• Förlovning/jobb/äktenskapsförord/giftermål?

    Mån 12 nov 19:45 Läst 635 gånger Totalt 3 svar
    Mån 12 nov 19:45

    Hej!
    Jag är 25 år och min fästman är 42 år, kan jag börja med att säga.


    Förra året (januari) frågade jag min nuvarande fästman tillika sambo om han kunde tänka sig att förlova sig med mig. Jag var trött på att vänta på att han skulle fria, vilket ju aldrig skulle hänt antagligen.. Jag fick honom att gå med på det genom att säga typ "men asså vi behöver ju inte gifta oss NU..", vilket jag förvisso menade.


    Nu har det snart gått 2 år och idag frågade jag rakt ut "vad sägs om att vi gifter oss nästa sommar? Eller höst? När jag har tagit examen från universitetet?" Och det första han säger är att jag måste ha ett jobb innan dess. Sedan fortsätter han med att säga att det är hans KRAV för att jag ska få gifta mig med honom. Han fortsätter också sedan med att förklara att vi måste ha ett äktenskapsförord, vilket han redan nämnt en del gånger tidigare och det är med andra ord något jag redan vet... Efter en stund säger han "alltså jag gillar inte när du sätter en tidsgräns sådär." 

    Vilket gör mig extremt ledsen.. Någonstans känns det som att man måste få kunna tänka, drömma och planera inför något. Vi drömmer aldrig om något tillsammans. Vi har en rätt tråkig vardag. Vi planerar inga resor, vi planerar inte barn (han säger även där att jag måste ha jobb innan), vi planerar inte bröllop eller ens middagar. Vi har sällan gäster och om jag ska bjuda över någon måste jag typ berätta för honom först. Och jag måste alltid fråga honom ifall mina vänner får sova över o.s.v annars blir han stressad/sur. 

    Han kan bli rätt arg när jag pratar om vår framtid. Han blir stressad så fort jag pratar om bröllopsklänningar liksom. Han gör narr av barn, barnsaker, leksaker osv. Jag är snart färdig förskollärare och det kan bli rätt jobbigt att höra honom skämta om att vi ska kedja fast våra framtida barn i källaren på bröd och vatten. Visst, hans humor kan vara mörk ibland och jag fattar väl att det inte är på riktigt. Men ändå, att höra honom dra samma skämt så fort jag pratar om barn är rätt segt. Och i flera år när jag har uppmärksammat att ett barn har varit gulligt t.ex. ute på stan, har han VARJE gång sagt "nej, inte än" eller räknat ner "FYRA ÅR KVAR." (För några år sedan satte jag en ålder då jag kan tänka mig att skaffa barn - 28 år. Han har fastnat där av nån anledning..) 


    Vad fan ska jag göra? Vi äger en katt tillsammans och ska precis skaffa en till för den första kattens skull. Men liksom.. Jag fattar inte. När jag skriver ner grejerna låter han som en psykopat.. Men man kanske vänjer sig när man lever med nån som beter sig såhär.. Jag är helt förkrossad.. 

  • Sön 18 nov 21:22 #1 +1

    Låt se ... Han vill egentligen inte förlova sig, vill inte gifta sig och inte skaffa barn. Åtminstone inte med dig. Tror du verkligen på en framtid med den killen?

  • Sön 18 nov 21:25 #2 +1

    Ursäkta, det var inte meningen att trycka till dig, men om han faktiskt innerst inne inte vill de tre sakerna är det tyvärr väldigt svårt att bygga en stabil familj.

  • Tis 20 nov 09:55 #3

    Jag och min fästman har varit förlovade sedan 2006. Vi har inte haft råd med ett bröllop förrän nu (blir dags nästa sommar) då jag fick en summa pengar av en släkting. Min fästman har inget jobb och har inte haft ett på länge pga sjukdom sedan tonåren, så vi har alltid levt på min ekonomi och hans CSN/pengar från försäkringskassan.

    Man måste inte gifta sig på en gång efter att man förlovat sig eller skaffa barn direkt. Min fästman ville inte skaffa barn alls i många, många år vilket tärde på oss då jag alltid velat bli mamma en dag. Men sedan en dag för några år sedan så sa han de magiska orden: "Den dagen vi får barn..." och muren var borta. Nu pratar han öppet om att han vill bilda familj med mig och längtar men vi vet båda att vi måste vänta tills vi båda har jobb för barn är extremt dyrt och han måste ha en lön för att vi ska klara oss om jag ska vara mammaledig vilket jag vill vara.

    Bröllop är inte heller billigt. Vi har väntat i 13 år för att ha råd med våra drömmars bröllop (vi bjuder inte så många, bara närmaste vännerna och nära familj) och det tär enormt mycket på honom att det är jag som står för allt med mina pengar då inte har några. Jag älskar dock honom av hela mitt hjärta och vill inget annat än att gifta mig med honom så för mig så får det kosta vad som helst. Detta borde vara din fästmans inställning om han verkligen vill gifta sig med dig då ni är i samma situation som oss (du har inget jobb och han får betala för allt).

    När det kommer till din situation så låter det tyvärr inte så hälsosamt. Det vekar inte som han ville förlova sig med dig då han inte sa ja direkt (jag frågade min fästman och han sa ja direkt trots att vi var unga) och började ställa en massa krav. Du kan ju alltid vänta och se som jag gjorde om hans barnmur faller men det låter inte som det är speciellt troligt (min fästman ville inte ha barn pga att han var sjuk och haft en tuff uppväxt med sin familj så jag behövde visa honom hur en familj kan vara).

    När det kommer till bröllopet så tror jag att han känner att han inte vill ta den kostnaden själv (om alls) och det är därför han vill att du ska ha ett jobb först och spara ihop din del av kakan så att säga. Visst man kan ha väldigt billiga bröllop i någons trädgård, laga alla mat själv och köpa en billig vit klänning på HM eller hyra en klänning eller så men jag gissar att du är som mig då du sitter och tittar på bröllopsklänningar och drömmer om den du ska ha på dig. Tyvärr är de inte alltid billiga. Jag har inte hittat någon jag gillar för under 6000 tyvärr. Då det kostar om man vill vara fin och kanske inte vilja stå för maten ect själv så håller jag med honom att du borde ha ett jobb först så du i alla fall kan spara ihop till det bröllopet du förtjänar.

    Jag förstår att du älskar honom men det låter inte som ett nyttigt förhållande du är i. Är detta verkligen mannen du vill spendera RESTEN av ditt liv med? Är det den här mannen du vill ska vara en förebild för dina barn? Om ja på dessa frågor så go for it! Tvekar du dock det minsta lilla så skulle jag nog vänta och utvärdera om det kanske är dags att gå skilda vägar. Du är ung, du är vara 25. Du har all tid i världen att skaffa barn och hitta någon som böjer sig baklänges för att göra DIG lycklig. Alla har inte turen att hitta någon när man är ung så du ska inte stanna med någon bara för att du är rädd att du måste gifta dig och skaffa barn snart. Vem har sagt att du måste gjort allt detta innan 30? Jag själv hade som mål att inte skaffa barn innan 25 för jag ville ha en karriär som jag lätt kan falla tillbaka på efter en mammaledighet. Jag fyllde 30 i somras och visst jag känner även att min interna klocka tickar högre och högre men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!

    Det finns även människor som aldrig vill skaffa barn eller gifta sig och jag tror att din fästman är en av dessa människor. Du måste även kunna respektera hans vilja om så är fallet (fråga honom). Om era viljor och drömmar inte går ihop så måste du nog tyvärr inse att ni inte är kompatibla och att det bästa är att gå skilda vägar för att ni ska kunna hitta lyckan på varsitt håll med någon som är.

    P.s. ber om ursäkt för det långa svaret :P

FÅ MER BRÖLLOPSINSPIRATION HÄR

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll