Nu är det slut *gråter*

Skickar även här tröstande kramar. Vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag tänker på dig och är så ledsen för din skull!
Jag hoppas att allt löser sig för dig, det är du värd!
/Ariel

Berör mig mcyket detta, för jag har varit i din situation..
Vad skall man då råda. Flytta, spara alla dina krafter nu denna tid till att bygga upp ditt eget liv igen.

Tro mig..när det tog slut kändes det som om det var slutet på allt, livet, tron och framtiden. Vad fel jag hade!
Jag började leva igen, andades fritt..Hade mig själv, enbart mig själv att tänka på..
Jag föddes in i en ny tid i mitt liv och jag levde verkligen..
Hoppas allt går bra!

Men jag vill inte leva ensam. Jag vill ha ngn att dela mitt liv med! Jag orkar inte ene tänka på mitt eget liv just nu.

Sambon och jag gjorde allt tillsammans och var bästa vänner och därför är det så svårt att skiljas...

Gumman! Jag känner verkligen med dig och tänker på dig. *stor kram*

En stor kraaam till dig!!!

Jag är säker på att det känns oerhört jobbigt just nu. Men du, ta en dag i taget, och jag lovar att det snart kommer att kännas lättare och lättare! Se fram emot den dagen då du vaknar upp med ett leende, dagen som du vet att du gjorde rätt beslut - och kan börja ditt "nya" liv! Den dagen närmar sig för varje minut som går.
Tills dess ska du kämpa på och vara stark, vilket du är!
Kramar från Kicker

Hejsan, Bianco!
Verkligen tråkigt det som hänt!
Har inte följt dina tidigare trådar, men hänger på den här nu!
Sänder varma tankar till dig och hoppas du finner dig själv igen!
Känns fruktansvärt just när det hänt och tyvärr säkert att bra tag framöver! Men -
även om det känns för djävligt just nu, kommer det att bli bättre!:)
Du skriver att du kände att din sambo inte gav dig den kärlek och uppmärksamhet du behöver. Du är bara värd det allra bästa! Man skall aldrig acceptera att känna som om man kommer i andra hand eller inta får ut det man önskar i ett förhållande!
Att ge och ta lika mycket är grundläggande i ett sunt förhållande. Saknas det från någon av parterna är det något som är fel!
Jag är säker på att du försökt och försökt under lång tid men ändå inte fått det gensvar du önskat. (Känner igen mig från mitt förra förhållande. Jag försökte i över tio år...)
Kanske kan du efter ett tag, när det värsta har lagt sig se klarare igen. "Komma ut" på andra sidan. Om än lite tilltufsad, så kanske ändå lite starkare! Nu vet du hur det INTE skall vara i ett förhållande och förhoppningsvis finner du det du söker i ett nytt förhållande!
Någonstans därute finns den rätte mannen för just dig! Känns inte så nu, men det är jag säker på att det gör!:)

Rekommenderar dig boken "Själsfränder" av Rita Rogers. Richters Förlag.
Läs den och samla nytt mod att gå vidare i livet och finna Den rätte för dig!

Lycka till och kram än en gång!;)
/Sofia

Förstår hur du känner dig! Men vet inte hur eller vad jag kan säga till tröst. Ord blir så futtiga vid sådana här tillfällen.

Acceptera att du är ledsen, och kommer att vara det ett tag. Att det är ok. Ge dig själv en dag eller två med ompyssling av mamma och pappa. Var noga med att struktuera upp dagarna. Även om det inte går nu första dagarna, försökt sedan att tvinga dig att följa det "schema" du gjort för dig själv. Ska du ut och fika med vännerna, GÖR DET! osv.

En dag kommer du att känna dig lite bättre, lite starkare. En dag kommer du att veta vad du ska göra nu.

Bianco, massor med kramar till dig! Jag vet precis hur du känner, jag har haft min bit av brutna förhållanden och det gör verkligen fysiskt ont. Men vet du vad? Det som gör mest ont är att allting inte är som vanligt! Man burkar ju göra vissa saker på vissa tider med en viss person och när förhållandet tar slut så märker man plötsligt att det inte kommer att bli så mer. Alla smådetaljer om den personen och vad man gjorde tillsammans kommer upp i ytan och "var underbara och mysiga", även saker som man under förhållandet inte ägnade stor uppmärksamhet åt. Det gör ont när en människa är borta.
Tyvärr har vi människor en förmåga att komma ihåg det som var bra och glömma allt det dåliga. Det är ju bra vid vissa tillfällen, men när man ska glömma och gå vidare så motarbetar sådana känslor en. man börjar plötsligt tycka att allt var så himla bra trots allt, även om det verkligen inte var det.

Vad jag kan bedömma av dina tidigare inlägg så är det värt att du går genom denna sorg. Det tar en stund och det smärter, men när en tid har gått så märker du att livet börjar le igen. Du har ju fått en ny chans att träffa någon som du verkligen kan finna lyckan med. Det kanske inte känns så just nu, och du ska inte skynda dig till ett nytt förhållande. Gör saker du inte gjorde när du var ihop med din kille, behandla dig själv väl så ser du att livet börjar åter ljusna!

kram,

Fru Kirta

Hej ville bara säga att oavsett varför det tar slut så gör det alltid ont. MEN jag kan bara säga av egen erfarenhet att vill man inte ha barn, inte gifta sig etc etc så finns antagligen inte de rätta känslorna där och är det inte bättre att det tar slut nu än ett barn senare?
Som sagt jag kände inte för barn och hela det där kalaset, trodde inte det hade med mina känslor för honom att göra men inser nu med fakta att precis så vart det. Jag har nu mött en annan manoch vill och önskar för första gången att jag ska bli gravid. Bara en tanke.

*kramar om*
Galenpanna

Vad hemskt! Men om jag hade separerat med min pojkvän hade jag gärna slyttat hem till min mamma igen, hade tyckt om att bli lite ompysslad... Prata med någon kompis som hjälper dig att plocka ihop dina saker och stick sen därifrån, det är inte värt att dra ut på det. Lycka till. KRAM!

Bianco det är fruktansvärt att behöva kasta sig ut i livet alldeles ensam. Men om man klarar av det, om man lär sig att lita på sig själv då får man ett ännu större utbyte av en ny partner längre fram.