Känner mig utmattad

Jag är så sugen på att skita i planerna som vi redan har, och bara fara iväg och gifta oss i ett annat land eller annan ort. Ensamma eller bara med de absolut närmaste. 

Gästlistan. Vi köpte inbjudningskort med magnetisk baksida så man kan fästa dem på kylskåpet, vi skickade ut dem väldigt tidigt, redan i oktober men vi hade fått flera önskemål om att man ville ha inbjudan tidigt pga problematiska semesteransökningar, och vi ansåg inte att det var värt att kosta på Save-the-date-kort, vi tyckte att det var mer en amerikansk tradition och sparade hellre dom pengarna och skickade kylskåpsmagneterna istället.
Vi skickade ut till 72 gäster och skrev att vi ville att de O.S.A:de senast 1:a Maj. Vi tänkte att det var ett bra datum och att iallafall 75% av gästerna hade svarat tills dess. Pyttsan. I Mars månad hade bara 34 personer tackat ja och vi insåg att vi kunde inte planera ett bröllop med mer än hälften av gästerna på ?kanske-listan? så vi skickade helt enkelt ut till vardera gäst och bad dom O.S.A senast 31:a Mars istället. Majoriteten läste bara meddelandet och två stycken gjorde tummen upp som svar. En frågade ?jag tänker att vi kommer - när var bröllopet nu igen?? och en skulle kolla om chefen gav han ledigt.
I skrivande stund har 43 stycken tackat ja.

Tyvärr gick min morfar bort för en månad sedan och han kommer vara mycket saknad - speciellt under bröllopsdagen. Mina två morbröder skötte inte begravningen så snyggt, dom glömde skriva in min fästman i de två dödsannonserna som skickades ut till tidningar, glömde skriva hans namn på bandet vid kistan, räknade inte in en handros till honom att lägga på kistan och min äldsta morbror hälsade inte ens på honom. Den andra morbrors fru hälsade inte heller på honom. Hon hälsade inte på mig heller.
Jag konfronterade dom och fick dåliga ursäkter. Det var för dyrt att skriva in hans namn (Jag tycker att man hellre ger ut 1 annons med allas namn än 2 annonser utan en persons namn - eller varför inte fråga om vi ville betala namnet själva?) och ?bara närmsta anhörig? fick stå i annonsen (Äldsta morbrors sambo fick dock stå med, men inte min fästman) samt att angående handrosen så sa ena morbror och nu citerar jag smset: ?Den som anmäler sig till begravning får själv ordna med handros. Det är frivilligt liksom att skänka en minnesgåva.? Skitsnack och vilken pik!

Poängen är att min fästman vill inte gärna ha dom på vårat bröllop. Främst inte han som inte hälsade och gav piken och dåliga ursäkter. Hur ska jag gå tillväga här? Kan man dra tillbaka inbjudan och hur gör man då? Vad säger man? 

Tärnorna. Jag skulle först inte ha tärnor men mina två systrar insisterade och sa ?vi kommer vara brudtärnor även om vi måste självutnämna det? så det var bara för mig att acceptera. Då fick mina två bästa vänner också vara tärnor så jag har 4. 

Ena systern har kockutbildning så hon erbjöd sig göra maten och snittarna till bröllopet. Med mindre än fyra månader kvar har det ännu inte hänt något med menyn och vi har fortfarande inte fått provsmaka någonting trots påminnelser och vid konfrontation tycker hon att jag inte ställer upp för henne så hon vill inte ställa upp för mig. Hon skrev ? Nä, tycker inte att du har ställt upp på något. Kanske är svårt för mig att finna motivation till att hjälpa till när jag snarare känner mig som en gäst.? Jag frågar vad jag kan göra åt det, jag försöker förklara att jag har fullt upp med tusen bollar i luften men hon tycker inte att jag duger. Hon tyckte inte att det var värt att laga maten och/eller vara tärna så jag får helt enkelt se om hon kommer ställa upp något. Hela konversationen var oerhört naiv och startade med att jag inte kunde skjutsa henne på Willys.

Alla 4 tärnor har likadan klänning. Andra systern tycker inte längre om klänningen, som hon dessutom inte har betalat för själv (alla andra fick betala för sin egen) fast hon har sagt vid flera tillfällen att den är okej. 

Hon hade från början chansen att välja klänning men tjafsade i flera veckor, så ena tärnan gick in och föreslog denna som hon då sa ja till. När hon fick hem den dög den också. Hon hade chansen att ändra storlek men hon sa att det var bra och jag litade på henne. Nu tycker hon som sagt inte om den och ska sy ut den, så får vi se om hon ens kommer ha den på sig säger hon. Japp.

Sååå maten då. Jag tog ett beslut om att göra maten själv, jag kunde inte gå runt och vänta på att syrran skulle lugna ned sig och jag orkar inte be om ursäkt. Det är alltid såhär när hon inte får som hon vill, precis när hon vill. 

Jag googlade på recept, räknade noggrant på budget och gjorde en lista med all mat. Räknade för 60 personer även om jag inte har en aning om hur många vi blir. Vi ska ha kallbuffé och då kan man relativt enkelt laga och frysa in pö om pö. Jag fattade väl att det inte går att bruden gör maten och skär köttet medans håret torkar på bröllopsdagen men jag kände - vad har jag för val. Less. Jag orkar inte. 

Mamma har en kompis som är kock, jag har träffat henne och tycker om henne och hennes mat. Hon hade själv sagt till mamma att hon kunde ställa upp och göra maten till bröllopet - gratis. För mig är detta ett stort fett JATACK, men min fästman är matkräsen. Hon vill gärna blanda in grönsaker i maten och det avskyr han. För han är det viktigt att maten blir god och han vill gärna smaka och ha åsikter. Jag var hos mamma på fika och då råkade hon komma och hälsa på så vi bollade lite ideér, dock var inte fästmannen med då så jag ville inte gå in på detaljer och bestämma något utan han men fick ett menyförslag med lovorden om att vi ska provlaga. Responsen från fästmannen när jag berättade detta var inte överförtjusning direkt. 

Min pappa har lovat att betala köttet till bröllopet, det är allt han kommer hjälpa till med ekonomiskt. Han tänker att köttet blir inte så dyrt, max 500 spänn. Jag bad han iallafall räkna en tusenlapp.

Dekorationer. Jag ville göra mina egna ljuslyktor med bladguld(silver) och egna girlanger, spetsrosetter runt vaserna, smycka karafferna, skriva egna skyltar osv osv. Jag fick till en pysselkväll med tärnorna där ena somnade på soffan, den andra dök inte upp, och ja ingenting blev ens i närheten av klart. Jag och min närmaste tärna har träffats två gånger efter denna pysselkväll och resten har jag helt enkelt gjort själv. Jag har inte fått något erbjudande från de andra tärnorna fast dom vet att vi inte blev klara. Visserligen har jag inte bjudit in till en till pysselkväll heller.

Jag måste fortfarande rulla in besticken (vi har köpt plastbestick) i servetter och eventuellt göra dryckesbiljetter till gästerna. Måste köpa tyger att hänga i taket, dukar till borden och eventuellt stolarna och göra ett fotobås som fästmannen vill ha.

Jag har gjort bröllopsprogrammet. Tidsschemat för dagen. Inbjudningskorten. Inbjudningsbrevet. Lyckoönsningsboken och råd till äktenskapsboken. Hållit budgeten för bröllopet. Skrivit to-do-lists. Fixat live-band, partytält Gjort lekar, och tipsrunda. VART FAN ÄR MIN BLIVANDE MAN I PLANERINGEN?!?!?! Tillslut startade jag en Facebook-grupp och sa till tärnorna och marskalkarna att jag ska inte ha nån aning om dehär egentligen, jag ska tex inte skriva frågorna till skoleken och sa upp ansvaret till vem som helst. Jag släppte allt och bad fästmannen ta mer ansvar. 

Jag har ingen aning om vad vi ska ha för ljudanläggning när bandet åker hem. Jag har ingen aning om hur bra bandet egentligen är eller vad dom ska spela. Det är en gammal kollega till mig som spelar bas. Jag är totalt ointresserad av musik och kämpar verkligen med att göra spotifylistor. 

Jag har ingen aning om vi ens har bord och stolar till bröllopsfesten (fästmannens syster har hört av sig till föreningar i byn om vi får låna/hyra men inget är spikat) jag har ingen aning om vart vi ska ha dansgolvet eller om vi bara ska dansa på gräset. Jag vet inte om vi behöver ett till partytält för jag vet inte hur många som kommer. Jag vet inte vem som ska göra efterrätten/tårtorna (jag har mailat konditorier i stan och fått såna absurda priser så vi har bestämt att göra dom själva, sen om vi menar att jag ska göra dom eller om fästmannen och jag ska göra dom det återstår att se.) Fästmannens syster ska göra en gluten och mjölkfri tårta. 

Fästmannens pappa har en cheva van som vi ska ha som brudbil. Dock vet jag inte om den funkar, den måste iallafall fixas iordning innan bröllopet, besiktas osv. Stora plusset med den är att den har kylskåp för champagnen. Jag bad fästmannen styla/dekorera den men han tycker inte att det behövs för det är inte som på film säger han.

Fästmannen känner sig bortglömd/tror inte att han kommer få nån svensexa. Hans marskalkar bor på olika ställen, en i England, en i Skåne men hans best man bor här i byn. I julas var alla hemma hos oss och man kan ju tycka att dom skulle ha gjort nåt då men icke. Jag får ont i hjärtat av tanken om han inte skulle få nån? 

Klänningen är inköpt från kina. Jag försökte gå till en brudbutik i Sundsvall med mina tärnor och min mamma, men det var en total flopp. Det var längesedan jag kände mig så ful och fet. Dom hade inga storlekar och tyget var genomskinligt, priserna var fruktansvärda. Oj vad jag grät. Personalen försökte be om ursäkt och försökte säga att 40 mil tur och retur är inte så långt, jag kan komma tillbaka när nya kollektionen kommer in, dom kan maila mig. Jag kom aldrig tillbaka något. 

Klänningen är förvånansvärt fin för att vara kina-kvalitet. Lite ojämn i fållen nertill och lite kort, men inget jag kommer fixa. Jag har dock ett komplex över mina överarmar och hade helst velat sy dit ärmar men vet inte om jag kommer göra det, jag tror inte att det kommer bli bra. Slöjan var stel och inte alls något jag kommer ha på mig, kanske kan försöka rädda den med ett sköljmedelsbad...

Håret, sminket kommer jag att göra själv. Yngsta systern har sagt att hon ska göra naglarna men om det kommer komma till skott vet jag inte. 

Alkoholen. Väldigt många verkar tro att det ska bli en fyllefest. Jag har hört kommentarer om att man ska supa den och den under bordet och den och den ska ligga och spy i diket. Inte riktigt så jag vill ha det.
Jag vill bjuda gästerna på en mousserande dryck vid minglet, jag tycker det är så fint när alla har ett champagneglas att smutta på medans man småpratar med andra eller skriver i gästboken. Pga budgeten kommer det dock bli en sangria, vitt vin och alkoholfri ciderdryck. Typ. Till middagen ska alla få 2 glas vin eller 2 öl var, eller 1 var? På kvällen tänkte vi bjuda på mojito tror jag? Det är väl inte spikat än heller.
Vi har bett gästerna ta med egen alkohol om dom är för rädda för att bli nykter. 

Jag tycker att det är så viktigt att dom som dricker alkoholfritt också får dricka gott. Kranvatten är så tråkigt. Men återigen - budgeten säger annat. 

Alkoholen är billigare i Tyskland men vi har inte bestämt om vi ska fråga marskalken som bor i Skåne om han kan fara över och köpa eller om vi ska fara 300 mil tur och retur. Kör vi själv så blir systembolaget billigare men vi kan ju hälsa på hos dom. Jag har sagt åt fästmannen att besluta det.