aldrig roligt med ekonomin *suck* (långt)

Jag hade det som din sambo. Min pappa spelade bort våra pengar. Men för min del har det blivit att jag har en ordentlig koll på pengar och att jag aldrig, aldrig är utan pengar. Så jag tror inte riktigt att det går att skylla bara på sambons bakgrund.

Kan ni inte göra upp en ordentlig budget tillsammans. Han behöver ju helt klart lära sig lite. Jag fick lära upp min sambo vad gäller ekonomin. Han kom från ett hem där han aldrig behövde bekymra sig om pengar så han gjorde likadant när han blev vuxen. Vilket inte funkar när man inte har lika mycket att röra sig med.

Men visst, det där med ekonomi är jobbigt! Men man måste ta tag i det och ordna upp saker och ting så att det håller i längden.

Eftersom han inte kan hantera pengar (det handlar inte bara om olika syn på pengar, han kan inte-du kan).

Du bör alltså ha huvudansvaret och det största inflytandet över er ekonomi. Han behöver lära sig, men det ska inte gå ut över era gemensamma ekonomiska åtaganden. Gör upp ngt slags system där han har ganska lite pengar att hantera och du ansvarar för stora inköp.

Om han lär sig hantera pengar kan han få inflytande över ekonomin.

Jag träffar alldeles för många par i mitt yrke där kvinnor delat på ansvaret för ekonomin fast mannen inte kan hantera det. Väldigt många par låter mannen ta hand om huvuddelen av ekonomin oavsett parternas kvalifikationer.

Det är riskabelt att hamna hos kronofogden och för att undvika det får man finna sig i att den som är bäst på att hålla i hushållsbudgeten gör det.

Lycka till

jessy:
kan tänka mig att det är jätte jobbigt för dig! .
Det låter som om din sambo verkligen måste lära sig det här med ekonomi för att ni skall få en dräglig tillvaro. Kan ni inte göra en utförlig budget som AstaC föreslog. Självklart skall ni båda bestämma tillsammans hur ni skall använda era pengar, men till en början kanske det är lättare om DU sköter gemensamma konton. Självklart måste han också ha rätt till pengar, och i längden måste ju även han lära sig att handskas med ekonomi så ni kan dela på ansvaret fullt ut.

Jag önskar er verkligen lycka till!

Hej Jessy, kanner igen mig lite i det du skriver. Hos oss ar det lite likadant, dvs jag har lart mig att alltid satta undan pengar medan min man alltid har levt 'fran loning till loning'. Nar vi traffades hade han inte en krona sparat, agde inte nagot av varde, hade inte ens ett sparkonto! Iofs har han inga skulder heller, sa han resonerar som att "jag vet ju att jag far nya pengar om en vecka, alltsa kan jag branna det jag har kvar av den har lonen".

For oss har losningen (efter *mycket* prat, gral och tarar) faktiskt blivit att ha separat ekonomi. Vi delar pa hyran rakt av, och delar pa rakningarna (jag betalar tex elen, och han koper mat sa det gar jamnt ut pa ett ungefar). Sen satter jag in pengar pa *mitt* sparkonto och han far gora vad han vill med sina pengar, branna dem pa luncher ute eller spara dem, jag bryr mig inte.

Daremot har jag varit tydlig med att vi inte kommer att skaffa barn (ursakta uttrycket men ni vet vad jag menar) forran vi har ett antal tusenlappar sparade, eftersom jag/vi inte kommer att fa nagon foraldraledighet (bor i Australien och det existerar inte har). Eftersom han vill ha en familj i framtiden har han borjat tanka efter och insett att det funkar inte att leva upp sina pengar nar man har barn, och nu har han lart sig att satta undan pengar.

Oj, det har blev langt. Det jag forsoker komma fram till ar att for mig funkar det att jag gor vad jag vill med mina pengar och jag har lart mig att inte bry mig vad han gor med sina. Skulle jag bry mig, skulle jag bara bli irriterad nar han koper onodiga saker.
Det vore nog bra for er om du/ni kunde prata igenom vad ni har for mal infor framtiden, hur ser han pa huskop, barn, bil, storre inkop? Vill han kunna trygga framtiden for sig sjalv, for dig, for era barn? Det kan bli signalen som far honom att borja tanka efter.

Han är bättre på ekonomi nu än han var när vi träffades. Då försvann pengarna riktigt fort för hans del. Numer så förstår han ju att man måste kunna spara men samtidigt så vill ha gärna kunna unna sig lite saker extra. Däremot så har han slutat köpa lunch ute på lunchen utan vi åker hem och äter lunch en del dagar i veckan. Annars så blir det matlåda.

Och visst kan jag förstå att han vill unna sig en del saker. Och jag vet med mig själv att jag i många fall är snål av mig. En del saker väljer jag bort för jag anser att det har vi inte råd med, fast vi har råd med det.

Mål inför framtiden har vi också talat igenom och vi ligger på samma våglängd för såna saker. Husköp dvs köp av skogstomt slår vi till på den dag vi hittar den tomt vi vill ha och det dröjer nog ett tag till. Vi bor i insatts just nu och här har vi lagt 50/50 till köpet var. Bil har vi, visst en större vore bra men det kommer den dag vi verkligen behöver en och har pengarna till det. Alla större inköp vi gör tar vi efterhand att vi har råd med det.

Det är numer enbart jag som sköter vår ekonomi. Och jag borde egentligen inte ens sitta och gnälla om vår ekonomi för vi har det bättre ställt än flertalet av våra vänner.

Däremot så ska jag göra mitt bästa för att bygga upp en budget med min sambo och använda mig av lite andra tips och råd ni kommit med!

tack så hemskt mycket! :)