varför orolig??

Hej!
Jag tror inte du blir av med svartsjukan av att försöka kontrollera henne på nåt sätt.

Det finns alltid, i alla relationer, en mikroskopisk risk att den andre sviker. I min också. Hur mycket du än kontrollerar alla yttre faktorer så finns risken kvar i olika storlek. Så att inte oroa sig för det, det måste komma innifrån. Tillit.

Du tror ju inte att hon kommer att svika dig. Egentligen. Du tänker bara "tänk om..." Strunta i det. Det är så liten risk, du är inte realistisk när du förbereder dig på att bli sviken.

Skulle den lilla, lilla risken bli verklighet, så är det tråkigt, men det är inte hela världen det heller. Livet går vidare. Kanske ni två går vidare, kanske det tar slut, men ta inte ut det NU.

Som du skriver så är det nog nåt hon behöver göra just nu, gå ut, dansa, snacka med kompisar, höra musiken, kolla på kläder och moves, vara del av den världen.

Det ska finnas alla tre grejerna i en relation: Göra saker var för sig, göra det hon vill, och göra det du vill.

Så häng med henne ut nån gång ibland, men inte jämt. Ju mer tiden går, desto säkrare kommer du att bli.

När jag är rädd för att min sambo ska hitta någon annan eller göra slut (känna svartsjuke-känslor m.a.o.) så brukar jag tänka: "Kan jag hantera det OM min sambo vill lämna mig?"

Svaret blir, efter att jag har tänkt efter ett tag: "Ja, jag skulle nog kunna hantera och överleva det också."

Jag jämför med allt annat jag har klarat av och hanterat i mitt liv som har varit jobbigt. När jag inser att jag skulle nog klara av en sån kris också känner jag mig starkare och vågar lita mer på min partner.

För du kan inte kontrollera en annan människa, den enda du kan kontrollera är dig själv.

ja det låter vettigt...det som är jobbigt är att ja vet att ja´g inte kan kontrollera henne jag finner bara inte det roliga i att gå ut...:) liksom hon inte finner det roliga i att köra race med bilen..hehe

som *miniänglen* sa att du skullr klara av det jag brukar med tänka så men mitt svar bli att det finns inte en chans i världen att jag skulle klara det!!..hon är det viktigaste i mitt liv trodde inte man kunde känna så..och jo jag brukar hänga med ibland..men ja.. det vore såå skönt om man bara kunde släppa detta och liksom känna jaha ska du ut..OK...jg är är nog lite lillgammal jag vill bara gifta mig skaffa hus och ha det jäkligt bra..:) är nog inte många 20åriga killar som tänker så..*ler* tack för era råd måste jag säga!..kan tillägga att hon är på språkresa i frankrike med sin klass nu med..i 2 långa veckor..och det pallar jag inte med jag har mycket svagt psyke märker jag!!!

Kärlek är en annorlunda lek:

Min sambo kände samma sak som du beskriver när han var 19 och jag var 18. Han förstod inte alls vad jag fann för nöje med att vara ute och ränna på krogen med kompisar utan honom.

Men, jag kan lova dig att det blev mycket sämre när han försökte kontrollera mig och även försökte få mig att sluta gå ut.
Jag tror inte att ngn tjej uppskattar en svartsjuk kille som inte litar på henne.

Och ngnstans måste man faktiskt lära sig att tycka om sig själv så mkt att man kan stå ut med tanken på att bli lämnad ensam. Gemenskap är viktigt!!! Men samtidigt går man ganska ensam genom livet.

Och sedan finns det ju massor av saker vi som mnsk inte direkt styr över t ex sjukdomar eller olyckor - det är ju också ett sätt man kan förlora ngn på.

Detta var väl inga direkt konkreta råd, men försök att bygga på ditt eget självförtroende och gör roliga saker på egen hand du med.
Du kan ju tala om för din flickvän hur du känner, men försök absolut inte att kontrollera henne (det är bara att kränka henne).

Lycka till, och försök att inte oroa dig (livet har ändå inga garantier hur mkt du än oroar dig).

just det, glömde bort att berätta att jag är nu flera år senare fortfarande tillsammans med killen som nu är min sambo.

Han klarade att släppa greppet, och det mår både han och jag bra av.

*emmapemma* tackar så väldigt mycket det var nog precis vad jag behövde höra!..alltså det är så lustigt för jag är nog balnd världens snällaste killar för snäll säger alla..men just detta är så svårt att släppa även att jag vet hur fel detär av mig blir ledsen bara hon säger att hn har kul utan mig...:( men som sagt..sen tänker jag hela tiden på hur mycket hon är med andra när hon är ute "hur nära hon dansar" hur mycket hon kollar och så...men jag vet att hon älskar mig hon säger det jämt och gråter alltid när vi ska vara ifrån varanndra en längre tid..så ja men hur jobbar man på självförtroendet??

Kärlek är en annorlunda lek:
Jag har alltid känt PRECIS som du och gör det fortfarande till en viss del men det blir bättre och bättre med åldern. Precis som Dea skriver så blir det bättre och bättre ju mer tiden går. När hon varit ute tusen gånger utan dig och det inte hänt något så känns det kanske bra.
Det som har fungerat för mig är att A: knipa igen, inte säga något om det alls till min sambo- då blir det liksom ingen grej av det. Jag ringer en kompis och gnäller istället... B: Att hitta på saker själv med mina kompisar- då känns det mer "jämlikt". C: Tänka mig in i att jag var i hans situation. Tex om jag skulle gå och äta lunch med en av killarna på jobbet så skulle ju inte det betyda att jag var kär i honom. Eller om jag var på fest så skulle jag aldrig spana in någon annan etc.
Lycka till!

Hej igen!

min sambo var precis som du, världens snällaste kille (för snäll), det är han iofs fortfarande.

Trots att våra killar kan vara såååå snälla och vi älskar dem över allt annat i världen, så behöver vi ibland annan typ av bekräftelse (särskilt i 18-års åldern!!).
För oss gav det med sig av sig själv.

Om hon gråter för att behöva vara ifrån dig tror jag verkligen inte att du skall oroa dig!!!

Sitt självförtroende kan det ju alltid vara lite knepigt med. Tänk på att världens bästa/snällaste/snyggaste tjej har valt att vara tillsammans med dig istället för ngn annan i hela världen.
Sett ur hennes ögon är du antagligen det bästa som finns, så försök att se dig själv med hennes ögon!
Och att sysselsätta sig själv på egen hand (t ex umgås med egna vänner och familj eller utöva fritidsintressen) tror jag gör att man både fokuserar på annat än svartsjuka och indirekt stärker sig själv!

Jag hoppas att det går jätte bra för dig och att du njuter av kärleken istället för att oroa dig!!

Kram!

måste bara buga för era eminenta svar!..det känns bättre att få tjejers synvinkel på det är lite anorlunda än att snacka med en kompis som inte fattar nåt ;)

ni har så rätt så...det enda jag tänker på är att sluta tänka så dumt!..hon är ju ändå iaf precis 18 så då ska man väl kunna gå ut och ta hand om sig själv..! utan att vara med en massa killar det jag mest är orolig över är inte att hon ska stöta utan att nån kille gör det och hon är för full för att typ reagera eller tänker att jaja detta är ju inte så farligt men jag vet att hon har nobbat några killar innan! bara tagit emot pussar på kinden en gång vägrade nåt annat! :)

puss och kram på er nu ska jag njuta av det underbara livet att ha en partner! ps.hon kommer hem på tisdag morgon ds.