Överdrivet misstänksam

Ja känner igen mig i det du säger å de e skitjobbigt... men ja tror att de handlar om att man inte e nöjd me sig själv å inte tycker att man duger... iaf e de nog så för mig... ja går å jämför mig me alla å tycker att andra e mycke snyggare å så än mig å de e nog där de sitter... men ja försöker att bli bättre men de e svårt... hur länge har ni vart tillsammans?

Vi har varit tillsammans i snart 3 år och ändå känner jag såhär! Först var jag svartsjuk på hans ex och jämförde mig med henne hela hela tiden. Jätteonödigt! Sen fick jag reda på att han varit otrogen mot sitt ex och då blev jag misstänksam på vad han kommer att vara mot mig! Men jag har varit så i alla relationer, även om de är de mest trogna typerna. Det är sååå jobbigt!! Sanningen är den att jag enligt de flesta ser väldigt bra ut (skryt!), men jag känner mig fortfarande som då jag var liten och ingen kille ville ha mig. Jag var aldrig ansedd som söt och det sitter nog i. När jag då var 16-17 år så kom helt plötsligt killar fram till mig och sade att den fula ankungen har blivit en svan!!!

Jag tror också det kan ha att göra med att min far hade tendenser till otrohet och bara försvann från min mamma under längre perioder för att sen komma tillbaka. Jag ville aldrig bli som hon!!

Ja va åxå svartsjuk på x förut... eller de har ja vart me alla... men de går liksom över efter ett tag i förhållandet... men nu e de svartsjuka på alla andra... ja ´kan säga att ja hatar min kropp (fastän många säger att ja ser bra ut) men de spelar ingen roll hur mycke andra säger att man e snygg eller sexig för när ja inte tycker de själv så tar ja ju inte åt mig... men de där e nog bara att jobba me...

Du har aldrig funderat på att gå å prata me nån, nån psykoterapeut eller nåt? Ja har själv ringt å bokat tid (men de e kö så ja får vänta)... ja tror att de behövs om man ska komma in på andra banor...

Jämför du dig me andra? Tex om ni går på stranden eller nåt, hur reagerar du då? För min del e de hemskt... bara tanken på att min karl ser andra som ja anser snygga e skitjobbigt... för då går ja å jämför mig me dom å tänker en massa å då säger min lilla hjärna åt mig att så tänker min karl åxå... men han gör ju inte de å de vet ja ju... suck... Hur e de för dig?

sussi72, måste bara säga att jag så väl känner igen det där med "fula ankungen". Det var aldrig någon kille som ville "ha chans" på mig eller dansa när det var skoldisco och jag fick ofta höra hur ful jag var. Sedan, helt plötsligt ungefär vid samma ålder som du, så ville alla killar ha en och tycker man är skitsnygg. ??? Det blir någon konstig krock där och hjärnan hänger liksom inte riktigt med. Svårt att handtera, men jag sög åt mig av berömmet och njöt av uppmärksamheten, tyckte plötsligt att det var skitkul att gå ut och festa, flirta som en galning och egga upp killarna. Gjorde du också det?

Du kommer driva bort honom i slutändan om du inte gör något åt din svartsjuka. Jag är övertygad om det.

Jag tror (jag känner inte dig, så det här är spekulation) att du någonstans är osäker på om du förtjänar att bli älskad och att du därför kanske inte tror att någon kan älska dig.

Så vad ska man göra då?? Jag är inte särskilt svartsjuk, men jag har också klargjort för min pojkvän att jag inte skulle klara en otrohet, och om det skulle hända av någon anledning, så kan vi inte fortsätta. För jag skulle alltid älta och älta det och inte kunna förlåta, men mest av allt - jag skulle tappa mitt förtroende i honom. Därefter är det hans val att träffa någon annan. Gör han det så är det inte meningen att vi ska vara tillsammans.

En gång när jag och min pojkvän diskuterade känslor och jag uttryckte min oro för hur han kände, sa han "fokusera mer på dina känslor, och inte vad jag känner" och det är SÅ RÄTT. Din svartsjuka grundar sig i att du tänker på hans känslor och vad som kan hända. Du kan ändå inte rå för vad han känner, och man kan aldrig tvinga någon att stanna kvar hos en. "If you love somoene, set him free. If he comes back he's yours. If he doesn't - he never was".

Din pojkvän är med dig för att han valt det. Han är med dig för att du är den du är och det är det han vill ha. Det kommer alltid finnas andra som du tror är ett hot. Men du styr inte över det och du måste lära dig lita på att din pojkväns känslor för dig är äkta. Och att du förtjänar dem.

Och det där med att jämföra sig med andra... Alla X är ju FÖREDETTINGAR av någon anledning. Det tog slut för att det var FEL.

Man kan jämföra sig med andra snygga tjejer, visst. Men ärligt sagt, om David Beckham hade passerat förbi mig och min pojkvän på stranden så är han ögongodis bara. Det jag och min pojkvän har kan inte mätas med det.

Tänk också att NI lika gärna kan se en annan SNYGGING på stranden och jämföra er kille med det. Killen har ju minst lika stort skäl att vara svartsjuk i så fall!

Hej
Det skulle kunna vara jag som skrivit inlägget...usch. JAg är mitt upp i en sån situation men min kille och håller på att bli helt galen. Vet att han är jättekär, men han hade också varit otrogen mot sitt ex..och jag är nu livrädd att han ska vara det mot mig också. Många jag pratat med har sagt att det inte är nån idé att leta efterproblem som inte finns än och om det blir så att han är orogen sår man a det då. Det vet ju jag med men saken är den att jag vet inte om jag skulle klara av ett sånt svek och det kan vara en av alla orsaker till at jag känner så här. Vi har varit ihop i knappt ett år och datade under en tid...har frågat om han datade nån annan än mig när vi höll på och han har sagt nej...men såg häromsistens i hans almanacka från förra året att han varit på date. Han sa då att han varit ute med en kompis och att det blev sent (kommer så väl ihåg vad vi pratade om just då) Nu vet jag ju svart på vitt att det var en date...vad gör jag? Han har ju ljugit för mig. Vi var inte riktigt ett "par" då utan blev det två dagar senare...känns väldigt snopet faktiskt....nån som har råd?

Coppolla,
Vi är tydligen i samma sits! Jag har inget råd att ge dig tyvärr, eftersom jag känner som du. Kan ALDRIG lita på honom. Jag kom också på honom att han då vi bara varit tillsammans i 1 månad sovit över hos sitt ex. Råkade läsa ett mail från henne. OK, allt var så nytt då, men jag hade ju frågat honom om han hade nån kontakt med henne och det hade han absolut inte, sade han. Att han sen sovit över hos henne och druckit vin med henne när han sagt till mig att han bara suttit hemma, var ju inte så kul att få reda på efteråt. Det blir svårare att lita på människan då.

Tror du inte att det kan ha mycket att gora med dina foraldrars forhallande? Ens pappa ar ju den viktigaste mannen i ens liv nar man vaxer upp, och det ar klart att man paverkas av vad han gor och inte gor - och tror att alla man uppfor sig som han. Det ar helt normalt men en del av processen att bli vuxen handlar om att bryta sig fri fran de tankegangarna och inse att pappa inte ar 'modellen' for hur 'alla andra' egentligen ar (tur ar val det!).

Sjalv 'rakade' jag alltid falla for killar som hade lite samma tendenser som pappa = egoistiska, sjalvcentrerade, snabba att doma osv. Det tog lang tid att inse att jag bara spelade ut samma monster som med honom - det var ju enkelt, jag visste ju hur det forhallandet fungerade. Kanske har du pa samma satt tagit at dig av din mammas misstanksamhet, snabb att misstolka signaler eller vad det kan vara?