• otursförföljd

    Min man.... (långt)

    Innan vi gifte oss hade vi det jättebra!!! Det var mycket runt oss som stulade, men vi hade det ändå bra. Men när vi var på bröllopsresan förändrades allt!!! Jag existerade inte över huvud taget!! Största delarna av dagarna satt han antingen i baren eller spelade fotboll eller dyl. Det spelade ingen roll vad jag gjorde eller sa!!! Många tycker väl att det bara hade varit för mig att vara med, men jag har en sjukdom som gör att jag inte kan springa. Och sitta med honom i baren när han totalt ignorerar att jag är där är ingen hit!!!
    Jag föreslog en massa aktiviteter som vi kunde gjort tillsammans, men inget dög!! Om någon av de söta lekledarn kom, så var däremot allt toppen!!! Han bara stack! Många gånger hade jag ingen aning om när han skulle komma tillbaka, men han blev jätteförbannad om han inte hittade mig där han lämnat mig ett antal timmar tidigare....
    Sissta kvällen när jag bad att VI skulle göra något han och jag blev han så förbannad att efter lite gap och skrik så lappade han till mig och kastade ner mig på sängen och fortsatte att slå. Jag lyckades att kravla undan men fick många blåmärken både utanpå och i själen!!!
    Vi har 3 barn som jag inte vill såra, så jag vet inte vad jag ska göra. Men enda gången jag existerar är när han har något att gnälla/skälla om.

  • Svar på tråden Min man.... (långt)
  • sudali

    Hoppla hej,
    Tycker verkligen synd om dig!

    Men...... jag hade nog lämnat honom. Har han slagit en gång så är risken att det händer igen!!

    Vad gäller barnen, så håll inte ihop bara för deras skull. Det vinner ingen på, allra minst barnen.

    Tyvärr så skildes inte mina föräldrar förrän jag var 18, och det har jag och min syster fått bestående "skador" av.

    Jag har dessutom varit gift förut, och är numer skild från 2 av barnens pappa. Vi levde tillsammans ganska många år "för barnens" skull. Tyvärr så även dom led utav att vi inte kunde leva ihop. Dom har ibland sagt saker som får en att inse att dom inte hade det särskilt bra under den här tiden.

    jag hoppas verkligen att det går bra för dig och din familj. Att det ordnar sig på bästa sätt för er.
    Kram

  • Mrs Eire

    Lämna honom, du kommer aldrig kunna lita på honom igen. En man som slagit en gång kan göra det igen. Det är aldrig ditt fel att han står, kom ihåg det. Du har inte gjort något fel. Jag hoppas att du tog foton på dina blåmärken (ifall du vill anmäla honom i framtiden) Barnen har det nog betydligt bättre utan en far som slår deras mor. Han är ju inte direkt en bra förebild.
    Har du pratat med honom om varför han förändrats?

  • otursförföljd

    Tack igen för att ni finns!!
    Jag har försökt prata med honom, men han blir bara förbannad och börjar gapa. Igår när jag försökte blev han så förbannad att han tog bilen och åkte. Han sa att han inte visste om han skulle komma hem eller inte när jag var så djävla dum. "Sådant är väl inget att tjata om" sa han.
    När han kom hem från jobbet idag sa jag att om jag inte fick prata med honom så skulle jag gå till en psykolog eller nå´t eftersom jag mår så dåligt. Hans kommentar var jaha.

  • Stjärna

    Sluta leva med honom!

    1.Börja leta en egen lägenhet NU!
    2.Ring din vårdcentral och be om nummret till en kurator.
    3.Skaffa ett juridiskt ombud och skilj dig!

    Tänk på vilken person du vill vara. Vilken person du drömmer om att vara och vad du vill att dina barn ska minnas dig som.

    Har du pojkar; vill du att de ska tycka att det är ok att slå?
    Har du flickor; ska tro att det är ok att bli slagna/misshandlade psykiskt?

    Ge dig själv en chans till något bättre!

  • Fru Kirta

    Snälla lämna honom innan ha skadar dig och dina barn ännu mer. Kom detta beteendet verkligen under bröllopsresan? Har han inte visat några tendenser till våldsamhet innan ni gifte er?

  • Mrs Eire

    Det verkar som om det är han som behöver gå till en psykolog! Inte du!

  • annepannan

    Lämna honom fortare än kvickt!

    Du ska ha en man som accepterar och älskar dig precis som DU är!!!!

    Kan inte påstå att jag har varit i din situation, men när jag var i 20-årsåldern var jag tillsammans med en kille som fick mig att tro att jag var tjock (är 169 cm och vägde då 57 kg), att jag var dum och att jag inte dög någonting till. Det har satt sina spår! Till slut fick jag en örfil en gång när vi bråkade och då fick jag - tack o lov - nog och slängde ut honom.

    Idag är jag sambo med en fantastisk man som älskar mig för att jag är jag, med alla fel och brister och extrakilon jag har...

  • Åsa05

    Otursförföljd!
    Jag får tårar i ögonen när jag läser ditt inlägg och jag LIDER med dig. Liknande hände min väninna som blev psykiskt misshandlad av sin före detta man. Jag instämmer med de inlägg om att du måste bryta dig ur detta destruktiva förhållande! Av det du skriver om honom låter det inte som han kommer att ändra sig. Stå på dig och försök vara stark!! Jag hoppas att du har någon i din omgivning som du kan anförtro dig åt. Jag kommer att tänka på dig, låt oss få veta hur det går för dig och dina barn. Stora Kramar från Åsa!

  • lilo_14/8

    hej otursföljd!
    för ditt eget bästa "LÄMNA HONOM".
    har de börjat slå kan de ej sluta ,levde med en man i fyra år som slog mig ofta,
    han bad ofta om förlåtelse och dum som jag va tog jag tillbaka honom,vi har en gemensam dotter och det var nog mycket för hennes skull som jag stannade kvar,
    till slut gick det så långt att han började slå henne (då var hon 11 månader)
    då bestämde jag mig för att lämna honom ,
    då misshandlade han mig för sista gången ,
    lämna honom innan det blir värre ,ofta tror de att de äger en bara för att man är gift med dem ,och därför tror de att de får göra precis som de vill o behandla oss hur som helst..
    försök vara stark både för din skull och för barnen ,de mår dåligt när du gör det.
    många kramar från en som vet !!

  • Anna-M 20/6-03

    Lämna honom NU!
    Det är aldrig någonsin OK att slå.
    Han kommer defenitivt göra det igen och igen.

Svar på tråden Min man.... (långt)