kulturkrock

Jag ar gift m amerikan. Det finns massa olikheter. Religion, att flytta ihop (inte innan marriage osv), flera dubbelmoraler tycker jag (pga Svenska kulturen ar liberal i manga anseenden), hans familj har en annorlunda syn pa sex etc... ocksa hur viktigt karriaren ar och att ha en karnfamilj... Skulle val inte kalla det nagon chock eftersom jag datat amerikanare innan jag motte min man, men man maste kompromissa manga ggr och se pa ens bakgrunder... om hur annorlunda man blivit uppfostrad. Vi har haft manga diskussioner och man kommer inte sa langt. The key ar RESPEKT av varandras kulturer och ett INTRESSE av att lara om vad den andra parten kommer ifran. Det ar mitt rad :) Ar det nagra specifika problem som Du upplever att Ni har?

Jag ar gift med en hollandare och tycker inte att kulturkrockarna ar jattestora. Det ar snarare de sma grejerna som skiljer, som vissa uppfattningar och enskilda asikter snarare an grundvarderingarna som ar desamma.
Som sagts ovan sa tror jag att det handlar mycket om att man ar oppen och intresserad av varandras kultur och bakgrunder.
Tror dessutom att det spelar roll om man bor i den enes hemland eller bada tva i ett 3:e land. Jag foredrar det sistnamnda for det ger mer balans.
Men som sagts, om du har specifika fragor sa ar det lattare att svara...

Jag är gift med en utlänning från andra sidan jordklotet. Tycker precis som Catty att det mest är småsaker som kan vara olika. Jag tycker däremot att det är väldigt viktigt för den kulturella förståelsen att prova bo i bådas länder.

Min blivande ar Britt så vi är ju båda nordeuropeer men visst finns det kulturella skillnader.

Vi har aldrig haft några problem pga av detta men vi har båda bott utomlands i flera andre europeiska länder och har mycket kontakt med olika kulturer.

Vart kommer din blivande ifrån?

Däremot kan man nog märka mycket skillnader när man skaffar barn. Hur ska de uppfostras? Det kan vara viktigt att ha diskuterat innan man skaffar barn. Beror ju lite på vilka kulturer det handlar om så klart.

Med min osterrikare har det inte varit nagra storre kulturkrockar. Klart att ens familjer har olika traditioner och att man tanker lite olika om olika saker, men jag tror inte att vara nationaliteter har spelat sa stor roll dar.
Som andra redan skrivit sa ar det nog viktigt att man ar oppen och intresserad av den andres kultur. Och for oss har det hjalpt mycket att jag kan tyska och han svenska. For da kan vi umgas bade med osterrikare och svenskar pa ett lattsamt satt.
Dessutom bor vi ocksa som Catty i ett tredje land, sa det ar inte nagons traditioner som vi har runt omkring oss. (lite konstig mening men du forstar nog vad jag menar...) Men han har bott ett halvar i sverige och vi ar ofta i Osterrike, sa vi kanner till varandras lander ocksa.

En ganska tänkvärd sak om skillnader är att det också finns olikheter mellan svenska familjer. Alla firar ju inte jul likadant, som exempel. Öppna julklappar före eller efter Kalle?

Tänk inte så mycket på svenskt vs utländskt. Öppen kommunikation är bäst. Ett tips är också att studera hur ens partners föräldrar beter sig och har för åsikter.
Man är lik sin mamma mer än vad man ibland önskar...

en kompis till mig har konventerat till islam och gift sig med en tjej från Malaysia

Deras dotter ploppade up ca 7 mån efter bröllpet och det var inte så populärt bland hennes släktingar. (man ska ju inte ha sex innan äktenskap) Att hennes släkt sen ville att hon skulle omskäras var också ett av problemen, dom var otroligt besvikna när detta inte skedde. (detta har dock ingenting med islam att göra, utan är tradition i störredelar av sydostasien) Det hade dock min kopmis och hans fru gjort upp innan att om det blev en tjej så ABSOLUT ingen omskärelse, om det blev en son skulle han få välja själv när han är 10år.

Annars har jag pratat ganska mycket med paret då jag älskar olika kulturer, och dom såg det bara som ett plus, Något som gjorde att deras relation blev intressant och att deras olikheter förde dom samman! Dom har nu varit gifta i 3 år och är jätte lyckliga!

Levde i ett sånt förhållande tidigare. Insåg efter några år att många av våra "kulturkrockar" hade mycket mer med klass och kön att göra än med kultur. Frmförallt var klasskillnaden märkbar.

Klassillnader finns ju även i sverige så det har jag fått lära mig sedan jag flyttade hem

Tror dock att det viktigaste är att man är överens om vilken kultur man ska ha i SIN familj (när man gifter sig) och verkligen tar reda på om man kan leva ett förenat liv med sina olika bakgrunder, kulturer, klasser eller vad det nu rör sig om.
Min erfarenhet är att man måste prata om saken för att veta vad man kan förvänta sig av varandra och vad som är rimliga gränser för båda.
När det kommer barn med i bilden kan allt gå åt skogen om man inte vet vad personen har för tankar runt barn och föräldraskap (vilket självklart också gäller i "samma kultur").

Både jag och min sambo är svenskar (även om jag har en viss finsk bakgrund som i sammanhanget spelar mycket liten roll) men vi upplever ofta kulturkrockar. Han kommer från en Svenssonfamilj i en liten by, har mycket traditioner osv. Jag å min sida kommer från ett hippie/vänster/vegetarianhem). Vi har rätt olika syn på ganska mycket och ibland upplever jag det som en kulturkrock. Fast det är väldigt spännande och leder egentligen inte till konflikter.