Hjälp mig! Är förvirrad.......

Hej,

jag kan bara ge dig ett råd:

Lev inte i det förflutna, jag vet att det kan vara svårt, men för din egen del gör det.

Om du äntligen hittar någon som älskar dig så är det inte på tiden att du lever i det du har än det du hade och var dåligt!!!!

Ang. irritera dig på hans kläder, ja men gå på stan och köp nytt med honom då, eller köp själv t honom sådant du gillar.
Och städa efter sig säg till om det.

Men att hitta en man som man inte kan säga något ont om, tror jag man är blind.

Visst jag säger att min är perfekt, och jag älskar honom mest utav allt, men jag vet att även han har fel.
Man kan ändra på saker mest genom att prata om dem. Jag älskar min make och tycker små detaljer som du nämner är inget problem.

Visst kan man ändra en person till det man vill ha honom till, men sen märker man att det var inte han man blev kär i- har jag hört någonstans. Och jag tror det stämmer.

Var lycklig för det du har nu och låt det förflutna vara där det ska.

Lycka till!

Jag tror att det alltid finns smasaker som irriterar lite, oavsett vem man är tillsammans med. A andra sidan är det ju faktiskt lite lyx om man tänker efter...att du irriterar dig pa hans klädstil och inte pa att han behandlar dig illa eller nagot liknande. Dessutom har de flesta killar jag traffat matt bra av lite "hjälp" när det att välja kläder :)
Hur som helst sa vill jag papeka en sak till. Du var tillsammans rätt länge med ditt ex av vad jag förstatt. Det tar tid att glömma! Och da menas inte bara till den dag da du inte sitter och grater över honom längre utan tills du helt kommit över honom. Först grater man, sen tänker man, funderar, analyserar och allt detta avtar gradvis. Tror det tog ca tva ar in i mitt nya förhallande som är helt underbart tills jag mer eller mindre helt slutade tänka pa mitt ex. Var arg och sarad för en massa saker och funderade pa detta och aven pa de bra stunder vi haft tills det var "färdigtänkt"...och nu känns det skönt. Din nye kille kan vara antingen rätt eller fel för dig...men var beredd pa att du kommer att behöva lite tid för att sluta tänka pa ditt ex...däremot kan det kanske hjälpa att försöka tänka pa de daliga sakerna och varför du ar glad att du inte längre ar med honom istället för de bra :)

Att jämnföra är inte bra, jag som många andra ha gjort samma tabbe, Jag träffade en ny kille på krogen för 4 ½ år sedan, drygt 3 månader innan jag och min fd bröt upp, pga att han stod och milt sagt grov hånglade med en annan man, Var väldigt ledsen efter den händelsen, han var ju mitt livs första riktiga kärlek, men nu har jag hittat mitt livs största kärlek, Samma kille som jag träffade på krogen för evigheter sedan, och nu ska vi gifta oss Ta god tid på dig säger jag, tjata om hur sårad du verkligen blev, på så sätt växer ni samman, Han får mer förståelse för ditt beteende, på så sätt blir det lättare att glömma honom. Räkna med at din nye kille kan bli ledsen över att du ältar detta om och om i gen, men det är din läkningsprocess, så anser jag iallafall
Lycka till

Hej igen..

Nu har det gått ett tag, men jag mår fortfarande inte så jättebra. Jag har den bästa pojkvännen man kan tänka sig, han bryr sig verkligen om mig, ser till att jag mår bra hela tiden, märker direkt om jag inte gör det osv, vill ha barn i framtiden osv... ja allt som jag vill. Han är söt och snäll, men som jag skrev förut så irriterar jag mig på en del saker som nästan tar överhanden och jag blir onödigt sur ibland. Det kan vara saker som att han inte städar eller plockar undan efter sig, slänger kläder överallt, inte har jordens finaste tänder (vilket är viktigt för mig) och att han kunde ha snyggare kläder...

Vet att det bara är struntsaker egentligen, och det vore det dummnaste jag kunde göra att släppa denna kille. Vi har varit ett par i snart 3 månader.

Nu kommer det som är det stora problemet: jag kan fortfarande inte släppa mitt ex ur mina tankar. Tänker varje dag på ngt ur vårt liv, speciellt från den dagen jag flyttade.. tror aldrig jag kommer glömma det och jag får tårar så fort jag tänker på det. Känner mig som världens mest misslyckade människa som inte klarade av sambolivet med mitt ex. Alla mina vänner är nu sambos och har barn på väg och jag har precis flyttat till en egen etta, det känns!

Vet inte var skon klämmer, vet inte om jag är riktigt kär eller om det är exet som spökar och inte tillåter mig att tycka om denna nya pojkvän till max, som jag såklart vill!!

Är bara så förvirrad att jag snart funderar på att gå till en psykolog för att reda ut mina känslor. Orkar inte ha det så här mer, ska man aldrig kunna glömma det som hänt? Kommer det att förfölja mig livet ut?

Pratar en del med mitt ex via datorn och via telefon ibland. Har sett honom ett par gånger när jag vart tvungen att hämta lite saker som jag glömt.
Verkar lite som att han ångrar att han gjorde slut, kan det vara därför som jag är fundersam?

Förvirrad....

Du behöver vara själv och reda ut dina känslor. Man kan inte hoppa från ett förhållande direkt in i ett annat! Varför är alla så rädda för att vara själva? Var själv, lär känna dig själv och älska dig själv först så kommer det andra sen automatisk...

Jag vet att man inte kan hoppa in i ett förhållande bara så där... men det gjorde jag inte heller. Vi träffades några månader efter uppbrottet och dejtade bra länge inann vi bestämde oss för att vara ett par...

Vänta här.. Blev bara förvirrad av tiden nu. Du skrev att du och din nya "träffades några månader efter uppbrottet och dejtade bra länge" innan ni blev tillsammans. Och så har ni varit tillsammans i tre månader nu. Fast ditt ex gjorde slut i januari??

Bianco, känner igen mig igen...
Mitt ex sa att han ville skiljas i januari förra året och den var definitiv och vi hade flyttat isär sista maj -03. Först nu kan jag riktigt 100%-igt säga att han är borta från mina tankar. Klart jag kan tänka på honom men inte sorgset (ja du vet).

Exet ska ha barn om en månad med sin nya och det kändes när jag fick reda på det. Tänkte som du att jag nu är år och dar ifrån ett familjeliv, vi som planerat barn och nu följer han "tidsplanen" men inte jag. Det kändes så surt och bittert och jag kunde knappt glädjas åt min pojkvän i ett par dagar. Som tur är så gick det snart över och vi planerar nu framtiden för fullt med hopflyttning under året, vi får se när det känns rätt. Nu tar vi det lilla lugna och det är helt fantastiskt att kunna känna att jag älskar lika mycket och av hela mitt hjärta. Jag vet ju att min tid med barn kommer, det dröjer bara lite längre än vad jag trodde.

Jag ångrar inte alls att jag gick in i ett nytt förhållande så snart, det var ju med rätt kille!

Men som sagt, Bianco, det brukar heta att man sörjer och det tar ca 1 år innan man är färdig och låt det ta den tiden! Men var ärlig mot din pojkvän hela tiden. Min kille har haft ett enormt tålamod och som jag skrev tidigare så tycker han först nu att det är dags att glömma och det har jag ju.

Mitt råd är att ge allt lite tid, ta det lugnt och försök att bara ha roligt och mysigt med din pojkvän. Bry dig inte så mycket om något annat, det faller på plats senare. Om du vill så får du gärna maila mig på cecilia324@hotmail.com

Kram!

sussi_lull, hur ska man kunna låta bli när man träffar en underbar människa? Vadå vara själv, varför då om man ändå känner att det kommer att ordna sig med den nya? Det går faktiskt att reda ut sina känslor med någon annan vid sin sida. För mig har det enbart varit positivt att jag haft min pojkvän som stöttat mig. Nu är jag redo och det vet han.

Tack så mycket Cecilia J, nu vet jag att det finns fler i samma sits.

Tiden var så här om det är någon som är intresserad: Mitt ex gjorde först slut i november och sedan kom jag tillbaka ett tag, men sen tog det slut i januari igen och jag flyttade ut samma dag. Det hela tog en vecka sen var allt klart.
Hade haft kontakt med min nya pojkvän i ca 6 månader via internet innan vi träffades för första gången, och då dejtade vi i kanske 1 ½ månad. Kanske gick det lite för snabbt för mig den dagen då vi sa att vi ska vara ett par...
Vi har vart tillsammans i 2 månader, inte 3 som jag skrev...

Är så jobbigt och tråkigt att jag ska känna så här, för ibland undrar jag om jag inte ens har glömt mitt ex? Om jag kanske fortfarande älskar honom och tror att allt ska bli bra en dag? Vet inte vad jag känner...

Ar det killen du saknar eller samboskapet?

Varfor skulle du vara "misslyckad" for att du inte "klarade av" samboskapet? Det var ju f*nskapet till karl du inte ville ha??! Det har inget att gora med att du inte "klarar av" ett forhallande. Att vara sambo ar ingen tavling Bianco, du vinner ingen medalj for att du klarar av att bo ihop med en skitstovel i fem ar.

Njuuuut av livet nu, och forsok att inte fokusera sa mycket pa vad "alla andra" runtom kring dig gor. Hur vet du att deras liv ar sa lyckade bara for att de bor ihop och ska ha barn? De kanske ar pa vag att separera de med, eller har ett uselt liv, eller otrogna partners som porrsurfar (precis som ditt ex, om jag far paminna dig om det). Tycker du det ar mer 'lyckat' an att bo sjalv och reda ut vem du ar och vad du vill ha i livet?