Min man har lämnat mig

Många kramar!!

Skickar en kram!

Jag tänker på dig.

många kramar!!!!!!!!!

Hej,
som svar på frågan, om jag inte märkte någonting. Nej, faktiskt inte och det är som du skriver fröken Svensson, man frågar sig tusen gånger om dagen. Varför förstod jag ingenting?

I mitt fall så är det så att han alltid varit borta mycket eftersom han jobbar i en annan stad, men jag har aldrig varit orolig. Han är eller rättare sagt var "moralen själv".

Det var nog så att jag helt enkelt aldrig skulle ha kunnat tänka mig att han kunde göra en så'n här sak.

Det som jag tänker mycket på är varför pratade han inte med mig? Hur kunde han bli så desperat att han bara stack. Det känns som om han blivit besatt.

Jag funderar på om jag någonsin har känt den här mannen. Det är en skum känsla eftersom jag är en känslig person som läser av situationer ganska lätt.

Jag känner mig grundlurad, det är svårt.

Just idag känner jag mig ganska stark, det går mycket upp och ner. Avgrund ena dagen och ganska bra nästa. Jag är helt övertygad om att detta inte beror på mig, han har fått ett frispel. 40-års kris, han fyllde 40 förra veckan.

Han borde ju ha nått en viss mognad vid den åldern kan man tycka.

Tystnaden håller fortfarande i sig, vi har inte pratat på mer än två veckor. Just nu tycker jag att det är ganska skönt.

Tack för alla värmande ord.

Stor kram!

Är i nästan samma sits som du!
min man dumpade mig i augusti efter att vi varit tillsammans i 11 år och gifta i ett år och två månader.
Han sa bara att han ville skiljas, att vi numera bara var vänner. Efter två veckor kröp det fram att han dessutom varit otrogen...
Han bara dumpade mig och gick, utan att ens gör ett försök med familjerådgivning eller förklara något!

Har samma känsla som du, man känner sig grundlurad!!!
Vad hände och hur kommer det sig att jag inget såg?
Och vad hände med att älska i nöd och lust?

Min tillvaro dessa tre månader har varit ett helvete, men nu börjar det kännas bättre. Men vi har ett hus som vi håller på att renovera och måste fixa lite saker innan det går att sälja. Och varje gång jag åker ut dit rivs såren upp igen...

Något som hjälpte mig var att skaffa ett eget boende som han inte har med att göra, där inte precis allt påminner om honom. Sedan måste du låta det värka ut, det är enda sättet! Gråt och rasa och känns det bättre att skälla på honom så gör det, vill du hellre frysa ut honom så gör det. Just nu är det viktigast att du får ut dina känslor och frågor.

Om du vill får du gärna maila mig:
mocca_cam@yahoo.se

Hej Hedwigeleonora

Titta på det här inlägget: www.brollopstorget.se/Forum-1-5/m452864.html
Ni kanske kan ha hjälp av varandra.

Kram på dig!

Jag tycker synd om dig..
Men bli nu inte deprimerad om några månader. Det var nog någon mening att det inte skulle blir ni två. Kanske det var meningen att du skullee vara tillsammans med honom X antal år för att vänta in din nya stora kärlek som väntar bakom hörnet. Oftas väntar något gott ur hemska saker. Jag rekomenderar dig att gå till en terapeut omgående. Du kan vara i chocktillstånd just nu och kroppen tvingar dig att tänka positivt, men om tre fyra månader kan smällen komma. Jag har också drabbats av en sådan här händelse och det satte stora jack i själen vilket min nuvarande har fått betala för trots att jag gått i kognitiv terapi. Så ta tag i ditt skälsliv. Du kanske behöver hjälp för att bli stark igen.
Lycka till och jag ger dig de bästa kramarna.

Hej!

Jag var med om precis samma sak, bara det att det tog "min" idiot hela 7 månader efter bröllopet att hitta en ny...
Vi hade varit ihop i nästan 8 år och sen brydde han sig inte alls helt plötsligt. Känner också som om jag aldrig kände honom.

Lyssna på alla goda råd om att tiden läker alla sår, för så är det även om det är svårt att tro till en början. Det har nu gått snart 11 månader sen han kläckte ur sig detta och jag mår bra nu. Det är fortfarande svårt att förstå hur han kunde såra mig så mycket så medvetet. Men det får han leva med, jag har gått vidare.

Många hårda kramar från Cecilia

Hej gumman...

Jag vill bara säga att jag är så ledsen.. Mår så dåligt efter att ha läst detta. jag förstår inte hur människor kan vara så själviska och göra idiotiska saker!!*BLIR SÅ ARG* GRRRR
Men en sak, jag menar verkligen det.. Behöver du nån att tala med eller bara behöver någon, så tveka inte maila mig så kan vi växla ord!!
Massor av BAMSE kramar Hedwigeleonora

sorry glömde skriva min mail sweetlapooh@hotmail.com

Hej,
Tack för ert stöd.

Nu är det helt kört, i går bröt jag tystnaden och ringde upp honom. Jag fick höra det jag inte ville nämligen att han träffat rätt och skulle stanna där. Ingen förklaring. Det var som om han inte brydde sig alls.

Vem har jag levt tillsammans med?

Idag är det skapligt, jag har berättat på jobbet och nu håller jag på och byter namn. Jag går tillbaka till mitt flicknamn.

Nu är det bara att överleva, bearbeta sorgen och sakta gå vidare.

Kram Hedwigeleonora

Hej

Jag känner igen alla dina funderingar som om du verkligen kände honom , att allt var en lögn osv osv. Jag råkade ut för samma sak för över 6 år sedan och var riktigt riktigt på botten... MEN som alla skriver, det vänder fast man inte tror det och inte vill höra det. Jag ville bara att någon skulle komma och säga att allt var en ond dröm , ett påhitt , kanske en test för att se hur jag skulle reagera? Jag hoppas tiden kan läka dina sår ordentligt. Jag fick inte heller någon förklaring eller ens veta vart han tog vägen osv osv , det har ju rett ut sig under tidens lopp. Därför har jag trots intensiv bearbetning inte heller kommit över det hela utan mår psykiskt och fysiskt illa när jag måste prata med honom (vi har barn) Hade så många frågor men fick inga svar , jag vet idag att han själv mått dåligt över detta men det gör ju inte saken bättre just nu. Kämpa på och sök hjälp om du märker att du inte klarar det själv, det gjorde jag! Kram!