massera hennes fötter/axlar. Alt fråga om hon inte vill ligga med huvudet i ditt knä. osv. Du kan säkert komma på tusen saker till.

Min poäng är, du måste ju inte börja med en kram eller puss. Det räcker med att börja med små smekningar. En klapp på axeln, eller kinden. Några minuters nackmassage.

Tror också att du kan lära dig slappna av med pussar och kel. Lycka till!

Tokfjant!

Du skriver att din familj blir man bara omtyckt om man har uppnått något. Försök då att se detta som ett jätteviktigt uppdrag (för det är det) som du måste klara av innan sommaren är över. Ta några saker i veckan, eller bara en sak som du måste genomföra. Och har du en gång gjort det så måste du fortsätta med det åtminstonde varannan dag i två veckor.
Ex,
Dag 1 - Möt henne vid dörren och ge henne en kram när du säger hej.
Dag 2 - Säg: Hej älskling! Jag har saknat dej jättemycket idag.
Dag 3 - Minst EN spontan långkram (minst 15 sekunder)
Dag 4 - Skriv en "fånig liten lapp" med orden "Jag Älskar dej - Får jag en puss?". Och sedan MÅSTE du pussa henne.
Dag 5 - Välj din favorit av ovanstående och se till att njuta.

Det får ta tid detta... men inte för lång tid. Du måste tänja på dina gränser, och visst blir det svårt. Men du måste tänka på henne lite också. Vad är det värsta som kan hända? Att hon inte vill ha den där kramen? Det tror jag inte är fallet, möjligtvis blir hon lite förvånad och undrar vad som står på och då kan du gott förklara för henne (kanske genom ett brev) hur du känner om allt detta och att du verkligen VILL kunna njuta av vardagsmyset.
Du kan inte skylla på din uppväxt längre eftersom du själv har insett vari problemet ligger. Nu är det upp till dig att ändra på saker och ting och att se till att era ev. barn får växa upp i en varm och kärleksfull familj.

Jag håller tummarna för dig! Och Du? Jag VET att det går. Och det blir lättare och trevligare för varje gång - Seså! Riv dina murar!

Ps,
Att bara ligga bredvid varandra fullt påklädda i sängen. Med armarna och benen ihopslingrade och bara vara... är det mysigaste och mest romantiska som finns. Att lyssna på sin älsklings andetag, när denne för en liten stund slumrar till och då passa på att ge denne en kyss är helt fantastiskt underbart. Hjärtat bultar av kärlek.
Pröva det!

Så söta ni är!
Känns som det egentligen bara handlar om ett beslut att bryta mönstret. 9 år är lång tid att skaffa ovanor på, speciellt då vi bara var halvfärdiga människor (16 år) när vi träffades. Era omtänksamma svar har gjort allt ännu lättare. Tack!

Min svärmor sa en gång till mig att hon avundades mitt sätt att vara med min make och min mamma. Dvs jag kramas mycket, jag pussas mycket och är väldigt öppen i min kärlek. Kryper gärna ihop i famnen hos min make, oavsett om vi är ensam eller om vi har sällskap. Svärmor sa att hennes uppfostran har gjort att hon har svårt att visa känsloyttringar öppet.

Men hon har börjat bättra sig! När hon berättade detta så ville hon att jag skulle veta hur mycket hon uppskattar att jag kramar henne och säger varma saker och hon vill för allt i världen inte att jag ska tro att hon tycker illa vara. Så jag tog det som en invit till att forstätta krama henne och tack vare det har hon blivt mer öppen själv och jag har sett henne ge sin make en kram och en puss öppet också.

Så kan du bryta mönstret och din blivande fru förstår att det är vad du vill göra, så tror jag det blir lättare. Även om du inte kan kasta dig över henne med välkomstpussar och kramar, så kan du gå henne till mötes när hon kramar dig när hon eller du kommer hem. Förhoppningsvis leder det till att du själv till slut tar initiativet till dessa känsloyttringar.

Lycka till med kramandet och med det blivande äktenskapet! Att du visar en sån önskan att ändra dig är en otroligt stor grej, du vill göra din kvinna lycklig och jag tror du kommer att lyckas!

Petra